halloween.

Halloween är verkligen inte en högtid som jag är förtjust i. Förstår mig inte på den. Kanske beror det på att jag är den mest lättskrämda människa på denna jord och att jag har sett barn blivit riktigt illa påverkade av detta sjuka ståhej.

Men eftersom det är halloween kanske jag borde bjuda på något som är lite läskigt iallafall. Detta avsnitt är från Pelle Svanslös julkalender (för övrigt, den bästa julkalendern någonsin):
del 1
del 2

Som Bill och Bull säger: "Usch och fy. Ja, usch och fy och blä!" Så tycker jag om halloween.

full fart i fjällen.

Detta mina vänner. Detta kallar jag fart. Visserligen är det fullständigt livsfarligt att sitta på en cykel, släppa pedalerna och styra med ena handen medan man filmar med den andra - men jag var bara tvungen att göra det ändå.

Denna backe cyklade jag nämligen ner för och gick upp för dagligen under min sommar i Norge. Vill betona att det verkligen gick fruktansvärt fort. Det kanske inte syns helt på videon men ja, jag undrar hur många kilometer i timmen som man egentligen kom upp i .

Inte behövde jag trampa på en goood stund efter detta heller. Jag rullade både upp och ner för flera kullar med den fart som cykeln hade fått. Men det var viktigt att se upp för de låga IQ fåren som plötsligt kunde stå mitt i vägen och bara titta på en, som om man vore från.. månen!!

några sms.

Kollade igenom mina sms eftersom inboxen var full. De sms som fick mig att le extra stort var de som lillasyster skickat. Några exempel:

Hahaha. Varför åker alla hundar bil idag? Har sett massa hundar i framsätet. Och en stor vovve som lutade sig ut ur fönstret så att hela pälsen och öronen fladdrade. Ha ha.

Jag såg precis en sjuuukt liten tant. Har aldrig sett en sån liten tant.

Ho ho :) Vet du vad jag tänker på? Jo, juste, när pelle säger jättetöntigt (!!) "Vad säger du haparandamaja?" och typ kniper med överläppen. HAHAHA. kommer du ihåg?

Becka saknar lillasyster. Men just det, hon kommer troligen förbi en liten sväng på måndag.

hej tönt.

Hej hej.

Hur ska jag förklara detta? Skickade ett sms till lillasyster igår när detta hände och hon verkade förstå eftersom hon svarade med: "Hahahaha. Fult!!!". Frågan är däremot om utomstående människor förstår..

Jag skulle åka buss. Ganska långt fram i bussen fanns det två dubbelsäten som var placerade precis bakom varandra. Då menar jag också PRECIS. Jag satte mig där, längst in mot fönstret, och nosade nästan i håret på hon som satt framför. Sätena var för övrigt de enda i främre delen av bussen som var placerade på detta sätt.

När bussen körde kände jag mig verkligen som ett fån! Det kändes som om man åkte något urtöntigt tåg. Ja, att bussens främsta utgångsdörr var alldeles bakom mig gav mig känslan av att tåget (oj, bussen) tog slut där. Sedan att sätena var så låga att jag knappt såg ut genom fönstret är väl kanske det som gjorde tönt-känslan extrem.

Den som kan föreställa sig hur detta såg ut kan nog förstå att jag borde ha skrivit tönt i pannan där jag satt. Det påminner mig förresten om ett roligt filmklipp: klicka här för att se det.

kärlek till piano.

Jag måste bara uttrycka min enorma kärlek till pianomusik. Piano är det vackraste instrumentet som jag vet om. Både till utseende och ljud. Det är så.. maffigt, så majestätiskt, så vackert, harmoniskt och ja, jag har nog inte tillräckligt med ord för att förklara hur mycket jag älskar detta instrument. Kanske beror denna kärlek på att man många kvällar som liten somnade till pappas avkopplande spelande på pianot i vardagsrummet intill?

ett test.
Då jag tog hand om fyra barn i Norge gjorde jag ett litet test..
I början var det självklart lite ovant för barnen att främmande jag skulle natta dem. Men redan andra kvällen hittade jag den ultimata godnattproceduren. På första stället vi bodde stod det nämligen en nästan oanvänd keyboard i sovrummet. Varje kväll då jag hade läst godnattsaga, släckt lampan och lagt de två minsta i sängen satte jag mig därför vid keyboarden och spelade lugn musik en stund. Det gjorde att barnen varvade ner fullständigt och sedan var det bara att krama om de en gång till och säga godnatt så sov dem.

dagens tips.

Ibland kan jag vakna på nätterna av en ny inrednings- eller pysselidé. Detta är en idé som jag vaknade av inatt och satte i verket idag. Så enkelt, men så snyggt (tycker jag). Kanske är det redan någon som har hittat på denna idé, men för mig är den iallafall ny. Jag har visserligen både sett och själv gjort liknande idèer med klädnypor etc. men med säkerhetsnålar blir det ju genast så mycket snyggare (visserligen ett litet hål i kortet- men så värt det)!

Detta behövs:

*ståltråd

*säkerhetsnålar

*fina kort eller grejer

Jag som har ett helt grått/vitt rum har länge funderat på var jag ska sätta en färgklick någonstans. Nu fick jag till det; ett rött kort med ett vackert fotografi på får vara färgklicken i min vardag för tillfället:

Det bör sägas att man inte bara behöver använda just kort. Jag har bland annat använt ett snyggt CD-omslag från min kompis Julia Alvgards skiva Strong enough. Skivan finns förresten på spotify. Sök efter den där och lyssna och njut. Eller köp den - julklapp?

norska citat.

Jag fick en liten citat-bok av min norska faster för ett tag sedan. Den lilla boken hänger inne på min toalett och ibland tittar jag i den och finner att många citat är väldigt vettiga:

"Det jeg liker best er å dra dit jeg aldri har vaert"

(Diane Arbus)

"Det gjelder å ha mot til å vaere den man er og ikke miste motet fordi man er som man er"

(Ukjent)

"Vi må ikke vaere redde for å ta et stort skritt av og til. Man kommer ikke over avgrunnen i to korte hopp"

(David Lloyd George)

"Når noen forteller meg at det er noe jeg ikke kan gjøre, vel, da hører jeg ikke etter lenger"

(Florence Griffith Joyner)

"Hvis et vindu åpner seg og utsikten tiltaler deg, svev igjennom det; det vinduet åpnes kanskje aldri igjen"

(Mirabel Osler)

läsa och skriva.

Barn är söta. Barn fashinerar mig. Jag tror att många människor i min närhet antar att jag ska bli förskollärare och inte "riktig" lärare. Men jag har jobbat med barn i förskoleåldern ett tag och känner att de är allt för små för mig. Jag vill inte bara leka. Jag vill undervisa, på riktigt.

Jag vill hjälpa barn med läs- och skrivutvecklingen. Jag vill vara med när de knäcker läs- och skrivkoden, vilket är något som jag faktiskt redan har fått vara med om! (följande dialog är lite ändrad pga sekretess).

Elev:
"m-o-s. mok?"
Jag:
"Nästan. Försök igen. Mm..ooo..."
Elev:
"mmm-ooo-ssss. Mos?"
Jag:
Ja, precis. Bra! Här då? B...
Elev:
b-iii-lll. Bil. BIL! BIL!!
Fröken!! Ja! Woohoow! Jag ser vad det står! Det står bil! Jag kan läsa! Jag kan läsa nu fröken!"

Ni kan bara ana hur lycklig jag blev. Jag ville nästan hoppa av glädje och när jag skriver detta nu får jag nästan gåshud. Eleven knäckte plötsligt koden och det gjorde eleven framför mina ögon. Detta var ett historiskt ögonblick för mig!

Slutligen. I arbete med barn får man ofta söta kommentarer och frågor. Till exempel:
"Fröken, får man ha inneskor inne?"

överexalterad.

Jag är alldeles överexalterad!! Det känns som om jag ska sprängas på insidan!

Mina planerade lektioner är verkligen... ååååå! Jag har inte ord. Det är så kul! Äntligen får jag sätta min kreativitet i verket. Jag vill verkligen bli lärare! Dag för dag inser jag det desto mer.
Jag älskar skolan jag är på. Jag älskar barnen. Jag älskar lärarna.

Nu måste nog jag försöka tagga ner - annars kommer jag ju inte kunna somna.
Men det är svårt att varva ner överexalteritet. Ja det är det.

dagens skratt.

Jag undrar: Vad hände egentligen?? Hur gick detta till?

Jag gick tillsammans med två kompisar till stationen för att där lämna den ena kompisen på tåget. Mitt under promenaden halkade jag plötsligt till och for, likt en man som halkar på ett bananskal, pladask ner i asfalten! Men jag hamnade inte bakåt -på svanskotan, utan framåt - mer som i en skräddarställning. Hur konstigt är inte det??

Mina kompisar var inne i ett djupt samtal och märkte inte att jag föll. När de vände sig till mig för att fråga mig om någonting såg de att jag satt på marken, mitt på övergångsstället och gapskrattade. Det måste ha varit en osynlig isfläck just där jag gick! Hahaha! Väldigt kul.

Vägen, som vi just då korsade, var starkt trafikerad och därför var det nog fler än jag och mina kompisar som fick sig ett rejält skratt ikväll.
Men det bjuder jag på.

på benen.

Nu är jag upp på benen igen. Mår inte helt bra än men febern är borta och jag har tagit en skön dusch och slängt massor tvätt i tvättmaskinen så nu är jag på gång. Jag ska köpa mat på Willys och sedan söka specialiseringskurser. Senare ikväll kommer en vän från min barndomsstad på besök och då blir det taco-mys.

Förra gången då jag storshoppade på Willys fann jag komage (!) i glasburkar. Det såg ut som små maskar. Hur gott låter det på en skala? Men å andra sidan äter ju folk leverpastej och blodpudding som vardagsmat, så varför skulle komage vara så speciellt? Varför döps inte sådana äckelheter till förskönade namn??

__

Slutligen: en väldigt rolig reklamvideo. Titta på den här.

febrig.

Jag åkte hem tidigare från praktikskolan idag. Tror bestämt att jag hade feber redan igår kväll eftersom jag somnade klockan 18.00 med två tjocktröjor, raggsockor, filt och vintertäcke på mig. Men efter att ha sovit tolv timmar kände jag mig bättre och åkte trots allt till praktikskolan i morse.

Framåt eftermiddagen blev det dock värre och plötsligt kände jag att febern trängde sig på igen. Nu ligger jag alltså feberfrusen med pjamas i sängen och ska bara vila, vila och vila. Snorig är jag också. Men har köpt te och kakor så nu ska jag bara ta det lugnt.
Blir skönt, på ett sätt.

fint folk.

Idag har jag praktiserat för första gången denna termin. Natten bestod inte av skönhetssömn precis, men dagen blev trots det en "skönhetsdag". Skolan tog emot mig på ett vänligt sätt och jag kände mig som hemma. Handledaren är dessutom som gjord för mig. Jag stortrivs - än så länge.

Ja, jag säger bara det, det finns så mycket fina människor i denna stad! Förutom människorna på min praktikskola så finns det en hel drös med annat fint folk här. Igår blev jag till exempel hembjuden på mat hos en av Svea rikes goaste familjer. Jag blev gödd som en kalv! Rullade bokstavligen hem (på cykel..). Senare på kvällen cyklade jag förbi några kompisar och drack kvällste med hembakta kakor till medan regnet öste mot fönstret.

Att vara över tjugo-strecket, bo själv, ha sitt eget krypin, studera, fika i vänners minimala lägenheter och upptäcka det positiva med självständigheten är väldigt gott.

isfrusen Becka.

Idag har mitt tålamod testats över tålamodssträcket. Bara för att det har varit årets första eländiga väderdag (iskallt och regn) har Becka självklart råkat ut för sånt som nog bara Becka råkar ut för sådana dagar.

Jag valde att unna mig buss istället för cykel två gånger idag - BARA för att slippa frysa i detta väder. Men..-Första bussen kom 20 minuter försent.
-Andra bussen kom en timme försent, vilket ledde till att jag missade en annan buss och därmed kom försent till ungdomssamlingen, genomblöt (eftersom regnet blåste in i busskuren) och iskall.

Varför?? Varför?! Att frysa är något av det värsta jag vet. Visst att inte bussarna kommer när man är i Afrika - för där fryser man inte. Men här!

Jag har försökt vända denna händelse till något positivt men neej, det går inte. Att frysa ända in i benmärgen är... närmast outhärdligt. (och mamma: JA, JAG HADE MASSOR KLÄDER PÅ MIG). Tänker dock på alla hemlösa och på alla de människor som frös ihjäl i koncentrationslägrerna. Jag har det bra, men att jag inte klarar av att hantera denna kyla måste vara ett tecken på att jag nog ska leva större delen av mitt liv på en annan kontinent..