minisemester.

I helgen var jag ute på en liten minisemester igen. Som vanligt blev det till ett äventyr.

_________________

Denna gång på grund av årets värsta snöoväder. Mitt första tåg blev inställt men jag var busig och skyndade mig vansinnigt fort till stationen och hann med ett tåg som gick två timmar innan mitt inställda tåg. Visserligen ledde det till att jag fick sitta och vänta i världens ände (jordens mest döda station) i två timmar, men vad gjorde det? Upp med fötterna på bänken. Av med mössan för att med den värma de iskalla fötterna, på med femtiotalsmusik i mp3n medan jag knaprade på morötter och såg ut på snön som yrde. I fantasin fylldes den tomma väntsalen med dansande femtiotalsmänniskor och ibland kom jag på mig själv att jag log och gungade i töntig takt till musiken.
Orsaken till min minisemester var att jag skulle hälsa på lillasyster i hennes nya stad och nya lägenhet. Urmysigt var det och vi fick våra olikheter bekräftade ett flertal gånger. Bland annat i våra inrednings- och klädstilar. Under en rundpingismatch med lillasysters vänner på fredagen åkte jag ut och ställde mig bredvid en av killarna som frågade: "Tycker du inte det är jobbigt att förlora?" "Nej, jag är absolut ingen tävlingsmänniska", svarade jag lugnt. En minut senare åkte min syster ut och i salen hördes ett högt "Neeej!" varefter hon kom argt hoppande och stampande fram till oss. Killen konstaderade: "Okej, ni är VÄLDIGT olika".
___________
Ja, vi är väl det men det har sin charm.