tystnaden.

Till lillasyster som nog inte tycker om poesi egentligen men som säkert känner igen sig i denna.

Stockholmsdröm i juni.
Tänk om man någonstans i denna dammiga storstads vimmel
kunde kliva in i ett hus,
ta hissen,
trycka på knappen Frihet
- och plötsligt stiga ut i den blånande norrlandsluften
och bara andas.
Forssorlet slår mot mitt ansikte
daggen sval i gräsbranten
hela älv-sänkans vidd bjuds som skål för tunga läppar.

/Lars Englund

Glömmer aldrig i julas då lillasyster och jag hade vält omkull med en pulka någonstans i Norrland och vi låg på marken, stirrandes upp mot denna himmel. "Tyst! Lyssna! Det är alldeles knäpptyst!". Vi var tysta och inte ett ljud hördes. Inte en fågel, inte en bil, inte en röst, inte en enda susning. En sådan tystnad har jag aldrig upplevt förut.