min førsta halka.

Idag ligger snøn tjockt på fjællen. Solen lyser så att fjællen glittrar. Det ær vackert. Denna, nu komna, vinter har också en del faror med sig.

Den enda gången som jag har kørt i halka var på halkbanan før två år sedan dær man hade sækerhet øverallt. Idag, tisdag 9 oktober, fick jag erfara personlig halka før førsta gången i verkligheten. Denna gång kørde JAG bilen vilket var en upplevelse.

Jag hade båda killarna i bilen. Vi var på væg till dagiset då jag skulle svænga høger efter en bro. Jag kørde førsiktigt eftersom jag såg att vægen var isig. Men det hjælpte inte. Sommardæcken och den 0-gradiga temperaturen gjorde att bilen gled rakt fram istællet. Vi gled okontrollerat øver på andra vægbanan med den stora minibussen men jag hade på något sætt ændå kontroll øver læget. Jag blev lite rædd men samtidigt vældigt lugn. Jag fick stopp på bilen och som tur var kom det inga andra bilar just då. Vi kunde svænga och kom lyckligt fram till slut.

Det var min førsta erfarenhet av halka det.

dolda kameror??

Nu har jag bokat hemresa till jul och nyår. Tjugonde december kommer jag och tredje januari åker jag tillbaka igen. Blir skønt att hælsa på slækt och vænner.

Hæromdagen var jag glad att jag inte var omringad av dolda kameror.. Haha. Det var så komiskt! Jag kom hem lite sent på kvællen till mitt kæra garage och nær jag øppnade dørren hittade jag inte lampknappen. Jag letade då mig fram till trappan, i det mørkaste mørker. Jag fann trappan till slut och var så trøtt att jag skyndade mig upp. Pløtsligt, efter fem sex steg så BONK! Aaaj, det gjorde ont. Haha. Jag tog hænderna ovanfør huvudet och kænde bara vægg, vægg och åter vægg.. Luckan var stængd! Det hade den aldrig varit førut! Hahaha. Och trøtt som jag var børjade jag tænka: "Nej! Mitt rum finns inte kvar! De har bankat før så att jag inte ska få bo hær mer!!" Tur nog så var inte fallet sådant. Jag fick backa førsiktigt ner igen och leta efter lampknappen. Har nog kvar en liten bula i huvudet efter incidenten. Tur att ingen såg mig!! Eller? Gjorde någon det kanske?? :-o Haha. Becka då.

nynna ger myshet.

Att nynna. Gnola på en melodi eller småsjunga.. Det gør mænniskor gott mærker jag.

Nyligen stod jag och diskade i køket efter ett litet fødelsedagsfirande før tjejen som jag jobbar hos. I køket børjade jag nynna på "i min lilla lilla værld av blommor" (finaste sången som ær hæmtad ur min favoritfilm Rænnstensungarna) nær diskborsten førsiktigt gjorde tallrikarna rena. Jag kænde en stor dos av myshet komma upp i ansiktet. Hehe. Ja, myshet ær ett nyuppfunnet ord av mig kanske. Men å vad skønt det var att nynna. Man kænde bara mys och avslappning..

På kvællarna nynnar godnattsånger. I vanliga fall kan jag inte sjunga høga toner men nær man nynnar så går æven det. Børja nynna, mænniskor. Dock inte på mammas enormt uttjatade favoriter "Hær kommer sven gren eller Flickan i fiskaregrænd". =)

Notis: Ser nu på Saltkråkan... DUBBAD TILL NORSKA!! Haha. Vilket skæmt! Så fult! Klarar inte av att se det mer.. Usch ja. Sånt borde inte vara tillåtet!

tystnadsplikt.

Jag skulle vilja skriva massor men på grund av absolut tystnadsplikt så kan jag inte berætta det jag egentligen vill.

Nu kan jag skriva lite hær på den lånade laptopen eftersom jag har ledigt fyra timmar. Jag bor næmligen hos tjejen och jobbar dygnet runt (bortsett från dessa fyra timmar då). Jobbet går bra. Ja, mycket bra kanske man kan sæga. Jag lær mig massor - både om mig sjælv och om tjejen som jag arbetar med. Kanske jag vill jobba med "problem-barn" (snællt menat) i framtiden. ??

Inom mig finns det en sån kærlek till mænniskor som jag inte vet var jag ska gøra av. Att jag ær rolig (=lugn på svenska) påpekar också alla jag kommer till. Dærfør ær det skønt att jobba hær. Jag får lov att vara så lugn som jag egentligen vill. Det får man inte på snabbmats- restauranger och andra hektiska jobb i storstæderna. Hær MÅSTE jag vara lugn. Jag behøver inte førsøka komma på samtalsæmnen hela tiden och anstrænga mig før att undvika pinsamma tystnader. Det ær så skønt!

Tempot ær också æven det mer stillsamt. Trodde det bara var sånt folk sa men det stæmmer faktiskt. Man kænner av att det inte ær lika stressigt hær. Det gjorde jag dock inte i Oslo, nær jag hælsade på Elin, men hær uppe i landet kænner jag av lugnet mer. Kanske beror det på att skolan inte børjat æn och att turistsæsongen inte ær igång.

Appropå turister.. Jag såg en buss hæromdagen som det stod www.ulricehamn.se på. Genast kænde jag mig lite patriotisk. Och ni anar inte hur svorsk jag har blivit!! Det ær vældigt irriterande. Kan varken prata svenska eller norska nu.

lægga barn.

Barnen har somnat. Jag lyckades få de i sængs ikvæll igen! Det ær en skøn kænsla det. Igår var førsta natten jag skulle natta de till sømns och det gick hyfsat bra førutom att de sjælvklart blev førtvivlade nær de insåg att pappa inte skulle komma.. Stackarna. Men, jag trøstade och trøstade och trøstade. Kænner bara sån kærlek till de små barnen!!

Efter jag lagt de då, igår, tittade jag och några till på fotbollsmatch. Det var tydligen norska Rosenborg mot Asantia (eller nåt liknande). Rosenborg vann øverlægset med 7-1 vilket gjorde norskarna runt omkring mig till øverlyckliga mænniskor.. I all media står nu rubriker som "I 7:nde himlen", "Fantastiskt Rosenborg" osv. Kanske blir det att man ser en Rosenborgs-match under tidan man ær hær. Det finns ju en hel del fans..

Jag bor, denna vecka, tillsammans med de två små killarna i ett litet rum i kællaren. En av de små tultarna børjade inatt att skrika från rummet bredvid och jag sprang dit. Då slutade han. Jag gick tillbaka. Och så børjade han sjælvklart igen. Jag gick tillbaka ænnu en gång men næsta gång han skrek fick jag gå in och hæmta honom och bæra honom till min sæng (vilken ær en superskøn dubbelsæng køpt før 26.000 kronor). Lillkillen blev førtvivlad nær han insåg att jag inte var pappa och græt då ænnu mer. Han låg och snosade mig i ørat, vænde sig fram och tillbaka och under timme sov varken han eller jag. Det var dessutom precis efter att jag somnat. Fotbollsmatchen pågick till lite senare kvæll.. Uh, men sånt ær væl det hær "ha-barn-livet".

Ikvæll gick læggningen mycket bættre. Inget gråt øverhuvudtaget. Hoppas jag får sova inatt. Tænkte nu, nydushad som jag ær, gå ner och se på TV samt dricka te och æta Kvick-Lunsj - chokladen som ær ett måste att æta i Norge. Mums.

Natt då.

sola i kohagen.

Jag trodde inte att jag kunde bränna mig mer. Trodde att mitt skinn hade blivit vant efter Kenya-solen. Men icke. Idag låg jag, syster, mamma och hennes kompis och solade i en kohage (haha.. en historia för sig själv) när mina lår plötsligt blev röda. Inte igen! Jag har lättare att bli brun nuförtiden än förr i världen och jag blir inte alls lika bränd. Blir mer brun än röd, vilket är skönt men ack så jobbigt när man har legat i solen en hel dag och man blir lite röd. Dessutom blir det ju värre om man inte har druckit tillräckligt (vilket var fallet idag).

Mår illa, frossar, ont i huvudet och jättetrött är resulatatet av denna dag. Kanske en mini-mini-nyans brunare men knappast synligt. Äh, jag är inte så fåfängd som många andra är. Hudfärgen spelar ingen roll ju. Ändå bryr sig så många om den. Töntigt tycker jag.

varsågod och sitt.

Häromdagen tittade jag och en kompis i mina gamla fotoalbum. I ett album var det kort från några resor som jag gjort under mina tonår. Först språkresan till Tyskland, sedan Ukrainaresan, Polenresan och till sist Kenyaresan. Tänk vad mycket jag har rest ändå. Jag är väldigt tacksam för det. Jag har förstått att alla världens människor faktiskt inte lever som oss i Sverige. Se bara "toaletten" på bilden. Denna fanns vid en fotbollsarena i Ukrainas finaste stad Odessa. Det var cirka sex stycken sådana "toaletter" bredvid varandra (observera att det inte fanns dörrar och att "väggarna" endast var i midjehöjd) och mitt emot dessa fanns tio stycken till. Man kunde alltså sitta och titta på varandra öga mot öga.. När ett gäng tjejer av oss var tvunga att gå sa alla i kör: "Okej, alla på samma sida!!"

Och detta var offentliga toaletter! Gnäll inte över McDonald´s, i jämförelse, fina toaletter.

äntligen 20 år.

20 år idag!! Underbart. Idag lämnar jag tonåren bakom mig! Jag mår visserligen inte jättebra för tillfället. Är illamående och har ont i magen, darrar lite och vill nästan spy men vad gör det? Det är min (och min kompis Petras) dag. Petra skickade, för övrigt, sms vid 00.01 inatt för att gratta mig. Hon vann i år! Typiskt. Vi två träffas nämligen inte särskilt ofta nuförtiden men denna dag tävlar vi alltid om vem som skickar grattismesset först (Petra fyller också 20 idag). Förra året vann jag men i år var det hennes tur. Grattis till Petra.

Skönt att bli 20 trots att man fortfarande känner sig (och ÄR) liten. Det är läskigt när man tänker att de 20 år som jag levt nu återkommer troligen cirka 3 gånger till. Det är som om jag börjar om på noll och när jag är 40 har det gått lika många år som jag har levt nu. När jag blir 60 är det ytterligare 20 år och 80... Just nu känns livet onädligt. Men men, det är nog bäst att tänka i nuet för att inte bli skrämd.

Kanske får jag jobb idag, kanske inte. Hursomhelst har jag blivit lovad några paket i eftermiddag. Det blir nog bra. Uppdateringar kommer troligtvis senare ikväll.
________________________
Ja, nu är det senare ikväll. Chefen på en förskola ringde till mig i morse med en födelsedagsvisa som hallå och frågade sedan om jag ville jobba idag.. Så det var jag ju tvungen att göra. När jag kom hem åt mamma och jag blåbärsprinsesstårta och jag öppnade mina fina hemmaflytta-presenter - innehållande några presentkort bland annat. Elinpelin har skrivit det mest rörande inlägget på sin blogg någonsin. Titta på hennes blogg. Kristin och KenyaMaria kom också över en sväng med present och prinsesstårta. Nu är jag 20 år och jag ska försöka smälta tanken i min sömn. Godnatt.

hem ljuva hem.

HEMMA!!
Det är overkligt. Jag är hemma!! Har jag verkligen varit i Afrika? Har min dröm verkligen gått i uppfyllelse? Jag hänger inte med i svängarna. Det känns som om man har drömt att man varit i Afrika - inte att man har varit där på riktigt.

Vi kom till Arlanda på den kallaste dagen som Sverige haft denna vinter, självklart. Från 35+ till -15 grader känns i kroppen må jag säga. Dagen efter (alltså igår, torsdag) läste jag på nyheterna att det igår blivit snöstorm i England och därmed hade många flyg blivit inställda från Heathrow. Tack Gud för att vi kom hem på onsdagen! Vi blev dock tre timmar försenade men vad gjorde det? Dessutom hörde jag idag, fredag, att människor varnas att åka till just Kenya nu eftersom det anses farligt. Alltså, vi måste ha haft änglabeskydd! Allt har gått så bra med denna resa. Allt har lagt sig på plats hela tiden och det har bara känt som om någon lyft oss igenom hela resan.

Det är kul att träffa alla igen men varför säger ni att vi är bruna?? Vi tycker verkligen inte det! Vi har faktiskt varit i AFRIKA fem månader och om man ser till det så är vi inte bruna överhuvudtaget.

Nåväl, skönt att vara hemma igen... men visst längtar man samtidigt tillbaka.

final countdown.

Hemkomsten narmar sig med stormsteg. Kvallen den 6 februari satter sig elin och jag pa planet for resan hem till Sverige. Vi kan inte forsta att varat aventyr star vi sin ande nu. Det har verkligen varit en fantastisk resa som inte kan forklaras i ord.

Vara livs historiebocker har fatt manga spannande, roliga, underbara sidor som ingen manniska kan riva ut.

See you in Sweden.