kärlek i kvarteret.

Igår spenderade jag hela dagen med min norska aupairfamilj som campar på en camping i närheten. Ordet kärlek kan sammanfatta den dagen. Har inte känt mig så älskad på jag vet inte hur länge! Barnen sprang in i min famn, de gosade med huvudena i mitt knä, de tog på mig, pratade med mig, sa hur vacker jag var, bad om att jag skulle bli deras barnvakt igen osv.

(bild från tiden i norge)

Jag fick inte minst äran att natta de fyra yngsta (kusiner också) när de vuxna skulle iväg för att se en fotbollsmatch på stan. Fastän tålamodet var något nära att brista ett tag fick jag de små liven till att somna och den känslan är något som inte går att förklara med ord. Känslan av att man faktiskt klarar av något.

_____________________

Jag älskar de där norskarna alltså. Hur hamnade jag egentligen i den där familjen och bland de där människorna? Ja, det är ytterligare en fråga i livet som inte har något tydligt svar.