säng och ljus.

Sängbäddningar och ljussättning är nog sådant som många struntar i i sina hem, vilket är förfärligt synd eftersom det är just det som ger hemmet karaktär och myskänsla (vissa tycker inte om det ordet men det gör jag).

I och med att mitt nya påslakan kommit har jag ordnat mig ett litet trevligt nattduksbord med lampa vid sidan av sängen. Nattduksbord har jag inte haft sedan jag var cirka 11-12 år och därför är detta speciellt.

Människor bäddar ofta sina sängar väldigt tråkigt och ofluffigt. Man slänger på ett osägande överkast, även om man har jättefina påslakan som man egentligen vill visa, och lägger tre för små kuddar i en liten klump på mitten av sängen. Sängen ska ju vara inbjudande att slänga sig i för att sova - inte tvärtom.

Det där med ljussättning tjatar de om i varenda inredningsprogram och i varenda inredningstidning, vilket inte är konstigt eftersom det har stor betydelse för rummets känsla. Nattduksbord också. Måste man verkligen alltid ha ett klassiskt nattduksbord med låda eller öppna hyllor där allt fult ligger åtkomligt?

Jag låter som en expert här, vilket jag förstås inte är. Men kanske detta kan inspirera någon som inte brukar gå i inredningsaffärer, titta på inredningsprogram eller inte har läst sjuttioelvatusen inredningstidningar i sina dagar.