tisdag, augusti 21, 2012

knävecken.

Hänga knäveck på stängerna vid övergångstället till museijärnvägen bredvid skolan var vad vi tjejer gjorde hela rasterna i årskurs tre och fyra. Där hängde vi upp och ner, dinglandes med håret sopandes asfalten och pratade om allt möjligt till dess att vi blev alldeles röda i ansiktet av ansträngningen och slängde oss upp som små apor för en liten stund.

Idag när jag slängde mig bakåt i soffan så att benen fastnade i en knävecksställning på soffans rygg kom minnena tillbaka och en slags abstinens uppstod: "Jag MÅSTE hänga knäveck någonstans! NU!". Insåg ledsamt att jag är för lång och för gammal att göra sådant, åtminstone ensam. Men åh, vad det hade varit skönt.  

Tänk om det hade funnits ställen i omgivningen som varit gjorda för att hänga knäveck. Tänk om det hade funnits särskilda stänger och liknande, vilka helt enkelt bistått som komplement till de vanliga bänkarna. Det hade varit härligt. Därmed skulle det bli helt normalt att man i väntan på bussen kunde hänga knäveck en liten stund i solen eller läsa kurslitteraturen ur en annan synvinkel.

Den här sången får förhärliga minnet av att hänga knäveck på stängerna vi järnvägsövergången.

4 kommentarer:

Anonym sa...

En sådan där stång du pratar om ,fanns på en lekplats i Bälinge. Inte långt från Gudny o Smari. Den försökte jag komma runt ,men kom bara halvvägs upp. En speciell känsla att hänga med armarna rakt ner om man kan...Hänga knäveck oj,så svårt i min ålder! Gunga kanske går bätre!!mamma

Anonym sa...


HEHEHEHEHEHEHE : )

/sissan

Eva sa...

Vad hittar du på numera? Pluggar du?

elin sa...

Vill läsa meeer!

bloggarkiv.

sök i min blogg.

antal besökare (från och med 01 december 2009).