Ni skulle se mig just nu. Har kravlat mig upp, med hala skor, på ett svenskt berg (dvs kulle) och sitter här helt allena med mina skolböcker, sittunderlag, en filt och varma kläder. Solen lyser och skrivinspirationen är på topp. Nynnar på sången: "Står här uppe på berget, ser alla färger som breder ut sig framför mig". Det är visserligen inte så mycket färger än men man kan ju alltid fantisera. Önskar att jag kunde sitta här hela dagen men det börjar bli kallt nu efter två timmar och jahapp, där gick solen i moln. Ser inte ut som att solen kommer tillbaka idag. Tur att jag var ute i god tid då.
Ps. För intresserade: Mammas hus har blivit sålt!!
torsdag, mars 26, 2009
torsdag, mars 12, 2009
svår konversation.
Har precis tagit en liten paus från pluggandet och har läst några av mina äldre blogginlägg. Hittade konversationen som jag hade med äldsta killen, i familjen som jag jobbade hos i Norge, för cirka ett år sedan. Jag har återvänt till konversationen flera gånger och tänkt: "Hur ska man egentligen svara på barns frågor?" Ja, hur ska man svara på detta? Hur skulle jag svarat på bästa sätt egentligen? Den här pojken hade nyligen fyllt fyra år.
pojken: Var är pappan din?
jag: Ee, min pappa är i himlen.
pojken: I himlen? (han tittade upp mot molnen) Hur kom han dit då?
jag: Hm, ja, det var änglar som kom och hämtade honom.
pojken: Men hur kom de upp dit?
jag: Du vet, änglar kan flyga. Så de tog pappa och flög upp dit.
pojken: Var bor han då?
jag: Han bor där uppe i ett stort fint hus.
pojken: Neej, då ramlar det ju ner! Det kan han inte!
jag: Jo, för det är ett flygande hus! (Öö?)
pojken: Neej, det finns inga flygande hus!
jag: Hm. (tänk tänk tänk)
pojken: Men när kommer pappan din tillbaka då?
jag: Han kommer inte tillbaka men han sitter där uppe och ser ner på mig.
pojken: Var är pappan din?
jag: Ee, min pappa är i himlen.
pojken: I himlen? (han tittade upp mot molnen) Hur kom han dit då?
jag: Hm, ja, det var änglar som kom och hämtade honom.
pojken: Men hur kom de upp dit?
jag: Du vet, änglar kan flyga. Så de tog pappa och flög upp dit.
pojken: Var bor han då?
jag: Han bor där uppe i ett stort fint hus.
pojken: Neej, då ramlar det ju ner! Det kan han inte!
jag: Jo, för det är ett flygande hus! (Öö?)
pojken: Neej, det finns inga flygande hus!
jag: Hm. (tänk tänk tänk)
pojken: Men när kommer pappan din tillbaka då?
jag: Han kommer inte tillbaka men han sitter där uppe och ser ner på mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
bloggarkiv.
-
►
2012
(211)
- ► december 2012 (26)
- ► november 2012 (20)
- ► augusti 2012 (6)
- ► april 2012 (26)
- ► februari 2012 (27)
- ► januari 2012 (27)
-
►
2011
(296)
- ► december 2011 (29)
- ► november 2011 (21)
- ► oktober 2011 (17)
- ► september 2011 (31)
- ► augusti 2011 (37)
- ► april 2011 (30)
- ► februari 2011 (8)
- ► januari 2011 (30)
-
►
2010
(324)
- ► december 2010 (28)
- ► november 2010 (28)
- ► oktober 2010 (32)
- ► september 2010 (37)
- ► augusti 2010 (31)
- ► april 2010 (33)
- ► februari 2010 (17)
- ► januari 2010 (12)
-
▼
2009
(96)
- ► december 2009 (14)
- ► november 2009 (10)
- ► oktober 2009 (14)
- ► september 2009 (16)
- ► augusti 2009 (10)
- ► april 2009 (4)
- ► februari 2009 (4)
- ► januari 2009 (4)
-
►
2008
(3)
- ► november 2008 (3)
-
►
2007
(10)
- ► oktober 2007 (1)
- ► september 2007 (1)
- ► augusti 2007 (3)
- ► februari 2007 (1)
- ► januari 2007 (1)
-
►
2006
(20)
- ► december 2006 (1)
- ► oktober 2006 (1)
- ► september 2006 (3)
- ► augusti 2006 (3)
- ► april 2006 (2)