tönt-helg?

Jaa! Pippi är det ju. Skåpet i köket i den nya lägenhet är från Pippis kök. Jobbigt att jag vaknade alltför tidigt i morse på grund av att jag inte kom på det.

Snart kommer lillen och senare kommer mamma. Det blir mycket troligen en helg med tönt-humor utan dess like. Det brukar bli så.

Det går i släkten.

tepåsarna.

På Willys har de börjat med något nytt billigt märke som heter Garant. En del av deras förpackningar är väldesignade. Bland annat tog deras tepåsar mig med med storm häromdagen.

Det var nästan att jag inte ville blanda påsarna med mina andra tepåsar i mjölkhinken när jag kom hem.

Men trots att förpackningarna är mycket fina kom jag snart fram till att den stilen inte riktigt passar i min lya. Därför ligger påsarna nu i hinken men oj, vad gott det är att dricka te från dessa estetiska godingar.

Ja, sedan måste jag ju självklart skriva att jag FICK LÄGENHETEN!! Äntligen!

ute i solen.

Jag låg på min afrikafilt i solen då en man med sin hund kom förbi.

"Det där ser skönt ut", sade mannen.

"Jodå, visst är det det", svarade jag.

Det visade sig att mannen var väldigt pratsugen av sig och vi diskuterade alla möjliga olika ämnen under säkert en halvtimmes tid. Det blev mest prat om Afrika och invandring. Lite olika åsikter hade jag och mannen minsann men just det gjorde väl det hela ännu mer intressant.

Solen gör svenskar pratiga, det är en sak som är säker.

hobbyn.

Varför är det så att vissa människor inte bryr sig om inredning överhuvudtaget medan andra närmast lever för det?

Jag är en sådan som ÄLSKAR inredning och kan inte hjälpa det. Jag blir salig av att inreda hemma, att gå i vackra inredningsbutiker och att fynda snygga inredningsprylar på lågprisvaruhus. Varför, vet jag inte.

promenaden.

Efter en kopp te igår kväll fick jag för mig att gå min kvartalspromenad igen. Med andra ord fick jag ett ryck, som jag bara får en gång i kvartalet, och gick och gick ute i sammanlagt 1,5 timme.

När det blev lite svettigt efter ett tag fantiserade jag om att jag bodde i Afrika och var på väg till källan för att hämta vatten. Då var det plötsligt inga problem att fortsätta gå.

Att nu och då se afrikaner med vinterkläder och mössa cyklandes förbi mig (trots 18-19 graders värme ute) gjorde ju inte promenaden jobbigare precis. Att dessutom se universitetsstudenter på sina för små, väldigt gnisslande och rent av töntiga cyklar bidrog ju också till att promenaden otroligt nog blev ett nöje.

Slutsats: promenader kan vara lite okej, ibland.

min påskafton.

Dessa bilder får beskriva min påskafton 2011.

Godisägget blev så becka-igt som det bara kan bli och detta tack vare ett trasigt gammalt favoritlinne, en stenhård pensel, lite överbliven vit hobbyfärg och några andra pysselgrejer.

Glad påsk allesammen.

sängen min.

Ibland när jag står i badrummet kan jag se sängen skymta i badrumsspegeln. Jag vänder mig då om, tar ett steg, tittar och där - ja, där står min fina säng och ler mot mig.

Sängen köptes någongång i mitten av mina tonår då både jag och min lillasyster hade haft två äckligt fula och osköna delar av en gammal skräpvåningssäng som sängar väldigt länge.

Vi fick en dag äntligen köpa varsinn egenvald lyxig säng och min tacksamhet över att få äga och sova i en riktig säng övergick (och övergår fortfarande) allt förstånd.

45 graders vinkel.

För ett tag sedan fick jag hjälpa en vän som skadat sig och därmed inte klarade av att läsa sin kurslitteratur själv. Jag högläste då kurslitteraturen och både jag och vännen fick några väl goda skratt.

Jag läste till exempel detta pedagogiska tips:

Då en mycket svårhanterlig och bråkig elev inte lyssnar kan du ta tag i eleven och hålla denne i 45° vinkel med huvudet nedåt och barnets ben på din axel. Således kan du bära eleven ifrån den aktuella situationen.

Jag kunde inte sluta skratta på ett bra tag. Vilken syn! Dessutom lär man ju bli anklagad för misshandel om man gör något sådant i Sverige.

nagellack.

Hittade mitt presentkort på Kicks från i julas och köpte därför bland annat detta fina nagellack igår. Jag har tydligen fått dille på mesig lila och mesig rosa färg.

Ps. En Becka-fundering: Finns det någon kortare variant av ordet "nagellackborttagningsmedel"?

kuss och jag.

Interna skämt, intern humor, interna minnen. När jag och min sju-månader-äldre kusin träffas blir det alltid massor skratt. Idag var det absolut inget undantag.

Vi var på stan, fikade och gick sedan impulsivt på bio. På cafeét började tårarna rinna av allt skratt och jag fick mitt efterlängtade bortagjorda kaffe.

Ibland är det riktigt jobbigt att jag och kusin har samma humor då det kan bli att man skrattar i helt opassande situationer. Som tur var hamnade vi inte i några sådana situationer idag. De som skrattade olämpligt var däremot några barn på bion. Vi såg nämligen på "Hur många lingon finns det i världen?". Kan absolut rekommenderas.

Sedan köpte jag några bitar godis -

mest på grund av den söta påsen.

en kommentar.

När jag läser andras bloggar läser jag även gärna kommentarerna till inläggen. En blogg som man inte ska stötta egentligen är ju Kissies blogg men nu när jag trots allt har varit inne där en sväng igen kom bara orden "Men å! lille vän!!" ut ur min mun. Kissie verkar uppenbarligen ha fått anorexia och det är nästan att jag gråter då en kommentar är denna:

"Hej Alexandra !!Vi är två tjejer som bara älskar dig , du är så snygg !! Vi tycker du är mkt hetare nu än då En av oss är 174 cm lång och väger 56 , tycker du att de är för mycket ?? Måste jag banta ?:(Och den andra av oss är 153,5 cm lång (kort) och väger 49 är de för mycke ??Vi vill se exakt ut som du! Du är våran GUD!!Vi har redan köpt E-kupor tills vi ska operera oss när vi blir 18 + en fråga till , hur lång är du och har du några bantnings tips till oss 14 årlingar PÖWZZ dina största fan !!"

Får hoppas att det är ett skämt, annars går mitt hjärta sönder.

den där kräftan.

Den smyger sig på den där röda kräftfärgen.

Ute i solen är man en blekfis, när man kommer in är man fortfarande en blekfis men då eftermiddagen och kvällen nalkas har man plötsligt förvandlats till en kräfta.

Tack och lov har jag lärt mig detta kräftfenomen så pass väl vid det här laget att jag bara var ute i solen två timmar idag. Därför är jag nu en kräfta light men endock -

- en kräfta.

fåtöljtankar.

En Carl Malmsten-soffa och fyra Tolix-stolar skulle jag verkligen vilja ha som grundelement i mitt rum/hem. Sedan kan jag inte bestämma mig för vilken fåtölj som skulle stå vid sidan av soffan isåfall; troligen Acapulco eller Tio lounge. Det hade blivit en fräsig kombination.

Rottingfåtöljen och rottingkistan passar nog inte helt till Malmsten-soffan men rottingen kan verkligen öka afrika-känslan i rummet...

Jag vaknade med dessa möbler och tankar i huvudet i morse och kunde inte bestämma mig för vilken fåtölj som skulle passa bäst i mitt nuvarande rum. Inte heller kunde jag bestämma mig för vilken färg fåtöljen skulle ha och hur jag skulle få ihop pengar till denna svindyra möbel isåfall.

Hej, i-landsproblem.

skillnaden.

Jag har kommit på att det är en oerhörd stor skillnad att vakna en lördagsmorgon alldeles själv i ett tyst studentrum och att vakna en lördagsmorgon i ett hus med fyra barn.

En obeskrivligt stor skillnad faktiskt.

kvällens stund.

Min broder smet, inte särskilt oväntat, in på en second hand butik när han senast var här. Ut kom han självklart med en bunt böcker under armen och av dem fick jag denna som en liten gåva:

Ikväll sitter jag alltså med Willys budget-te och Birros diktbok bredvid mig. Kan någon förklara varför jag alltid vill säga Birrå istället för Birro? För visst heter han BirrO? Nåväl, djupa dikter och sångtexter inspirerar mig alltid något extra.

Jag skulle vilja höra en liten afrikansk unges dikt, en dikt uppfunnen i en liten hydda längst inne i djupaste djungeln. Hm, det kanske man skulle göra? Åka ut till Afrika och skriva ner dikter som analfabeterna berättar muntligt. Oj, vad intressant det skulle vara. Det finns helt säkert oupptäckta diktgenier där.

påskpynt.

Då har det blivit påsk hemma hos mig. Fick leta cirka tre sekunder i en låda efter mitt årliga påskpynt: två prydnadsägg. De lade jag sedan i blomkrukan och därmed var påskpyntandet klart. Smidigt.

Lägg märke till att min hjärtan-på-tråd fortfarande lever! (Den är dock ytterst nära döden men det behöver jag ju inte nämna - det är väl ganska uppenbart; man ska inte kunna räkna antalet blad på sina tio fingrar).

tålamodsprövande.

Satt ute i parken idag igen och blev snart än en gång tacksam för mitt tålamod.

Utanför huset bakom busken befann sig nämligen en liten pojke med sin pappa och den lilla pojken varvade första strofen av "Staffan var en stalledräng" med att ljuda ett extremt irriterande entonigt ljud i alltför hög decibel under en timmes tid.

Pojkens pappa lär nog ha blivit född med ännu bättre tålamod än mig eftersom han inte sade till pojken en enda gång medan jag nästan, nästan var på väg att ställa mig upp på bänken och skrika hormonstört över busken: MEN KAN DU HÅLLA TYYYYYYST!!!!!?

Tack och lov gjorde jag inte det utan lät tålamodet träna sig ytterligare en gång. Bra, Becka.

sladden.

Jag har en fuskcappucino i min hand, eller rättare sagt i min fina rosa kopp, och lyssnar på Adele via spotify.

Att min bror någongång nämnde att jag kunde köpa en sladd att ha mellan dator och högtalare (sladden har säkert något speciellt namn men för datorickenördar behövs sådana barnsligt tydliga förklaringar) är jag tacksam för. Jag säger bara det: fixa sladd mellan dator och högtalare och lyssna på Adele. Riktigt bra och alldeles lagom skön musik som blir desto bättre när ljudet kommer från riktiga högtalare.

afrikanska becka.

Det var väldigt nära idag!

Kom återigen till min kära så kallade Kenya-kulle när jag var på väg hem från bussen.

Så här

nära var jag att lägga mig på kullen och pussa den. En afrikan skulle ju kunna ha gjort något sådant - och jag vill vara mer afrikan av mig. Nästa gång tror jag faktiskt att jag pussar kullen på riktigt. Appropå det, gissa vad jag gjorde på bussen idag då? Jo, jag satte mig BREDVID en kille fastän det fanns lediga tvåmanna-platser kvar!

Snacka om afrikanskt.

studentkaffet.

Den charm som finns i att använda en pressobryggare är otrolig. Jag brukar kalla den sortens kaffe för studentkaffe och mina kaffe-obligatoriska-gäster brukar tycka att kaffet smakar helt okej. Det är visserligen inte jordens lyxigaste kaffe men troligen är det själva charmen i pressobryggandet som gör att smaken blir bättre än vad man förväntar sig.

Det är bara hemtrevligt och mysigt på något sätt. Det gör också att när man väl unnar sig en riktig kaffe på ett café eller får bryggkaffe hemma hos någon icke-student blir man alldeles salig och övertacksam! Ofta används pressobryggaren till tebryggare i mitt hem och det fungerar den ännu bättre till.

En genialisk uppfinning må jag säga.

I övrigt bör det tilläggas att mamma fyller år idag. Som sagt: april och maj är födelesedagsmånaderna i våran familj. Denna gång säger vi alltså grattis till mamma.

några fat.

Har jag sagt att jag älskar mina vackra fat?

Nehepp. Då säger jag det.

Jag älskar mina fat.

vardagslyx.

Ibland unnar jag mig lite vardagslyx.

Nu, efter en sisådär 8-9 år, börjar tyvärr min Hugo Boss dusch-gelé gå mot sitt slut. Den har bara använts vid alldeles speciella tillfällen och jag skulle kunna räkna upp de tillfällena på mina tio fingrar.

Hugo Boss är min parfym uti fingerspetsarna. En kryddig doft med pondus. Kanske otippat men det här populära romantiskt blommiga är inte helt min typ. Fast det är just det som är spännande med parfymer. Alla människor har sin egen favorit.

vara sig själv.

Å, jag är så glad att faktiskt vara gammal nu. Att bo hemifrån och inte behöva rådfråga mamma om vilken jacka man ska ha nu när det är lite mellankallt ute är stort. Det är gudomligt att inse att man kan bestämma själv och det positiva är att man hyfsat ofta fattar bra beslut också.

Som det här med vår/vinterjacke-problemet. De flesta har vårjackor och vårtröjor nu men så är de flesta också förkylda. Jag som upptäckt att jag är en av jordens mest kallblodiga människor och som verkligen avskyr att frysa har fortfarande tjock vintertröja, vinterjacka, tjockvantar och dubbla sockor.

Det bästa av allt: jag skäms inte! Känslan är underbar när man börjar märka att man kan stå upp för sina egna åsikter.

snospappret och jag.

Haha. Jag alltså. VARFÖR?!

Jag satt ute på en bänk i parken två timmar idag och tänkte gång på gång ta fram snospappret för att snyta mig men lät bli.

När jag slutligen tog fram näsduken och äntligen snöt mig med all min kraft - vad tror du hände?- jo, då kom såklart ett gäng med tio snygga killar i min ålder gående på cykelvägen precis framför mig!

Det måste väl ändå bara vara jag som råkar ut för sådant?? Hur stor är chansen att tio hetingar, dessutom i passande ålder, passerar mig just när jag är i ett av mina absolut fulaste tillstånd?! Man tittar ju bara upp mot himlen och säger irriterat: jaha, tack för den!

mänskligheten.

Har du tänkt på att hela mänskligheten är ganska märklig egentligen? Att det finns människor som går omkring på två ben och bygger upp sin egen värld på den yta som jorden erbjuder. Att det byggs hus, särskilda ställen där man ska lära sig allt nödvändigt (skolor), att det görs kläder som är anpassade efter människors kroppar m.m. och det konstigaste är ju att det ständigt föds nya barn. Barn, vilka är små minimänniskor som de vuxna gullegullar och töntpratar med.

Nej, du kanske inte förstår fashinationen men jag tycker att mänskligheten är makalös ofattbar när man tänker efter. Att man kan tänka, att man kan prata, att man kan läsa... ja, det fortsätter i all oändlighet.

Dagens nyhet: min kära vän Elin (min resekompis i Kenya) har börjat blogga igen! Tryck HÄR för att komma till hennes blogg.

80talister.

Å, finurliga 80-talisten Tina har gjort/lagt upp en fantastisk 80-talist-lista på sin blogg. Den stämmer helt korrekt men jag vill ändå ändra lite och lägga till några punkter utifrån min synvinkel:

Det var vi 80-talister: (Något är knas med styckeindelningen.)

-som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten -som smaskade på Jenka, Shake, Bugg och Hubba bubba -som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna -som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kasettband -som tyckte att vi var väldigt välberesta efter timmar framför Backpacker -som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 istället för 90 000 -som sjöng vm-sången och avgudade vm-hjältarna 94 -som hoppade twist på rasterna -som ägde en mobiltelefon av modell 3210 eller 3310 -som gärna tittade på Kannan och följde På rymmen -som hade den kända Titanic-planchen med Leonardo inne på rummet -som samlade på plastnappar i alla möjliga olika färger -som spelade pogs och, i tidigt stadie, även manicklar -som på egen hand lärde oss datorer-internet-fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur man kollar sin mejl

Det är häftigt att nostalgin gör att det kittlar till i hela kroppen, att mungiporna går uppåt och minnen bara överväldigar en. Underbart.

i garderoben.

Oj, sicken effektiv dag det har varit här idag. Jag har bland annat varit en sväng på stan och shoppat vårkläder pga de 500:- som jag fått av mamma till just det ändamålet.

Äntligen införskaffade jag därför en spets-&blomsjal från Kappahl som jag önskat mig länge. (Sorry för öppen gylf, blek hy och onopprade ögonbryn).

Sedan köpte jag också en 70%rea-tröja i exakt samma färg som mina ögon. Folk påpekar ofta att jag ser lugn ut och det är nog för att jag gärna klär mig i kläder som går ton i ton med min ögonfärg. Det lilla knepet lärde jag mig under färg-konsultationen i Norge. Bra knep. Jag köpte även en tunnare ljusljusrosa tröja och det blev lite ego-bilder idag för när man är singel och ska visa bilder på nyinköpta kläder är detta tyvärr det smidigaste sättet att göra det på.

gråa rummet.

När min bror var på besök här förra veckan sade han: "Allt är grått här! Grått! Ja, (tänk tänk tänk) GRÅTT helt enkelt!" Det är inte heller första gången som någon har uttryckt sig på det viset vid besök hemma hos mig. När jag vänder mig om och ser ut över mina 19 kvadrat kan jag också sammanfatta rummet med ordet grått. Enligt Wikipedia trivs kreativa människor i gråa rum och därför är jag nog ganska kreativ av mig då.

Den fina ljuslyktan som jag fick från brorsan med flickvän passar alldeles förträffligt bra på min gråa hylla som står lutad mot min gråa vägg.

snyggaste flaskan.

Ibland kan det vara riktigt svårt... ...att motstå materiella onödiga ting.

piffa upp.

Nu är våren här och jag får lust att förnya garderoben. Men pengar måste ramla ner i plånboken först. Väntar spänt på svar från eventuellt arbete i sommar. Vi håller alla tummarna. Eller hur?

korsord.

Jag har börjat lösa korsord och tycker att det är mycket trevligt. När man väl kommer in i tänket går det riktigt bra. Positivt.

håkan hellström.

Så har man varit på Håkan Hellström-konsert då.

Helt fruktansvärt bra. Det är allt som behövs skrivas denna gång.

en ram.

Ursäkta för mitt glesa bloggande. Jag hade visst inte så mycket att skriva om som jag trodde. Men med detta inlägg vill jag bara upplysa allmänheten om att jag målade guldramen slarvigt vit. Får se när jag återkommer med intressantare inlägg.

som hemma.

En fras som jag tycker används alltför sällan i svenska hem är "känn dig som hemma". När någon säger den frasen till mig är det först då som jag verkligen kan slappna av och då känner jag mig också lite extra speciell. En Becka-funderare angående detta: man räknar ju alltid med att man med de fina orden ska få personen att känna sig väl omhändertagen och trygg, men vad om personen man säger det till inte har det särskilt väl hemma? Har du tänkt på det någongång? Ganska finurligt va?

veckans kanin.

Till försvar för Alex Schulman i gårdagens inlägg kan jag skriva att pga att han ställde upp som programledare i 'Veckans kanin' lär han ha ganska bra humor trots allt (om han nu inte bara blev tvingad att anta uppdraget förstås). Veckans kanin är, för ovetande, ett tv-program där en stor töntig kanin förföljer en kändis under en veckas tid. Kändisen måste ha gjort en stor tabbe för att bli utsedd till att få den tysta, irriterande kaninen efter sig. Det är stor tönt-varning på programmet, vilket jag såklart tycker om.

succéprogrammet.

Jag brukar titta på Shulmans show ibland utan att förstå varför. Programmet irriterar mig bara vansinnigt mycket! Nu ska man ju prata gott om människor men eftersom Shulman är näthatets fader kan jag berätta att jag inte helt kan hantera honom som programledare och krönikör. Som pappabloggare älskade jag honom men resten - nej. "Succéprogrammet Shulmans show" är lika jobbigt att lyssna på som mina inspelade kassettband från lågstadieåldern. Enda orsaken till att jag ser programmet är nog att jag gillar inredningen.

tänker.

Sitter här i min säng och tänker på lite allt möjligt. Mest konstiga saker som min korridorskompis skulle tycka vara typiska Becka-funderingar. Till exempel: varför heter morötter "gulerötter" på norska? Morötter är ju orangea, inte gula.

minisemester.

I helgen var jag ute på en liten minisemester igen. Som vanligt blev det till ett äventyr.

_________________

Denna gång på grund av årets värsta snöoväder. Mitt första tåg blev inställt men jag var busig och skyndade mig vansinnigt fort till stationen och hann med ett tåg som gick två timmar innan mitt inställda tåg. Visserligen ledde det till att jag fick sitta och vänta i världens ände (jordens mest döda station) i två timmar, men vad gjorde det? Upp med fötterna på bänken. Av med mössan för att med den värma de iskalla fötterna, på med femtiotalsmusik i mp3n medan jag knaprade på morötter och såg ut på snön som yrde. I fantasin fylldes den tomma väntsalen med dansande femtiotalsmänniskor och ibland kom jag på mig själv att jag log och gungade i töntig takt till musiken.
Orsaken till min minisemester var att jag skulle hälsa på lillasyster i hennes nya stad och nya lägenhet. Urmysigt var det och vi fick våra olikheter bekräftade ett flertal gånger. Bland annat i våra inrednings- och klädstilar. Under en rundpingismatch med lillasysters vänner på fredagen åkte jag ut och ställde mig bredvid en av killarna som frågade: "Tycker du inte det är jobbigt att förlora?" "Nej, jag är absolut ingen tävlingsmänniska", svarade jag lugnt. En minut senare åkte min syster ut och i salen hördes ett högt "Neeej!" varefter hon kom argt hoppande och stampande fram till oss. Killen konstaderade: "Okej, ni är VÄLDIGT olika".
___________
Ja, vi är väl det men det har sin charm.

muskelbecka.

Efter året i Norge hade jag uppenbarligen fått lite muskler. Att bära barnen upp och ner för trappan, att köra barnvagn upp och ner för backar, att tvätta åtskilliga tvättar etc. ledde till att mina armmuskler såg ut som på bilden.

Nu frågar jag mig: var tog de musklerna vägen?

tuggummi.

Min nya favorit i tuggummiväg. Extras melon mint.

tystnaden.

Till lillasyster som nog inte tycker om poesi egentligen men som säkert känner igen sig i denna.

Stockholmsdröm i juni.
Tänk om man någonstans i denna dammiga storstads vimmel
kunde kliva in i ett hus,
ta hissen,
trycka på knappen Frihet
- och plötsligt stiga ut i den blånande norrlandsluften
och bara andas.
Forssorlet slår mot mitt ansikte
daggen sval i gräsbranten
hela älv-sänkans vidd bjuds som skål för tunga läppar.

/Lars Englund

Glömmer aldrig i julas då lillasyster och jag hade vält omkull med en pulka någonstans i Norrland och vi låg på marken, stirrandes upp mot denna himmel. "Tyst! Lyssna! Det är alldeles knäpptyst!". Vi var tysta och inte ett ljud hördes. Inte en fågel, inte en bil, inte en röst, inte en enda susning. En sådan tystnad har jag aldrig upplevt förut.

skön stil, Aro.

Jag tittade på Efterlyst igår och reagerade på att Hasse Aro stod i någon slags kvinnlig pose under större delen av sändningen.

Snyggt.

en önskan.

Käre gud. Du kan väl ge mig två sådana här byråer som jag väldigt gärna vill ställa på eller ha bredvid varandra. De kommer från jysk och kostar 1699:- styck. Men du är väl rik?

Frågan är hur du kommer frakta dem. Kommer de flygande genom luften, säger du till någon snäll människa att komma hit med dem eller finns de bara här hos mig imorgon när jag vaknar?

en missuppfattning.

Nu när jag gick omkring och städade min lilla lya kom en tanke tillbaka som jag haft flera gånger under den senaste tiden.

__________________

Det är det här när folk svarar en person med "Jag förstår" i ett samtal. Det är ofta ganska känsligt, och det kan det även vara för mig. Ibland kan jag bli sur och säga eller tänka: "Neej, du har ingen aning! Du förstår inte alls!!".

[Lika känsligt som ett okokt ägg?]

Därför har jag undvikit att säga "jag förstår" till andra men har nu kommit till insikt om att det man oftast menar är helt oskyldigt.
Nämligen: "Jag förstår vad du säger".
Inte: "Jag förstår vad du känner".
___________
Så, nu är den missuppfattningen ur vägen (/världen?).