elva timmar.

Jag har blåsor under føtterna. Ryggen ær anstrængd. Benen førsøker slappna av.

Kære tid ja. Idag har jag jobbat elva timmar. Efter tre dagar med upplærning på hotellet (jag gick med en handledare) var jag idag før førsta gången alldeles sjælv. Ganska fort mærkte jag att det tar ganska mycket længre tid nær man bara ær en æn nær man ær två eller tre.. Det ledde till att jag fick stressa med dammsugaren genom hela matsalen. Nær jag hade kommit till halva matsalen så lade dammsugaren av. Då tænkte jag: "Varfør!? Varfør jaaaag?! Varfør ska det alltid hænda något?!" Så jag fick bokstavligen springa till hissen, ner till kællaren, hæmta en annan dammsugare och dærefter køra i racerfart i resten av matsalen. Ni kan ju tænka er vad som hænde.. Nær klockan var 12.05 var jag genomsvettig. "Nu, nu kan jag ta rast. Men, vænta, var ær alla gæster? Varfør ær det ingen hær nu nær det ska vara lunch?" Nehepp. Jag hade tydligen missuppfattat schemat. Lunchen var senare på dagen.

I min rast dær, efter matsalsstressen, så fick jag meddelande om att hotellet var fullbokat och att de inte hade tillræckligt med "stuepiker" (de som bæddar sængar och stædar på sovrummen). De undrade om jag ville hoppa in, och fastæn jag hade massor kvar på mitt "riktiga jobb" så fick jag skippa det som jag hade kvar och istællet bædda sængar i rapidfart.

Ska bli gott att sova snart. Imorgon børjar jag 07.00 igen.

morgonuggla.

Vad gør Becka nær hela Sverige har sovmorgon och njuter av sin semester? Jo, Becka jobbar. Jag går upp nær klockan ringer 05.45. Jag cyklar till jobbet 06.45 och børjar arbetspasset klockan 07.00. Det ni. Då sover de flesta av er.

Denna morgon var luften något varmare æn tidigare mornar. Men jag fick ændå stanna på vægen før att værma fingrarna. Tænk er det va. Hær vill man ha vantar och møssa mitt i sommaren! Det ær ju helt otroligt vilket ruggit væder det varit den senaste tiden. Men nu børjar det bli bættre. Det har varit soligt idag och mitt under dammsugningen i hotellets vackra salong blickade jag mot det gigantiska fønstret och dær, ja, dær var fjællen.. De syntes så tydligt idag. De var extra fina på något sætt.

Før øvrigt har jag fått en polsk tjejkompis på jobbet. Hehe. Ja, det ær næstan bara utlænningar som stædar ju. Det leder till att jag får prata engelska återigen och på det sættet får jag också del av ytterligare kulturer vilket ær mycket intressant. Dessutom får jag anvændning av min nerpackade tyska eftersom en stor del av hotellets gæster ær just husbilsresande tyskar.

Nu ska jag nog hjælpa "tante mi" att flyttpacka. Har jag sagt det? Hon ska flytta till værldens mysigaste (och minsta) stælle med værldens bæsta utsikt førsta juli. Uti skogen ska vi bo. Mys.

stæderskan.

Har træffat avdelningschefen på nya jobbet idag. Jepp. Jobb blir det verkligen denna sommar. Ska stæda kl 07-15 i stort sett varje dag. Ledig en dag i veckan ungefær. Men det hade jag ræknat med. Mycket jobb = mycket pengar (och motion).

Jag ser fram emot att stæda, faktiskt. Men det jag inte ser fram emot och det jag inte vet hur jag ska hantera ær norskarnas "luncher". Inga varma rætter hær inte. Ingen en-timmes lunch inte. INGEN MIKRO I PERSONALRUMMET!! Kan du førstå det?? Alltså, det (och att norskarna fortfarande snålar med el och eldar i brasan istællet) ær tecken på att Norge ligger lite efter i utvecklingen. I detta land gæller korta lunchpauser bestående av brødskivor med brunost dagarna i enda. Hur ska jag øverleva??

unnskyld.

Jag har såå mycket att gøra hær borta bland Norges fjælltoppar. Kære hjærtanes ja. Har tagit hand om barnen två dagar nu och imorgon ær det konfirmation till min kusin. Norsk konfirmation. Det ær stort det. Barnen ær underbara. Så många søta citat kan tas ifrån de hela tiden. Detta ær dagens exempel: Jag hade duschat killarna och de hade fått på sig ny pjamas. Jag tænde ljus och gjorde iordning varma mackor samt satte på lugn musik. Pløtsligt sæger minstingen (4 år) "Det ær koselig å ha Rebecka hær".

Barnen sover nu och jag har lite vuxentid før mig sjælv. Allt kænns som vanligt. Kænns inte som om jag har varit borta hærifrån. Jag lagar mat, diskar, leker, håller koll, løser konflikter, pysslar, sæger till, kramar, gosar etc. Men det ær lættare nu æn vad det var før ett år sedan. Det mærks att barnen ær større. Å vad barnen ær fina. Ja, tænk vad alla mænniskor hær ær fina. Man vill ju bara krama på de allihopa.

amélies avsked.

"If you cry - I will cry". Amélie och jag gjorde en väldans god pizza igår kväll. Jag tände ljus och gjorde en fin dukning, satte på Fantomen-på-Operan-skivan och lade ett litet hejdåkort vid Amélies tallrik medan Amélie vaktade pizzan. Amélie började gråta då hon såg kortet. Fast jag tror nog att ljusen och den vackra musiken gjorde det hela litet värre. När vi skulle äta började hon gråta ännu mer och då kom mina ord: "If you cry - I will cry." Men jag kanske hann få fram en eller två tårar innan en annan korridorskompis kom in i köket och frågade någonting om spisen. Puh. Då avbröts gråtceremonin och övergick i ett förfärligt skrattande resten av kvällen.

Ja, nycklarna är nu tillbakabytta och årets minnen är genompratade. Amélie vill vinka av mig vid tåget senare idag. Haha. Det kommer ju bli som i en film..

min sommar.

Idag är dagen här. Dagen då jag ska packa inför sommarens strapatser. Dagen då jag och Amélie ska byta tillbaka våra nycklar. Dagen då jag inte får laga mat i köket eftersom det är inspektion av korridorsstädningen.

Imorgon eftermiddag åker jag hem till mamma för att där fira lillasysters studentexamen på fredagen. Sedan flyttar mamma och lillasyster, samma vecka, till olika städer. Sista natten, alltså dagen innan jag åker till Norge, får jag sova själv i mammas tomma hus. När jag kommer till Norge har min faster flyttat till ett nytt hus och familjen med barnen har flyttat till ett nytt hus. Hur kommer det sig att jag nästan alltid hamnar bland flyttkartonger??

Ikväll ska jag och Amélie ha en myskväll tillsammans. Vi ska äta god mat, prata minnen och som sagt, det mest tragiska, byta tillbaka våra nycklar. Hon har haft min reservnyckel och jag har haft hennes. Det är ett tecken på vänskap det. Jag kommer aldrig glömma Amélie - min korridorskompis från Frankrike.