ingen skola.

Jag ska inte till skolan nästa vecka! Det känns gudomligt skönt. Hur kunde jag genomlida alla år i skolan? Men tänk att jag är mer intelligent nu än vad jag skulle ha varit om jag inte gick i skolan. Visserligen är jag inte intelligent alls om man jämför med de allra flesta människorna på jorden men kanske kan jag förmedla något mått av intelligens ändå? Jag hoppas att något som jag lärt mig i skolan kommer till användning i Afrika.

svensk saknad.

När jag är borta från Sverige fem månader kommer saknaden bli stor för vissa saker. Hur kommer jag klara mig utan:
-Kajsakatten (katter överhuvudtaget)
-choklad
-kyla
Detta blir en utmaning men därför har jag också en orsak till att vräka i mig choklad och sitta inomhus nu. Dessutom gosar jag alldeles förskräckligt mycket med katten. Hon börjar bli lite gammal och ringrostig så kanske finns hon inte kvar när jag kommer hem.. Jag hoppas isåfall att vi skaffar en mer oförståndig, knäpp katt som vill gosa HELA tiden. (Typ Dippens släkting eller nåt).

Jag är inte precis någon hundfantast. Hundar är läskiga. De skäller, slickas, behöver så mycket skötsel och bör passas som ett litet nyfött barn. De är helt enkelt bara till för besvär. Och nu säger någon: "ja, men en liten hund är nästan som en katt". Tss. Visst!? Inte alls! De har ju samma behov som en stor hund och dessutom är de mer ettriga. Tack och lov finns det katter som inte begär någonting. De bara finns där och stressar av med sitt kurrekurr och gosegos. Det sägs att "hunden är människans bästa vän" vilket är det största argumentet hundägare har för att inte tycka om katter. Jag säger så här: Vill du ha en vän så skaffa en människovän eller en bebis. Inte en gripande hund!

Som ni ser blir jag väldigt upptriggad när jag skriver om saker jag har åsikter om.. Sorry, alla hundälskare.

smäll till ormen!

"Elektriciteten hade gått och jag skulle gå ut från köket. Då såg jag en käpp på golvet och jag skulle precis säga: Vem har lagt en käpp på golvet?? Då blev konturerna synligare och plötsligt såg jag att det istället var en lång orm och ingen käpp..."

AAA! Detta var en av alla de orm-historier som Ingeborg och Judith berättade för Elin och mig igår. Ingeborg och Judith har bott i Kenya under cirka 30 år och det är tack vare de som vi får åka till Kenya. Dessa damer är verkligen fantastiska människor och igår gav de oss många tips under tre pratsamma timmar. När vi kom till punkten "ormar" och de berättade sina historier var jag nära att ställa mig på stolen och skrika. Ormar är verkligen det värsta jag vet. Jag kan inte ens se ormar på TV utan att nästan gråta av rädsla. Jag har stark ormfobi men det ska inte få ta ifrån mig min dröm.

Haha.. jag och Elin dödar ormar med pinnar och påkar... Hur kommer det se ut? Ja, jag ser det framför mig.