Jag såg verkligen ut som en tomat, alternativt en väldigt generad tonåring, i ansiktet förra veckan. Solen hade stekt mig som om jag vore sebiriskt kebabfläsk i ugn. Men nu har ansiktet fått tillbaka sin nordiska klarvita färg igen och jag funderar på om det ändå inte är bättre att vara vit framför att vara röd eller grisrosa.
Varje vår och sommar är det samma sak då vi som närmast saknar pigment tittar extra avundsjukt på afrikanerna och undrar varför livet ska vara så orättvist. Visst kan en del tycka att det är fåfängt att sola sig. En del tycker att man inte ska behöva sträva efter att få en medelhavsbrun idealfärg för att duga men varför tror du egentligen vi blekfisar ständigt försöker få en liten mörkare nyansskillnad i huden?
Jo, för att vi är trötta på kommentaren: "Oj, du ser blek ut. Hur mår du?!". Har du tänkt på att aldrig någon skulle säga: "Oj, vad du ser brun ut. Hur mår du?!" till en afrikan?
Detta skulle jag kunna skriva en uppsats om men tänk vidare själv. Analysera, fundera. Hudfärgfenomenet är mycket intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar