den atletiske.

Så här var det. Jag skulle vara duktig. Springa lite. Ja, i min ensamhet, i mitt rum, som på ett löparband fast utan en massa perfekta fitnessmänniskor runt mig och utan dyra träningskortskostnader.

Så, där sprang jag på ett och samma ställe i mina skruttkläder i takt till fartig töntmusik. Kände mig som ett fån och i huvudet hördes en desperat bön till gud: Må det inte ske att jag är med i ett nytt projekt av The Truman show!!

Nu kommer det nog dröja ett år eller två innan jag överhuvudtaget kan röra mig igen också... Lyckat.

töntigast.

Bästa julsångversionen och bästa musikvideon till denne är detta:

Suck. Vad är det med mig och töntiga saker? Jämt ska jag fastna vid dem.

schindler.

Hittade filmen Schindlers list bland mina gömmor och tittade på den, efter många års uppehåll eftersom jag mindes att filmen bara var full av hemska scener. Tydligen mindes jag rätt men några sekvenser är så vansinnigt vackra och genomtänkta och hela filmen blir ett fantastiskt konstverk som man kan studera och tänka över väldigt länge. Slutet till exempel. Jag har aldrig sett något finare slut på en film någongång.

Snart är alla personer som var med i förintelsen döda och det har jag visserligen fått höra sedan mellanstadiet, men nu är det ju verkligen så.

Många tankar kommer efter den där filmen och om man känner mig vet man att tankarna kommer snurra länge länge i huvudet. Men hur farligt är det egentligen? Folk verkar vara livrädda för att tänka djupt, vilket jag inte riktigt förstår. Det är ju i de extremt djupa tankarna som man får den obeskrivliga "fylligheten", insikten, visdomen.

Mmmm. De fachinerar mig; tankarna.

finnar/kviser.

Varför heter egentligen finne just finne på svenska? (Nu syftar jag inte på finländare utan på de där prickarna i ansiktet som, i motsats till finländare, aldrig är välkomna). Varför heter det inte norsk till exempel? "Titta så många norskar jag har i ansiktet, mamma!"

På norska heter finne kvise, och det är väl ändå lite bättre genomtänkt? För inte hade det varit roligt om norrmännen skulle gå omkring och säga: "Se! Se så mange svensker jeg har på nesen min!", eller att höra den norska tonåringen stå framför spegeln och skrika: "Åh, vad jeg hater svensker!!".

Ja, det var dagens onödiga becka-tanke det. (Passande klipp HÄR).

advent igen.

För 24e året i rad tänder jag, liksom tusentals andra, ett ljus idag. Som vanligt blev det en udda adventsljusstake vilken förhoppningsvis kommer ersättas av gröna eller röda ljus såsmåningom. Jag har inte orkat vara så väldans kreativ i år. På tidningshögen står originallådan med äkta julgranskulor från 50-talet, och på golvet har jag ställt två julstjärnor. Det är ungefär det. Har hängt upp en stjärna i köket och två kulor i hallen också.

Oh, vad intressant att läsa det.

Nej, något intressant är hur barn kan vara så HÄR (1.30-3.00) charmiga.

från affären.

Jultomar, julmust, julclementiner och julpepparkakor. Det var nästan att jag föll omkull med cykeln hem från affären igår. Inte bara på grund av att jag hade tre överfulla kassar med mat utan också för att cykeldäcken var utan luft och flera av småvägarna fulla med geggig lera + att andra hastighetsöverstigande cyklister inte hade lampor på sina fordon.

Ibland skulle man ju vilja filma sig själv och se hur fånig och virrig man faktiskt ser ut och beter sig vid olika tillfällen. Eller nja, kanske inte.

topp tre reklam.

Jag gör en Anders- och Månsare; topp tre.

Topp tre fantastiska reklamer, Sverige

Radiotjänst

Telepriskollen

Lotto

Topp reklam fantastiska reklamer, Norge

Stratos

Kavli kaviar

Netcom

mot juletider.

Det är ytterst konstigt att det är advent nästa helg. Att snön inte har kommit än är jag personligen bara glad för men tycker synd om alla pulkaälskande barn som inte kan åka i backen. Ja, jag har nog denna klassiker någonstans i tankarna: Suns jul skidvallan.

Till de som undrar:

Jag önskar mig inget i julklapp.

Verkligen. Jag menar det.

Får jag äta julmat och en biskvi eller två är jag mer än nöjd.

dagens tacksamhet.

När man efter ett tag har börjat ta saker och ting för givet är det viktigt att återuppväcka sina minnen.

"Så på morgonen fick vi vara med att förbereda denna fest genom att skala och hacka lök.. i våra bara händer! Ingen skärbräda här inte. "Aj! Där var jag nära att skära mig!" fick vi höra varann säga ett par gånger.. Och så fick vi hacka vitlöken i en mortel, svettas som grisar i den 30-gradiga värmen och se på när de förberedde den afrikanska rätten pilao."

"Ni ska vara evigt tacksamma om ni ager: potatisskalare, skarbrada, durkslag, duschskrapa, en riktig skurhink, varmvatten i duschen, konservoppnare, grytlappar, grytunderlagg, hela kastruller, stekpanna, tvattmaskin, en skon sangmadrass (dar man inte kanner sangens 'revben') etc. Ja, å vad ni ska vara glada for det!"

Jag äger allt det där nu,

och är oerhört tacksam för det.

heja hjärnan.

Pappa berättade ofta om den gången när jag som treåring försvann och pappa hittade mig cyklandes på trehjulingen varpå pappa frågade: "Nämen Becka, var är du på väg?" "Till sosken", svarade jag med en ton av självklarhet i rösten. "Men har du några pengar då?" Hm, nej, så långt hade jag inte tänkt.

Ibland undrar man ju hur outvecklad liten hjärna man har haft genom åren egentligen, och när det nu tydligen sägs att hjärnan har vuxit färdigt först vid 25 års ålder, undrar jag hur fasansfullt fort min hjärna måste sätta igång att växa de kommande sex månaderna.

pappa-dagen.

Det är ju fars dag idag och man ska skänka sin pappa en extra tanke oavsett vilken slags pappa man har eller har haft - en närvarande, icke närvarande, en kärleksfull, icke kärleksfull, en ful, snygg, en rolig, tråkig. En pappa är ändå en pappa och vare sig man vill eller ej kommer man alltid vara en del av honom.

_____________________

Jag glömmer aldrig slipsen som jag köpte till pappa på fars dag för mängder av år sedan. Den svarta slipsen med en datormus + en riktig mus på. Stackars pappa. Han var ju tvungen att använda slipsen hemma ibland men av någon anledning använde han den aldrig i närheten av andra människor...

Stackars föräldrar som ständigt måste använda sina barns hemmagjorda och fula presenter och samtidigt vara livrädda för att de ska råka gå till jobbet eller gå ut i trädgården med den fula slipsen eller den fullständigt felvirkade mössan på. Hua. Vilken ständig psykisk press föräldrarna måste leva i!

fredagsklippet.

Svenska humorfilmer är riktigt bra ibland. Det här favoritklippet från Sällskapsresan Snowroller älskar jag fortfarande lika mycket som när jag var liten.

gästvänligt.

Det är minsann inte vem som helst som hälsar på och lämnar avtryck hemma hos mig. Nu senast var det babegrisen.

Jag rekommenderar verkligen att ha någon form av lättillgänglig gästbok hemma. Häng en fin gästbok med penna på toaletten, i köket eller i hallen. Eller, om man är översocial och alltid har folk på besök, kan man se till att ha en väggvänlig penna så att en eller alla väggar i till exempel hallen blir överfyllda med trevligt, personligt och snyggt gästklotter.

dessa norskar.

Ursäkta, men,

Bjarnhild??

Norskar fortsätter förundra mig med sina...

extremt norska namn.

paulina.

Och...

PAULINA ÄR MED I FINALEN!!

Helt otroligt. Eller nja. Inte otroligt precis för hon är ju helt fantastiskt duktig och det var mycket troligt att hon skulle gå långt i tävlingen (True talent, tv3). Nu är hon där, utsedd till att inneha en av Sveriges absolut bästa sångröster. Lyssna bara på detta enkla och vackra:

Jag blir lycklig i hjärtat, för hennes skull. Blir lycklig av att se hur hennes talang har fått blomma ut under de senaste åren, och särskilt nu under True talent. Tänk om man kunde få vara med om att lyfta fram människors gåvor och talanger. Vilken lycka det skulle vara.

afrika-appar.

Jag är helt salig över att lyssna på afrikansk radio i hörlurarna när jag går på stan. Varenda affär förvandlas ju till ett charmigt plåtskjul, den perfekt asfalterade vägen blir till en soltorkad lerväg och alla sura höstsvenskar förvandlas till leende afrikaner.

Så fort jag hinner tar jag mig också en titt på Kenyas främsta tidningar East african Standard och Daily nation. Det är verkligen märkligt att läsa svenska lokalnyheter samtidigt som man tar del av kenyanernas lokalnyheter, eftersom ländernas huvudnyheter är av så olika innehåll.

Ur the Standard idag: [...]"A witness Mary Nginya said that after the explosion he heard the attackers saying "na bado. Ni mwanso tu". Kiswahili for "It is just the beginning"[...].

_______________

OBS!! PAULINA PALMGREN - med i SEMIFINAL TRUE TALENT- TV3- ikväll 19.30! MÅSTE RÖSTA!

s-orden.

Vissa ord läser jag alltid fel. Singlar och sniglar är sådana ord.

Plötsligt står det någonstans på skärmen:

"Söker du också efter singlar i Sverige?"

vilket förstås blir något helt annat när man istället läser

"Söker du också efter sniglar i Sverige?"

och innan jag har förstått mitt misstag hinner jag alltid tänka:

Eh, nej!? Vad är det för sjuk annons? Varför skulle någon söka efter SNIGLAR?!

tankemaskinen.

Ja! En ny säsong av programmet Från Sverige till himlen (svt1) har startat. Kanske inte det bästa programmet för en som tänker väldigt mycket. Eller? Kanske är det just det BÄSTA programmet för en som tänker mycket.

Mia Skäringer berättade i sin hyllade föreställning att hon, liksom jag, funderar alltför mycket på existenstiella frågor och att hennes mamma aldrig borde svarat: "Nej, rymden den har inget slut den" när Mia frågade hur stor rymden var.

De flesta människor låter bli att tänka djupt och kan stänga av tankemaskinen hyfsat lätt. Men så är vi ett litet gäng personer här på jorden som bara inte kan stänga av det där tankemaskineriet eftersom vi inte äger någon stoppknapp!

Fast det är trevligt att tänka onödigt djupt, ibland. Särskilt när man sitter vid köksbordet och lyxar till dagen med te och varm baguette. (Extrapris på Willys).

hon med maten.

Det är inte bra när man efter sin hemmagjorda lunch säger: "Usch!!" och suckar när man inser att det finns fem lika äckliga matlådor kvar i frysen. Jag försökte nämligen mig på att göra chiliconcarne och därmed för första gången sedan kenya-resan (2006) äta vita bönor igen. Men nej, jag har tydligen inte kommit över bön-förätandet än.

Drömmen är ju att mina måltider ska se ut och smaka som den på bilden, men vissa drömmar tycks inte kunna uppfyllas hur mycket man än försöker att uppnå dem.

inredning, inredning.

I små utrymmen är det bra om möbler är flyttningsbara. Min lilla rullvagn på toan är ett sådant billigt alternativ, som är ett resultat av citatet "man får göra det bästa av vad man har".

Dagens becka-fundering lyder:

om det nu finns mängder av färger -

varför då bara använda vitt?

Jag tycker visserligen att det är fint med vita shabby-hem men njaa, jag personligen är inne på spåret att skapa något mer spännande i inredningsväg, vilket också är perfekt att experimentera fram när man nu inte har hela världsekonomin liggandes i plånboken.. Det finns ju så många färger och former som bara väntas på att få användas!!

smilegroparnas tid.

Jag förstod inte helt vad Steve Jobs betytt för mänskligheten, men nu, nu förstår jag gott och väl när jag sitter här och spelar en-oktavs-piano samtidigt som jag lyssnar på radiostationer från Afrika, bevakar olika intressanta nyhetsämnen och spelar wordfeud utan att knappt röra skärmen. Vilken vansinnigt genialisk uppfinning!

Salig är ordet. Visserligen ett halvt decennium efter alla andra men ändå: iphonesalig.

På bussen i helgen var jag nog övertrött eftersom jag såg humor i allt jag tittade och tänkte på. Det var som om hjärnan plötsligt hade fått en bit av någon rolig ståuppkomikers hjärna; kanske Johan Glans. Tack för lånet isåfall, Glans.

Några av tillfällena då mina smilegropar blev väl synliga:

- när jag fick titta två gånger på det stillastående sj-tåget utanför fönstret för att försäkra mig om att det stod "Mot Afrika" på det. Men det stod det ju inte. Det stod: "Mot Arvika", vilket var en tung besvikelse.

- när jag återigen noterade dessa medelålders kvinnor som ständigt tränger sig före och betér sig som bittra småstressade svenskar överallt.

- när jag automatiskt höll andan så fort bussen åkte igenom en tunnel i den kungliga huvudstaden. Försökte dock förhindra mig att blåsa upp kinderna såsom man gjorde som barn, men med den främmande grannens konstiga blick på mig tror jag att jag inte helt lyckades.

tekonologin.

Min telefon, som på senaste bokstavligen har fallit ihop i bitar, har nu ersatts av en iphone. Du ljuva värld! Nyinskaffad iphone och utländsk släkt som kunde närvara i fredagens begravning via skype måste vara tecken på de enorma framsteg som teknologin gjort de senaste åren.

I spåren av teknologi kan jag fortsätta berätta att min bekanta Paulina Palmgren fortfarande är kvar i tv-programmet True talent. Helt fantastiskt då hon är den enda orsaken till varför jag fortfarande tittar lite halvt på programmet. Ja, det är dubbellycka att under samma vecka höra Paulina sjunga denna duett:

och i samma veva njuta av Anna Ternheims alldeles ugnsfärska skiva. Mmm, det är musik när den är som allra allra bäst det.

peppareländet.

Varför hostar man av peppar? Jag skulle fylla på mitt pepparkar idag och efteråt hostade, hostade och hostade jag - helt förskräckligt mycket! Jag började småskratta åt mig själv på samma sätt som mamma gör när hon får peppar i näsan och jag eller syster bara tittar på henne med blicken: "Men nu får du väl ge dig? Så där mycket kan man ju inte hosta på grund av lite peppar!?"

Men jo, nu har jag bevisat mig själv. Man kan tydligen hosta så mycket på grund av den där eländiga lilla kryddan!

kära sweetnose.

Nej!! Hittade dagboksanteckningar från när jag var 13 år. Till min fasa ser jag att varje dagboksinlägg börjar med "Kära Sweetnose!" HAHAHA! Tror jag dör! Dessutom slutar varje inlägg med "Kram din Becka!" Jag orkar inte! Hahaha!

Fast jag är tydligen så pass gammal nu att jag inte tycker att det är pinsamt. Jag tycker däremot att det är oerhört fult men accepterar faktumet eftersom jag vet att sådana uttryck tillhör den tidiga tonårstiden.

"Kära Sweetnose".. Du kom alltså inte på något bättre, Becka?? Uttrycket har ju samma klass som afrikanernas "Hey Snowwhite!!" på stranden i Kenya.

svart färg.

Har duschat i kokhett vatten och är för tillfället varm i hela kroppen.

I mormors kakformar lyser stearinljus.

Någongång, jag tror det var under norgetiden, bestämde jag mig för att inte bära svart överhuvudtaget. Jag hade tröttnat på begravningar och att folk ständigt envisades med att klä sig i svart (och vilket folk fortfarande gör. Går man på en fest idag bär ju 90% av gästerna helsvart. Den trenden förstår jag mig fortfarande inte på).

Men i och med mitt vågavägrasvart-fenomen har det uppstått ett visst problem. Jag har inget att ha på mig på begravningen nästa vecka. Jag har haft ett svart "begravningsset" liggandes i garderoben men har nu upptäckt att byxorna är försvunna och att tröjan är äckligt utsliten. Apu, vilket problem.

dagens värmetips.

Är du medveten om att hjärnan är ganska lättlurad ibland? Varför då inte använda det till sin fördel för en gångs skull?

Sätt till exempel på denna film eller liknande från youtube.

Klicka på helskärm, och wips sänder hjärnan signaler till kroppen att det är varmare än vad det egentligen är.

Älskar detta fusk! Man kan nog spara en del elkostnader på grund av det.

afrikareaktion.

Jag vill bara uppmärksamma världen på att läget i Kenya inte är helt stabilt. Läget har väl inte varit helt okej där på länge men nu uppmärksammas det äntligen i svenska medier (DN) igen.

Ur gårdagens DN:

"Den kenyanska kustorten Lamu besöks varje år av tusentals turister som vill se den gamla stadskärnan, sola på stranden eller bada i Indiska oceanen. För en månad sedan förändrades läget radikalt efter att beväpnade somalier korsat gränsen och attackerat ett semestrande brittiskt par. Mannen, David Tebbutt, sköts ihjäl och hans hustru Judith fördes i väg i en motorbåt".

[...]

"Händelserna har inneburit ett kraftigt slag mot den kenyanska turistnäringen eftersom en rad ambassader, däribland den svenska, avrått från resor till Lamu. Nu säger Kenyas minister med ansvar för inrikes säkerhet, George Saitoti, att man kommer att följa efter militanta grupper in i Somalia om det krävs för att stoppa attackerna.

– Vår territoriella integritet hotas av terrorism och vi kan inte låta detta ske, säger han till tidningen Daily Nation". [...]

Ur dagens DN:

"[...]Däremot finns det en allmän hotbild i Kenya och vi uppmanar sedan tidigare resenärer att vara försiktiga när de reser i Kenya, säger Björn Häggmark."[...]

Det är när jag ser tidningsrubriker där Afrika på något sätt är med som jag bara vill veta mer. Det är då som jag får en sådan lust att flytta till Göteborg och plugga till mig en examen i afrikastudier.

För hur många bryr sig om de där rubrikerna egentligen? Inte många antar jag. Men kanske finns det någon mening med att just jag jämt reagerar på dem?

höststämning.

Pyssel i hela köket. Nya stämpeln används överallt, på allt. Det är nästan så att det borde finnas en varning på den: "Obs! Särskilt beroendeframkallande för pysselgalna tokar".Den stora snygga tändsticksasken används lika mycket den, och så även kaffe/tekannan.

Är det höst eller är det höst??

helnykterist.

"Jag förstår mig bara inte på det här med festande, alkohol och kroglivet" sa jag till lillasyster när vi gick utanför en krog under en promenad häromdagen. Lillasyster sade detsamma och vi kom fram till att vi båda är tacksamma för att vi fortfarande är nykterister trots att vi passerat 20-sträcket och trots att livets svårigheter med lätthet skulle kunna ha lett oss båda in i alkoholets träsk.

I mitt hem har inte en droppe alkohol druckits under min barndom och det är jag oerhört tacksam för. Under tonåren och stunder i livet har jag visserligen varit nära att börja dricka men någonstans i mig har jag ändå valt att inte börja överhuvudtaget, och det finns många orsaker till det.

Varför väljer jag att inte dricka alkohol ? (några orsaker)

1. För jag vet att ett glas kan leda till två som kan leda till tre osv.

2. För att visa mitt stöd till alla de så kallade nyktra alkoholisterna som kämpar för att inte åter hamna i ett alkoholmissbruk.

3. För att visa nuvarande alkoholmissbrukare att det finns ett alternativ.

4. För att jag vet att man kan ha minst lika roligt utan alkohol.

5. För att slippa bakfyllor.

6. För att spendera pengar på annat istället.

7. För att jag sett vilken misär och vilket elände alkohol kan bidra till.

8. För att samtal och relationer inte blir lika äkta där alkohol är med i bilden.

9. För att nyktra ungdomar ska våga stå på sig och inte behöva falla för alkoholgrupptryck.

10. För att det inte är gott.

systerhelg.

I helgen har syster varit på besök.

- 25årsparty med maskerad där jag vann genom att vara utklädd till ukrainsk tant (förklaring finns).

- strosande på stan

- fika på favoritfiket i favoritområdet

- slingning av mitt hår

- biopremiär Svensson Svensson

- kvällsmat på grekisk restaurang

- gapskratt åt Tack gode gud- & Blåsningen-avsnitt

och inte minst:

- omänskligt många koppar te

kylig höstdag.

Det är kallt och burrigt ute. Likaså är det inne, och jag gillar det.

Jag tror att jag har slutat klaga på kyla sedan den dagen då jag besökte Auschwitz med gymnasieklassen för några år sedan. Vi var där en småregnig, iskall höstdag och trodde att vi skulle frysa sönder men ingen av oss förmådde att klaga i den miljön. Det gick bara inte.

Lyssnar passande nog på "I dreamed there was no war" och tänker på alla människor utöver jorden som just nu är med om fruktansvärda krig och andra eländigheter medan jag själv samtidigt sitter här i soffan och ser det svenska höstvädret genom fönstret.

bästa sekvensen.

Dagens filmklippsekvens är från Föräldrafällan/Parent trap. När jag såg denna favoritfilm (ytterligare) en gång, strax efter att pappa dog, upptäckte jag plötsligt en scen som jag aldrig hade fastnat vid innan. En scen som har förföljt mig sedan dess.

Se från 07.42 till 08.47.

För man skulle lika gärna kunna byta ut flickan mot mig och pappan mot pappa... Å, vad jag bara älskar den scenen! Den förklarar allt så fruktansvärt bra.

freestyle.

Av någon underlig anledning har en särskild bild fastnat på min näthinna. Det är ett fotografi som finns i något fotoalbum, någonstans där jag sitter i bäddsoffan hos mormor och morfar, och har storebrors ben som ryggstöd. Jag har en ful svart polotröja på mig och i knäet håller jag i min freestyle för första gången. På huvudet har mitt, annars omänskligt fluffiga, hår plattats ner av 90-talshörlurarna och jag gör någon märklig min med munnen.

Jag kommer fortfarande ihåg det väl. Jag kommer ihåg hur oerhört häftig jag kände mig där. Att jag äntligen var stor nog att kunna vara cool - precis som storebror. Men freestyle?? Hur gammal är jag egentligen?

felöversättningar.

Den hittills roligaste felöversättningen från en av hollywoodfruarna:

world champions

=

världschampinjoner

Jag älskar felöversättningar. Fler sådana finns HÄR.

kryddigt.

Av alla min femton kusiner har mitt första kusinbarn blivit född nu i dagarna. Mammas bror har därmed blivit farfar. Jag kan inte greppa det! Han ska inte vara farfar. Han ska bara vara mina kusiners pappa och mammas bror. Men jag måste väl snart inse att alla faktiskt blir äldre och att detta är en ny fas i livet. Det är nog mysigt att vara farfar.

Kusinbarnets farmor gav mig en blomma för ett tag sedan. Den står för tillfället, nyplanterad i en konservburk, på diskbänken. Det är väldigt fint men blomman lurar mig ganska ofta då jag vid svaga ögonblick tror att det är en färsk kryddväxt och är på väg att ta några blad för att lägga i köttfärssåsen.

konstnär - ja, tack.

"Det ska hända något"

"Det ska sätta igång kreativitet"

"Det ska väcka frågor"

Jag känner mig som en flummig konstnär när jag står där framför sammansättningen av en inredningssektion i lägenheten, höjer ögonbrynen och nickar eller rynkar så att näsan ser ut som en streckkod, och sedan går fram för att eventuellt ställa den vingliga hemgjorda stolen två millimeter mer åt vänster.

Konstnärer bär visserligen alltid svart polotröja och gör alltid fåniga rörelser med händerna för att förklara saker och ting,

men konstnärer ligger dessutom alltid ett steg före alla andra och det faschinerar mig.

Jag gillar konstnärer. De är spännande och har någon slags inbakad mystik i sig. Det vill jag också ha.

en torsdagsmorgon.

Det man saknade mest under tiden i studentkorridor var att på förmiddagen kunna gå till köket i pjamas, med fettigt hår, småtrött, sätta sig vid köksbordet med en tidning, äta frukost med Russian red-musik i bakgrunden och dricka te i lugn och ro.

Trevligt att den eländiga tidningen som skapar ilska varje torsdag då den faller in genom brevinkastet mellan 05.00 och 05.30, för första gången innehöll något intressant. Trots Ebbas välformulerade intervjusvar var det "Oanad talang: Har varit lead singer i ett tjejpopband" som fastnade hårdast. Minnen från en svunnen tid återkom.

high school musical.

Kanelbullens dag var det igår och det är nog Sveriges fyndigaste dag, liksom fika är Sveriges bästa ord och IKEA Sveriges främsta stolthet.

Jag har upptäckt att jag kan sjunga med i varenda sång från High School Musical och skräms därför av hur vansinnigt många gånger flickorna i Norge egentligen spelade och dansade till de låtarna under min tid där. Jag har ju inte lyssnat på låtarna sedan 2008 men minns tydligen fortfarande varenda stämma, varenda höjning. Mår nästan lite illa av det.

Det mest pinsamma måste väl ändå vara att jag dessutom kan några av dansstegen i denna sång (stegen mellan 0.58 och 1.05)! Sjukt. Jag ska inte kunna sådant! Men ja, barnen skulle få ha det roligt och jag kunde inte ständigt gå omkring med öronmuffar.

från posten.

Pakettajm igen.

Denna gång från min bästa vän.

Känner hon mig eller känner hon mig??

Kollade nu snabbt igenom resedagboken från vår tid i Kenya och det visade sig att exakt idag, den 29e september, för fem år sedan skedde detta oförglömliga:

"Det började med att det duggade lite lätt på väg till kyrkan, men plötsligt - mitt under bönen - var det som om himlen föll ner i flytande form på det tunna plåttaket! Pastorn blev tyst i några minuter, man kunde knappt höra sin egen röst ens - så högt skramlade det! Vandringen tillbaka hem går knappt att beskriva med ord.. oj, vad vi garvade! Vi vadade genom stooora vattenpölar, fastnade med skorna i leran, blev dyngblöta och såg ut som troll, ställde oss under ett kiosktak medan vi såg på när elektriciteten slocknade i hela byn.. det var ganska mysigt när de tände små stearinljus i kiosken - kändes nästan som juleljus i vintermörkret.."

spöken?

När folk frågar om jag tror på spöken svarar jag: "Nja". Jag vill inte kalla det spöken för jag tycker det låter fånigt men att jag tror på andliga väsen av något slag - absolut.

När mamma, jag och lillasyster flyttade till ett radhus för flera år sedan var vi med om något märkligt första natten.

Vi låg alla tre i varsitt sovrum på övervåningen då jag plötsligt hörde att någon gick i trappan. Först tänkte jag att det var mamma som gick ner för att hämta ett glas vatten men jag hörde inte att någon tog fram glas ur skåpet eller spolade vatten. Stegen fortsatte och efter en stund vart jag ärligt talat rädd. Varken mammas eller lillasysters dörr öppnades ju utan stegen fortsatte bara. Det vart sedan knäpptyst och där låg jag med ansiktet under täcket, 17-18 år gammal. Så hörde jag lillasyster öppna sin dörr och att hon gick in till mammas rum. En stund senare knackade lillasyster på min dörr, öppnade försiktigt och frågade: "Hörde du också att det var någon som gick i trappan förut??" "Ehm, va? Hörde du också?!" "Ja, mamma med". Hon fortsatte: "Mamma gick ner nu och kollade men det var ingen där, dörrarna var låsta, fönstrerna stängda och hela, och det kan ju inte ha varit Kajsa (katten) för det var ju riktiga människosteg, eller hur?".

"Ja", sa jag,

och sedan den dagen tycker jag inte att tv-program som till exempel Det okända är helt puckade.

finurliga frågor.

- Vem uppfann musik? Hur kan musik låta vackert? Hur kan toner, ihopsatta på ett visst sätt, låta harmoniskt i öronen medan toner, ihopsatta på ett annat sätt, låta fel?

- Vilken skön människa kom på dessa (här, här och här) fantastiska scener i Shrek?

- Vad tänkte Adam och Eva när Eva blev gravid? Som Johan Glans sa: Det måste ju ha varit väldigt svårt för de att räkna ut att: just det! För nio månader sen... De måste ju ha tänkt på allt annat. Vad i all världen har Eva ätit?! Har hon legat på fel sätt? Och hur kan Adam och Evas ansiktsreaktionener sett ut när de plötsligt hade den lilla minimänniskan framför sig?

tare.

Tare, en numera hyfsat känd tv-personlighet i Norge, är i stort sett blind och sedan 20 års ålder har han varit nästan helt och hållet döv. Han är dock en väldigt fin människa och man blir riktigt arg på att han ska behöva ha de funktionsnedsättningarna.

Jag träffade Tare några gånger under Norgevistelsen och när man hör hans extrema Oppdal-dialekt blir man salig. Oppdalingarnas dialekt är garanterat den skönaste i hela Norge. De använder väldigt mycket "å" eller "o" och förkortar orden. Istället för "dagarna" blir det "doggån".

Lyssna ordentligt och försök förstå vad han säger.

skatt.

September är snart slut och jag fick lönekuvertet idag. Det är otroligt skrämmande hur stor del av lönen som går åt till skatt egentligen! Hua.

Vem kom på att skatt skulle heta skatt? Jag menar att det riktiga ordet skatt, som i: en överfylld skattkammarkista, måste ju ha funnits långt innan ordet skatt, med betydelsen: ge 33% av din förmögenhet åt staten. Orden är exakt desamma men betydelserna helt åt skogen olika och jag upplever det inte direkt som någon skatt att betala skatt.

bloggandet.

Det är många som säger att de inte skulle kunna tänka sig att blogga. "Det är så självutlämnande och jag vill inte visa upp mig själv för andra på det sättet" säger de ofta i något försök till att låta ödmjuk. Men jag har upptäckt ett mönster hos alla de människorna.

Antingen är de:

- personer med skrivsvårigheter,

- individer som babblar väldigt mycket,

- individer som har mestadelen av släkt och vänner i sin stad

- eller individer som helt enkelt föredrar att prata, sjunga, spela eller måla framför att skriva.

Jag har skrivit dagbok sedan den dagen jag lärde mig skriva, och för mig är den där skrivstunden en oas under dagen. Det mest positiva med bloggandet är att det finns chans att omedvetet/medvetet hjälpa och inspirera andra. Så jag tycker att folk som klankar ner på bloggare borde, i milda termer, tänka sig för lite oftare.

______________

En av mina favoritmusikvideor, tillägnad alla barn därute som lever i trasiga familjer:

En film i samma rörande anda är Svinalängorna som finns att se på youtube. Passa på att se den nu för den försvinner nog ifrån youtube snart.

en lördag.

En, två, tre, fyra, fem.. Under de 20 minutrarna som jag satt och åt frukost i köket idag såg jag fem olika personer komma med soppåsar i riktning mot sophuset. Är det lördag eller? Jo, tydligen. Här städas det nog i hela hyreshuset. Och får jag slå vad om en sak? Människan som bor på tredje våningen i huset mitt emot vädrar sina täcken i fönstret just nu.

Jepp! Den personen måste ha städmani eller åtminstone någon sorts besatthet av vädrade täcken.

När det blir kväller ska jag ordna mig en ordentlig kopp med varm choklad. Är det inte gott så säg. Jag...

Oh, hjälp vad jag hoppade till i soffan nu! Helt plötsligt hördes ett unisont, högt, extremt tjejigt: "Aaåååhh!" från trapphuset, och detta Aaååhh! avslutades med ett smackande sympatiskt ljud som tungan gör när den släpper greppet om främre delen av gommens övre del. Att vi tjejer faktiskt låter så när vi träffar varandra är ju rentav lite pinsamt.

den där skylten.

Tänk om det hade varit lätt som en pannkaka att riva ner den där skylten med bokstavskombinationen omöjligt som ofta lyser i neonfärger framför sig.

Ibland lyser skylten något så vansinnigt starkt att man blir bländad. Men det är ju just då som man faktiskt kan gå förbi skylten utan något problem alls! Man ser inte vad som står och därför fortsätter man bara att gå och wips är man på andra sidan skylten.

Långt senare vänder man sig om och ser kanske hur skylten fortfarande lyser starkt och man tänker på alla de stackars människorna som stannat och sitter förtvivlade och stirrar på skylten på andra sidan. Då går man nog tillbaka och sliter ner den där fullständigt eländigt onödiga skylten.

Vi har många människor bakåt i historien att tacka; människor som redan har rivit ner en hel del sådana skyltar. Men fortfarande finns ett stort antal skyltar kvar och det hade varit gott att själv få riva ner någon iallafall.

______________

Varsågod. Ett försök till att förklara en djup tanke via en mindre klockren liknelse.

vem är jag?

För ett tag sedan såg jag programmet "Vem tror du att du är?" på ettan. Ett program där kändisar forskar i sin bakgrund.

Gissa om jag är sugen på att släktforska nu!? Man undrar ju vad man har för filurer i släkten. Var har jag fått min personlighet ifrån? Har det funnits någon som varit lik mig? Har det funnits någon inredningstok? Har någon tyckt om Afrika? Hur många tvillingpar finns det? Var har alla släktingar bott? Vilka yrken har de haft? Hur har de mått? Vad hände egentligen med släktingarna som levde under andra världskriget?

Jag vet ju att det finns en del saftiga händelser och häftiga personer på både mamma och pappas sida men oh, vad intressant det hade varit att veta mer.

minifix.

Pepparkaksformar är fina och tydliga.

Jag funderade att sätta upp grisen också men skippade det...

kissekatten.

Jag saknar katt!! Vill ha katten på magen, rulla runt tummarna på de pälsiga kinderna så att kissen ser ut som en töntig boll i ansiktet och sedan låta katten ligga bredvid en i sängen och kurra.

Glömmer aldrig hur familjens katt Kajsa alltid stod längst upp i trappan när man kom innanför dörren och när man med barnslig röst sa: "Hej Kajsa! Heej!" kom hon springande ner som en liten liten leopard på de smalaste delarna av trappstegen och fick fram något slags trefjärdedelars miau-ljud i varje skutt. Det lät lika töntigt varje gång.

Sedan var det så mysigt när hon plötsligt hoppade upp på skrivbordet och lade sig för att sova mitt på ens pågående skolarbete. Där, med ett jättefånigt leende under den varma skrivbordslampan, drömde hon nog att hon låg på en sandstrand i Egypten och det var inte konstigt att hon blev ilsken när man försökte lyfta bort henne.

Kajsa var bara jobbigt söt - precis som en katt ska vara.

hugo boss.

Folk tror nog att jag är en blomdoftstjej. Men nej, där har folk väldigt fel.

Jag gillar bättre lite kryddiga, maffiga, djupa dofter som denna favorit.

Hugo boss deep red.

Ja, ibland kan det vara lite trevligt med onödiga fakta.

raggsockedags.

Medan min före detta korridorkompis var här på fikabesök idag och på något märkligt vis närmast råkade riva sönder sina egna (sin killes) strumpor visade jag stolt upp mina raggsockor.

Jag kunde inte hålla mig längre. Idag fick raggsockorna ersätta mina extremt utslitna tofflor. Kan det vara så att jag sliter ut tofflor och raggsockor fortast i världen? Ja.

höstminne.

Det är en sån där härlig höstkyla i lägenheten. En sån där underbar småkyla som gör att man tar på sig goströjan, alternativt gosar in sig i fiffen, och tänder stearinljus. Längtar till det blir dags för raggisarna också.

Ett minne från norge-tiden ploppade upp idag. Jag körde den lilla minibussen med de fyra ungarna i. Bredvid mig satt de stora tjejerna och där bak satt de små killarna. Tjejerna var trötta och startade allteftersom en catfajt. Jag sade till först en gång, sedan en gång till och ytterligare en gång utan något positivt resultat. Slutligen höjde jag rösten rejält och sa: "OM NI INTE SLUTAR NU STANNAR JAG BILEN HÄR OCH SÅ FÅR NI GÅ HEM!!"

Tjejerna blev genast tysta, satte armarna i kors och tittade surt åt varsitt håll. Det blev knäpptyst i bilen. Efter några sekunder avbröts tystnaden av en ljuv liten barnastämma från baksätet:

"Det var bra du Rebecka. Det var bra du sa till."

Då kunde varken jag eller tjejerna hålla oss för skratt, och där satt vi alltså sedan och skrattade resten av resan.

_____________
Om barn bara visste hur oerhört söta de är ibland.

dagens fusk.

Hejhej, lyftmaskinsmänniska som just åkte förbi i jämnhöjd utanför mitt fönster. Människan lär ju fråga sig vad det var för störd människa som tittade gladeligen på honom med sin fånigaste min och vinkade där i fönstret. Osäkerheten i mannens ansikte och handen som han inte riktigt visste om han skulle ta upp eller inte gör mig nöjd inombords.

Nu var det ju inte det jag skulle skriva i och för sig. Titta, jag älskar denna typ av fusk då jag snor det lyxiga från en nyinköpt rea-produkt av fint märke och fäster märket på en mindre lyxig pryl i hemmet. Denna gång blev en rostig plåtlåda från IKEA uppiffad.

Genom att göra på det sättet lurar jag både mig själv och andra: "Nämen oooh. Sia? Himla?! Här spenderas det pengar minsann".

kaffe.

En doft av kaffe sprider sig i lägenheten. En doft som säger att det nu är dags för svenskens patetiska höjdpunkt under dagen; dricka en kopp kaffe. Jag började dricka kaffe som nittonåring och tycker att det var ett mycket bra beslut. Om man är svensk och inte dricker kaffe är det tveksamt att man faktiskt bör få kalla sig svensk. För i ordboken står det ju: "Svensk = en person som dricker fasligt mycket kaffe" (nja, ungefär så borde det stå iallafall).

höst igen.

Under gårdagens kvällspromenad gick jag omkring i närliggande bostadsområden och tittade lite odiskret (vilket jag inbillade mig iallafall) in i fönster där myslampor var tända, mammor stod och lagade mat i goskläder, och där överdrivet stora tv-apparater visade både matlagningsprogram och nyheter.

Jag stornjöt samtidigt som stormen ven, blad från träden blåste emot mig och jag burrade in mig i min gosigaste sjal.

Efter den skönt småkyliga promenaden kom jag sedan hem, gjorde i ordning en kopp te och lyssnade på den bästa höstmusiken; Nicolai Dunger, Norah Jones och Melody Gardot.

Det är sådant som gör att hösten ständigt kommer förbli min absoluta favoritårstid.

(Ps. Lampan på bilden är ett utomordentligt snyggt lamptips. 499:- på Rusta).

småbarnsföräldrar.

Tog mig ett långt varmt bad omringad av tända doftljus igår kväll och gav en tanke till alla småbarnsföräldrar därute i världen.

Jag fick flashbacks från tiden med de fyra barnen i Norge och mindes hur jag stressad stod i duschen och tänkte "Nej, snälla inte nu!" när jag mitt i duschandet hörde något barn börja ropa, skrika, banka på dörren, bråka eller gråta. Att ligga och njuta obegränsat länge i badkaret fanns ju inte på kartan.

Småbarnsföräldrar borde få en extra medalj i himlen.

sia-köp.

När man ser en orange lapp på en vacker sia-produkt, och inte vilken siaprodukt som helst utan just en sådan ljusstake som man drömt om och letat efter i varje butik, då blir man lite smålycklig.

Då köper man produkten och drar in på andra kostnader istället, iallafall om man heter Becka och älskar inredning.

11 september år 2011.

Elfte september - datumet som alltid kommer kopplas till tragedi.

Alla kommer vi nog ihåg exakt vad vi gjorde, var vi var och hur vi fick reda på vad som skett.

Min berättelse:

Mamma hade hämtat mig med bil från skolan.

Vi kom hem, gick in i hallen, jag först och mamma efter.

Vi tog av oss ytterkläderna och gick runt hörnet mot köket för att packa upp matkassarna.

Då mötte vi pappa som kom upp från källartrappan och vi alla tre stannade upp. Pappa tittade på mamma och mig med ögon som jag aldrig hade sett förut i hela mitt liv.

"World trade center har rasat", sa han helt allvarligt och ganska skärrad.

Jag förstod att det var något fruktansvärt som hänt men visste inte helt vad World trade center var vid det laget.

Mamma och jag lät matkassarna förbli just där vi var och vi gick ner i källaren där min ena storebror satt i soffan och tittade på tv:n där CNN visade flygplanet som flög in i tornet, om och om igen.

En fullständigt sjuk dag för tio år sedan.

kusinskratt.

Nu borde det väl ändå dags för mig att försöka gå ner i vikt. Mina favoritjeans sitter som korvskinn och det är nästan så att blodflödet i benen stannar för att byxorna sitter så tajt. Det upptäckte jag igår när jag skulle hem till min kusin och hennes man för att titta på film.

Jag och min sex månader äldre kusin kan skratta.

Det är en sak som är säker.

När vi börjar prata minnen från resor vi gjort tillsammans genom åren kan bara de som känner oss förstå hur vi ser ut och låter/inte låter när vi skrattar. Det måste vara irriterande för andra i närheten.

Men vadå? Inte kan vi undvika att skratta när vi tänker på att vi, då 16/17 år gamla, stod inklämda och livrädda i en rostig minihiss någonstans i Ukraina, packade som sillar med flera resväskor staplade på varandra och en tant som svarade: "English - no no" när vi frågade om hon kunde engelska och att vi sedan faktiskt bodde hos den tanten flera dagar med alla sjuka äventyr det innebar..