Ett minne slog mig idag. Alldeles innan studenten spenderade hela årskursen en heldag i Stockholm. Vi spelade bland annat lasergame och för att spela skulle man hitta på ett eget spelarnamn. Jag kallade mig för Binkebane eftersom det är det töntigaste ordet jag vet, och vi körde matchen. 
När allt var klart och vi kom ut och tittade på måltavlorna utbrast plötsligt en av killarna högt: "Hahaha. Vem är Binkebarnet!!?"
(den anställde hade hört fel och skrivit Binkebarnet istället för Binkebane) och efter 12 år i skolan fick tysta lilla Becka slutligen uppmärksamhet.
Jag räckte upp handen försiktigt och sa: "Det är jag" ungefär som i detta klipp.
1 kommentar:
Haha gillar!! Det är perfekt att du snubblar in på min blogg sådär ibland, då kommer jag ihåg att checka in på din! Tack för lycka till-et och lycka till med allt du med! KRAM
Skicka en kommentar