beckas bakelse.

Skenet bedrar.

Mormors gamla kakform gör till och med att jordens mest misslyckade kladdkakebakelse ser god ut. 

Det är verkligen imponerande, 

både att kakformen är makalöst vacker och att jag inte ens kan laga en ätbar kladdkaka.

tjejernas hämnd.

Visst borde alla tjejer/damer få vara sjukskrivna åtminstone 1-2 dagar varje månad, (egentligen 1-2 VECKOR varje månad)? Det återkommande illamåendet, magontet, ryggontet, tröttheten, andfåddheten, uppsvälldheten och humörsvängningarna skulle man gärna vilja se hur killarna hanterade om de vore de utsatta var eviga månad. 

Tänk vad härligt det hade varit om vi tjejer sett till att de oförstående killarna fått känna detsamma som vi känner. Tänk dig att: 

 - vi, med flit, låter bli att steka mannens köttfärs tillräckligt - illamående (+ störande antal toalettbesök). 

- vi blandar i massor mjölk och grädde i köttfärsåsen till den laktoskänsliga mannen - uppsvälldhet.

- vi säger till chefen på mannens jobb att chefen ska ge mannen överdrivet mycket uppgifter på kort tid - magont. 

- vi drar bort stolen när mannen ska sätta sig ner - ryggont.

- vi tar hem våran bästa vän med sitt nyfödda kolikskrikande barn och låter de sova över - trötthet.

- vi sätter på mannen en otagbar hjälm på vilken det hänger en levande giftspindel dinglande framför ögonen - andfåddhet.

- vi visar slutstraffen från fotbollsVM 1994 på TVn för att efteråt berätta att grannen köpt en större grill än mannen själv - humörsvängning.

Detta ska ske oavbrutet under två veckors tid varenda månad. 

Då, ja, DÅ skulle kanske killarna bli mer förstående.

somriga sängen.

Min säng såg slarvigt sommarsnygg ut härom morgonen när jag gick upp. I min inredningsnördiga hjärna kunde jag genast föreställa mig att en bukett blommor eller en frukostbricka med Lindbergs kaffekopp och en uppslagen morgontidning på skulle bidra till en excellent inredningsbild.

Nu hade jag ingen uppfällbar bricka, morgontidning eller blåprickig Lindbergkopp och fick därför ta min hyfsat nyplockade bukett från hallen och ställa i sängen. 

Om det här inte ser svalkande och somrigt ut så säg. 

(Eller kanske tycker du bara att blommorna ser ut som en julegran i miniformat).

förebilder.

Jag har kommit på att om man ber en person att nämna sina tre främsta förebilder i livet får man en väldigt tydlig bild av personens personlighet, vilka intressen personen har och vilka värden som  personen anser vara viktigast.

Exempel: Mina egna absolut främsta förebilder är Moder Theresa, Maria Montessori * och Martin Luther King. Om du har någorlunda koll på vilka de människorna är förstår du garanterat vilken typ av människa jag är, vill vara och vilka yrkesområden jag kommer att välja mellan. Eller hur?

Om någon däremot skulle nämna Steve Jobs, Bill Gates och Ingvar Kamprad som förebilder kan du nog räkna ut vilken sorts människa det är också. Vi är alla olika och därför är jag såklart väldigt intresserad av vilka DINA tre främsta förebilder är. Svara gärna i kommentarsfältet.

*Vet du inte vem Maria Montessori är måste jag tipsa om en film om henne som finns att se i SVT play nu under tre veckors tid. Ta dig tid att se den, och glöm inte att lägga fram en bunt näsdukar om du är i samma överbölande hormonstadie som jag är i för tillfället.

afrikatankar.

Mammas, mormors och morfars gamla skolböcker har fått bli mer synliga och avsnittet Afrika i morfars exceptionellt tunna geografibok från 1935 är en mycket dyrbar skatt. I den kan man känna historiens vingslag när man ser den svartvita bilden på vita människor med tropikhattar som står omringade av afrikanska dvärgar och  när det i var och varannan mening står ordet neger. 

Återigen undrar jag hur man kan ha ett sådant stort intresse för en världsdel som inte är ens egen. En tanke jag har är denna: vi skandinavier åker till Afrika för att hjälpa afrikanerna eftersom vi uppenbarligen inte tycker att afrikanernas samhällen fungerar bra nog, enligt våra mått mätt. Det är ganska olustigt egentligen för våra samhällen fungerar ju inte heller bra nog, enligt afrikanernas mått mätt. Vi är exempelvis usla på familjesammanhållning.

Det var olustigt och förvirrat att i Kenya se högstadiekillen komma in i lärarrummet och bli hårt slagen med en pinne av en av lärarna. Där blev min syn på jag-ska-rädda-hela-afrika väldigt komplex. Skulle jag som nittonårig tjej, från ett främmande land komma och berätta vad som var rätt och fel? Skulle jag agera som en av de vita kolonialjägarna och påstå att jag visste så mycket mer än afrikanerna? Skulle jag verkligen ha rätt att slå bort pinnen och säga åt läraren att kenyanernas syn på aga är fel? 

Det är inte en alldeles lätt situation och den mångåriga bakgrunden med de vitas vansinnigheter i Afrika gör det hela ännu mer komplicerat. 

(Tips: Om du tycker att jag är tyst på en fest kan du alltid ta upp det här ämnet och då kommer jag garanterat prata resten av natten).

örhänget.

Att ha en syster som jobbar på en klock&smyckesaffär tackar man inte nej till. Min, och min familjs, smyckes&klocksamling har förnyats och förökats sedan syster började jobba i affären, 

och senast fick jag ett par vackra örhängen som passar sjalen helt perfekt. Det är annat än de små miniplastplupparna med en ljusblå fejkkristall i mitten som man fick den där gången när man för första gången tog hål i öronen. 

Första gången, ja... jag ju fick ta hål i ena örat två gånger eftersom den ena plastpluppen åkte in i örat och la sig längst ner i öronsnibben och ledde till att doktorn fick skära ett litet snitt. En intressant upplevelse.

industriell design.

Belysningskällor kan man aldrig få för många av. Det saknades belysning vid mina plåthyllor och istället för att köpa nytt rotade jag istället fram lampan till julstjärnan och en av julmustflaskorna som adventsljusen brukar stå i hemma hos mig.

Detta är helt enkelt något för oss som gillar den lite ruffa, industriella stilen. För oss som tycker att konst inte enbart är målade tavlor.

pinnarna.

Ett stycke längre bort på gatan byggs det om i ett gammalt lägenhetshus. På gräsmattan nedanför byggnadsställningarna ligger det en hög med vackra utslitna dörrar och fönster, vilka jag suktat efter under en lång tid. Tyvärr har jag inte tagit mig mod till att fråga byggarbetarna om fönstrerna ska kastas men några pinnar från gatan bredvid lägenhetshuset har jag iallafall haft mod nog att ta med mig hem. 

Vet du hur många olika saker man kan göra av pinnar och ståltråd? 

Nästan obegränsat många saker.

lykta och humor.

Ljuslyktorna som finns på Ö&B är rena fynden och skulle passa perfekt hemma hos mig. Flera gånger har jag varit nära att lägga en av dem i korgen men snålat och tänkt att de 69 kronorna kan spenderas på något annat isället för att utöka min redan stora ljuslyktesamling. Fast du som ännu inte äger tillräckligt många ljuslyktor borde kila iväg till Ö&B nu med detsamma.

Oj, käre tid, återigen är igenkänningshumor den bästa av alla humorklasser som finns. Min syster lär skratta ihjäl sig åt det här klippet då det är oerhört likt henne och mig.
Se från 03.03 till 06.30.

Mycket nöje.

magkänslan.

De senaste två veckorna har jag känt en stark maning på insidan att ta upp mina lådor från förrådet i källaren och låta lådorna stå i lägenheten istället. Dessvärre (norskt ord?) har jag inte lytt maningen fastän dess styrka gjort mig nästan illamående, och idag satt det tyvärr lappar på entrédörrarna i huset: "Viktigt meddelande. Vi har haft inbrott i källaren och lägenhetsförråden. Kolla igenom ditt förråd och kontakta både försäkringsbolaget och oss ifall du saknar något". Det har tydligen aldrig varit inbrott i den källaren innan och då är huset byggt på 20-talet.

Mitt förråd var uppbrutet och de översta lådorna igenomrotade men det verkade dock inte som om att tjuvarna hade hittat något av värde.

Att man kan få förnimmelser, en stark magkänsla och känna på sig saker kan vara läskigt men ju oftare det händer desto mer övertygad blir jag om att det finns en andlig dimension utanför oss människor och att allt faktiskt inte kan räknas ut på vetenskaplig väg.

de elaka.

Under en närmast sömnlös natt nyligen formades detta:

Jag har på senare tid blivit chockerad över människors vansinniga elakhet och även sett hur mycket det förstör. Jag har också chockerats av insikten att ALLA människor har elakhet i sig men att det bara är vissa som väljer att använda den. Det finns ingenting som är bra i den egenskapen och därför kan ingen människa som är elak må riktigt bra.

coola stadiet.

Såsom man trånade efter ljudet av nyckelknippor och plåtskåp som öppnades, blyertsklotter, smink och allt annat som hörde högstadie- och gymnasietiden till. Att bära böcker under armen samtidigt som man tuggade tuggummi var det coolaste som fanns.

I slutet av gymnasietiden hade man dock tröttnat på det coola sedan länge och när man satt där på golvet i korridoren och småpratade med andra insåg man inte att man var i sitt coolaste stadium i livet.

Jag lyckades dock aldrig bli lika cool som jag hade föreställt mig under mellanstadietiden. Ja, men, en liten mirandanalle som nyckelring och utnämnd till den mysigaste personen i årskurs nio kan väl ändå inte anses som coolt?! Det var faktiskt en aning pinsamt när min klasskompis Ebba berättade inför hela årskursen:

"Ja, jag har skåpet under Becka och varje gång Becka öppnar sitt skåp kommer det ut en ljuvlig rosdoft och sedan har hon fixat med bilder på skåpsväggarna och slagit in alla böcker i samma färg. Man vill bara krypa in där".

Där föll min coolhetsgrad ner till noll och där har den förblivit. Men det är väl bara att acceptera att vissa ser naturligt coola ut när de tuggar tuggummi och att andra ser ut som idisslande kossor.

bakom häcken.

Hört på andra sidan parkens välklippta häck där en damm finns:

"Waaaoow! Vatten, mamma!"

Två sekunders tystnad. Sedan hörs mammans skräckslagna rop en bit bortifrån:

"NEEEEEJ!"

Jag var ju på fel sida av häcken och såg därför inte utspelet men jag kan tänka mig att mamman sprang som i slowmotion över gräsmattan med munnen öppen i formandet av det utdragna ordet nej.

Men mamman hann inte. 

I nästa sekund hördes ett plums och därefter ett ordentligt plaskande.

känslan och smaken.

Känslan när man går ut på en promenad i den svenska högsommarvärmen och sätter på afrikamusik i hörlurarna, känslan när man går på en promenad i höstrusket och sätter på afrikamusik i hörlurarna, känslan när man går på en promenad i snöstormen och sätter på afrikamusik i hörlurarna är 

obeskrivlig. 

Att sedan komma hem efter någon av dessa promenader och dricka en kopp te med smaken av varm choklad och grädde är också obeskrivlig.

Du får helt enkelt se till att uppleva det själv.