från det till det.

Från det här:

till det här:

gör att man börjar tänka lite såhär:

Äntligen har jag hittat en påslakan som kan ersätta mitt gamla men det lär dröja ännu ett tag innan det landar i posten för det är något vajsing med betalningen. Lite irriterande för nu MÅSTE jag ha ett nytt påslakaset.

bokstycken.

Att läsa om Stanley och Livingstone ger mig nästan gåshud ibland. Jag hoppas att den lille killen jag mötte i Kenya utbildar sig till läkare för då ska jag minsann återvända, besöka sjukhuset i Mombasa, räcka fram handen och säga konfundersamt: "Doctor Livingstone, I presume?", för Livingstone är den lille pojkens faktiska namn.

Afrikaboken Kung Leopolds vålnad är hemsk men också väldigt rolig emellanåt. Exempel:

Förklaring av Stanleys egendesignade tropikhatt, den så kallade Stanleymössan. "Den hade en hög kulle omgiven av lufthål, skärm över ögonen och ett tygstycke baktill som skulle hålla solen borta från öronen och nacken". 

"Basokofolkets föreställning om Stanley som enögd skulle kunna vara ett minne av hur han tittat på de i ett gevärssikte. Människor utmed floden trodde ofta att européer bar hovar och att skor som de aldrig tidigare sett var en del av de vitas anatomi".

"I början uppfattade afrikanerna tydligen inte de vita sjömännen som människor utan som vumbi - förfäders andar - eftersom kongoleserna trodde att en människas hy blev kritvit då hon hamnade i de dödas värld". 

hudfärgerna.

Jag såg verkligen ut som en tomat, alternativt en väldigt generad tonåring, i ansiktet förra veckan. Solen hade stekt mig som om jag vore sebiriskt kebabfläsk i ugn. Men nu har ansiktet fått tillbaka sin nordiska klarvita färg igen och jag funderar på om det ändå inte är bättre att vara vit framför att vara röd eller grisrosa. 

 Varje vår och sommar är det samma sak då vi som närmast saknar pigment tittar extra avundsjukt på afrikanerna och undrar varför livet ska vara så orättvist. Visst kan en del tycka att det är fåfängt att sola sig. En del tycker att man inte ska behöva sträva efter att få en medelhavsbrun idealfärg för att duga men varför tror du egentligen vi blekfisar ständigt försöker få en liten mörkare nyansskillnad i huden? 

Jo, för att vi är trötta på kommentaren: "Oj, du ser blek ut. Hur mår du?!". Har du tänkt på att aldrig någon skulle säga: "Oj, vad du ser brun ut. Hur mår du?!" till en afrikan?

Detta skulle jag kunna skriva en uppsats om men tänk vidare själv. Analysera, fundera. Hudfärgfenomenet är mycket intressant.

den gamla butiken.

Jag gick till min favoritbutik under den söndagslediga promenaden. Till den där butiken som ser ut som den i Barnen i Bullerbyn när flickorna ska köpa falukorv (se här från 0.39). I den butiken köper jag alltid mitt te i bruna små påsar och betalar med pengar över den gamla handelsdisken. 

När jag nu stod där och sträckte fram pengarna till expediten kände jag en blick på mig, och fyra decimeter längre ner bredvid mig tittade en liten flicka upp och frågade "Vad är det där?". Hon hade stått och tittat på allt godis i de olika strutarna och pratat med expediten en god stund men pekade nu på min bruna påse. 

"Det är te" sade jag.

"Varför ska du köpa det?" 

"För att jag dricker jättemycket te".

"Det gör min mamma med".

"Ahaa".

Expediten frågade om jag ville ha en liten påse och jag sade ett vänligt "Ja, tack", fick nästan för mig att niga men hann stoppa mig och gick sedan därifrån med en känsla av att jag färdats årtionden tillbaka i tiden. 

Väl hemma ordnade jag mig en stor kopp te och använde en av mina nya fina servetter samtidigt som jag riktigt önskade att världens utveckling hade upphört runt Astrid Lindgren-filmernas tid.

kläder, kläder.

Förtydligande till den som undrade: Min blogg är främst till för de i min närhet som jag sällan träffar och som faktiskt är intresserade av det jag skriver. Jag har valt att mest skriva om onödiga tankar och ting och inte alltför mycket om min vardag eftersom det ska finnas något att prata om när man verkligen ses.

Angående onödiga ting vill jag här visa att jag ytterligare i födelsedagspresent fick nästan en halv garderob av lillsyster,

 och pengar av mamma till mer nya kläder, vilket var mycket tacksamt.

Provhytte- eller outfitbilder är inte riktigt min grej och det känns en aning olustigt att lägga upp detta men jag vet att vissa av er som läser gärna vill se det. Jag tycker också själv att det är intressant att se vilken klädstil en annan person har, och för att visa det finns det väl inget bättre än en provhyttebild?

för lediga stunder.

Om man ska läsa böcker ska man läsa sådant som man är intresserad av. För min del är det främst inredning och afrika som gäller och det var ju bra då att jag fick både en inredningsbok och en afrikabok i födelsedagspresent.

Helt perfekta böcker för mig. Böcker som jag fastnar i och glömmer bort att jag läser eftersom de är så intressanta. Hur man kan fastna i fiktionerad skönlitteratur förstår jag fortfarande inte men att fastna i faktaspäckade böcker om hur färger används i inredning och vad som egentligen skedde vid ett av den moderna tidens största folkmord i det bortglömda Kongo är ingen svårighet.

skorna.

"These shoes are made for walking..."

Detta är de skor som jag har suktat efter länge, och som jag nu har i min ägo! Födelsedagspengarna kom i rätt tid eftersom skorna just nu var på rea och det fanns bara ett par kvar i min storlek. Ibland har man gudomlig tur.

Nu gäller det bara att lära sig att gå snyggt i dem, vilket inte är det lättaste till en början. Någon som vill ge en lektion? Från att vara 175 cm till att bli strax över 180 innebär att alla ni människor som finns i min närhet också måste börja gå i klackar för att jämna ut längdskillnadnen.

gårdagen.

Under det senaste året har en särskild förändring pågått i mitt liv. Jag har börjat använda ordet vän istället för kompis och alltså med tiden allt oftare sagt "min närmaste vän" istället för "min bästa kompis". Det är ett klart ålderstecken. 

Att jag gjorde smörgåstårta och biskvier till gårdagen är också ett ganska tydligt ålderstecken. 

Nu är man alltså 25, och vissheten om att ens hjärna biologiskt sett sägs vara färdigvuxen vid 25års ålder känns riktigt skönt. Jag blev överröst med paket, meddelanden, blommor och annat och jag måste säga att det var extra speciellt att få blombud för det har jag inte fått sedan pappa dog för tio år sedan. Men tack vare att min hjärna precis blivit vuxen växlade den snabbt om och sorgeblommor till vackra födelsedagsblommor.

Oh, jag fick lust att skriva en typisk det-här-fick-jag-i-present-lista men den noteringen i dagboken hoppar jag över denna gång.

vilken dag?

Utdrag från gårdagens sms-konversation med lillasyster:

"Nu. Sova. Och glöm inte vad det är för dag imorgon. Vad är det för dag i morgon?!"

"DIN FÖDELSEDAG!!!"

"Neeeeej! Det är ju sista dagen att lämna in skattedeklarationen såklart"

"Haha. Åå...såklart".

Som liten var jag väldigt irriterad på att halva min födelsedagsruta i kalendern alltid var fylld av förtryckt text som jag inte förstod innebörden av. "Sista dagen att lämna in skattedeklarationen". Det fanns aldrig tillräckligt med plats att skriva "Becka fyller år!" utan det blev alltid bara ett B och en pytteliten siffra bredvid. Jag ville ju ha en ren ruta såsom mina syskon och mina föräldrar hade. Men nej, aldrig fick jag det och aldrig kommer jag få det heller. Det ligger faktiskt ett visst mått av bitterhet över det.

Men något som jag alltid kommer få på min födelsedag är uppenbarligen fint väder. 

hon som kan filma.

Storögt slängde jag fram iphonen och skulle filma lite av de magnifika vårfyrverkerierna igår kväll. Som en nörd stod jag alltså med iphonen i luften men väl hemma var tydligen det enda i filmväg som jag lyckades få med, detta:

Klippet skulle kunna klippas in i någon krigsfilm vid brist på material.

Ibland känner man sig allt bra lyckad. (Ironi).

inför sköna maj.

Tacksamheten när den är som värst:

Jag tar tag i en yatzytärning, jag vrider av termoskorken, jag håller i pennan och blir rörd över att jag faktiskt har finmotorik nog till att göra det.

Bara för att ära finmotoriken stänger jag sedan väskans metallås en gång, öppnar det igen, stänger det, öppnar, stänger.. medan jag fashinerat tittar på hur fingrarna rör sig, känner en liten tår i ögat

och sedan utbrister inom mig: "Jag har fingrar!!!"

Det är ju nästan att det går för långt. 

Idag är det valborgsmässoafton och mammas signaturmelodi kommer sjungas Sverige runt. Du vet, jag är uppvuxen med att i slutet av april, särskilt valborgsmässoafton, höra mamma sjunga: "Sköna maj, välkommen" i de mest märkliga situationer. Helt plötsligt när mamma glatt inser att våren är på väg tar hon i ifrån tårna med hela kroppen och sjunger den första strofen i sången. Men sedan tar det ett abrupt slut för mamma kan inte fortsättningen.

Det är alltid lika irriterande och jag garanterar att hon ikväll kommer lysa upp som en sol när sången hörs från en kör någonstans och hur hon likt en midsommarfirande dalmas kommer slå medryckande med armen, böja benen och sjunga med i sin favoritstrof av alla strofer. Den här dagen är höjdpunkten och även avslutningen på hennes sköna-maj-episod. Sedan får man vänta till april nästa år så är det samma visa om igen.

lördagsfrukost.

Jag åt min lördagsfrukost ute i trädgården när jag lade märkte till fåglarnas gångstil. De ser faktiskt väldigt roliga ut när de går. Fåglarnas ben sitter ju inte helt på mitten av kroppen utan något längre bak och det ser ut som om de små djuren ska falla framlänges vilken sekund som helst. 

Frukosten i "min" trädgård hade blivit optimal om jag visste att jag hade förmiddagskaffe på någon långtbortboende människas veranda att se fram emot. Frukosten hade även blivit mer optimal om jag inte hade spillt ut halva termosen med te över bordet.

Bild 1: mammas trädgård
Bild 2: min trädgård

namnfrossa.

Visst är namnet Fanny ett ganska fint namn men, ur ett internationellt perspektiv, är det inte riktigt jobbigt att heta det då? Missförstånd lär ju komma som ett brev på posten: "Hello, my name is [funny]". 

Nog tycker jag om namn som börjar på F men just Fanny ska jag nog undvika att döpa någon till. 

Appropå namn  kan du räkna med att om jag skriver en tjock roman någongång kommer personerna i boken ha namn med minsta möjliga antal bokstäver. Tänk hur mycket tid man kommer tjäna på det isåfall. Hade varit intressant om någon med mycket fritid skulle ha lust att räkna ut hur mycket längre tid det tar att skriva en bok där karaktärerna har norska dubbelnamn jämfört med om karaktärerna skulle ha två-trebokstaverade namn.

 Kanske någon karaktär skulle få heta My, som i Lilla My, som lillasyster tyckte att jag såg ut som på bilden med morgonfrisyren.

barnmorske-mat.

Hur klarar barnmorskor och människor i andra likartade yrken av att äta mat under sina arbetspass? Det har jag länge funderat på. Var hittar dessa människor sin matlust någonstans? Hur kan de på några minuter växla från att hålla i en livmoder till att äta sylta med potatis? 

Ja, men, testa själv att äta mat när du tittar på tvprogram som Sjukhuset eller 112 på liv och död - smakupplevelsen i munnen blir inte direkt njutbar om man säger så. Fast kanske är det bara vi dödliga, vi ickebarnmorskor och liknande, som inte förmår att skilja på mat och kroppsdelar. Åtminstone inte lika fort som de riktiga barnmorskorna och övrig sjukvårdspersonal klarar. Respekt för dem.

gudomlig dag.

Idag fyller pappa år i himlen någonstans och jag undrar hur tårtan ser ut däruppe egentligen. Hur god lär inte den vara?! I det sammanhanget hamnar ju ordet gudomlig i sin rätta bemärkelse; tårtan måste säkert vara gudomligt god och paketen gudomligt fina. 

Jag hoppas att pappa kastar ner en liten bit tårta till mig. Eller, det hade varit hyfsat läskigt i och för sig, ja, om det faktiskt hördes ett duns i köket och när jag kommer ut står där en bit prinsesstårta på bordet. För att få en visuell förklaring av vad jag menar bör du ta dig 15 sekunders tid och titta på det här underbara Karlsson-på-taket-klippet (se 05.50-06.05).

svorge-kampen.

Har lyxat till det med Arvid Nordquist-kaffe efter flera månader med billigt Willyskaffe. Smakskillnaden är självklart enorm. Det var det mörkrostade Arvid Nordquist-kaffet tillsammans med ett antal falukorvar som upptog tre fjärdedelar av min resväska när jag hade varit hemma i Sverige över jul- och nyår och skulle tillbaka till Norge.

Att öppna det där förrådet fullt av svenskt kaffe hos pappan i Norge gav mig alltid samma stolthet: "O yeah. Ni norskar påpekar jämt att ni är bäst, men nej, här är ett bevis på att ni inte klarar er utan oss". 

Den kärleksfulla mobbningen som ständigt finns mellan dessa två grannländer kan man inte annat än älska.

I övrigt har två servettringar och en servetthållare

blivit till två ljuslyktor och en pappershållare hemma hos mig.

konservisar.

Medan andra bloggare lägger upp kläder-för-dagen-bilder lägger jag tydligen upp ljuslyktor-för-dagen-bilder. Det kanske ska bli min unika specialtiet; "Bloggen där du får ett nytt ljuslyktealternativ varje dag". 

Nej, den specialiseringen skippar vi nog.

Men att konservburkar är en av hobbyinredarens bästa vänner är nog ingen överraskning. Användningsområdena för dessa små rymdkapslar är ju närmast oändliga och desto fler burkar man samlar på sig desto bättre, desto häftigare kreationer kan man skapa.

Jag gillar när skräp blir till konst.

tallriksväggen.

Den obligatoriska tallrikssamlingen som hänger i alla mor- och farföräldrars hem har jag nästan haft mardrömmar om genom åren. Jag har drömt om hur det blåvita porslinet med ortsnamn nertill dansat omkring i luften, på ett lika absurt sätt som klockor och annat gör i Alice i underlandet.

Därför var det med skräckblandad förtjusning som jag nyligen upptäckte mig själv styra ett av alla fina gamla fat (med ett utklippt pappersark fäst med häftmassa i mitten) mot väggen. Jag var ovetandes på väg att skapa en modernare form av tallriksvägg! Det skrämde mig, uppväckte illamående och jag förstod att jag ännu inte är redo för en sådan vägg. 

Men att göra en budgetväggklocka av fatet genom att fästa två batteridrivna visare i mitten av fatet eller att limma fast en rund spegel på fatet och slänga ut standardspegeln i badrummet är jag kanske mer redo för. Kanske.

glassnostalgi.

Min första lön på mitt första riktiga sommarjobb var 34:- i timmen. Då var jag 16 år. Förra sommaren fick jag höra att dagens 16åringar tjänar åtminstone 60:- i timmen vid kommunalt sommarjobb och samtidigt berättade en äldre vaktmästare att han hade tjänat 2:- i timmen på sitt sommarjobb då han var 16 år.

Rent spontant skulle jag vilja sucka, skaka på huvudet och skälla ut dagens 16åringar när de påstår att de tjänar alltför lite. Men samtidigt vet jag att saker och ting blir dyrare för var år som går. Jag menar, en Banana Joe-glass kostade 8 kronor på min tid och en Piggelin 4 kronor. Idag är ju glassköpen rena rånen.

Nostalgiplanch över glassar som vi sena 80talister nog saknar mest: här.

anslag och Pekka.

Min magnetanslagstavelmokajäng slår alla korkanslagstavlor med färgglada häftstift i hela världen. Min magnetanslagstavelmokajäng borde få pris i anslagstavla-snygghet, och det vet jag att min kusin håller med om eftersom hon köpte en likadan för många många år sedan och älskar den lika mycket som jag.

Det doftade för övrigt pekkaheino när jag kom in i lägenheten för en stund sedan.
Vänta nu. Pekka Heino?
Är det kanske bara våran familj som använder den stackaren i konstiga sammanhang?! Jag har ju aldrig träffat Pekka, vet inte hur han är, har aldrig känt hur han luktar men ändå utbrister jag: "Åh! Dumma PekkaHeino-spis!" när spisen krånglar eller "Urk, det stinker PekkaHeino härinne" när det luktar äckligt.

Mina finska gener blir uppenbarligen synliga på de mest märkliga vis.

björkis med mer.

Fick en snyggskräpig lykta i försenad julklapp av storebror och fästmö i helgen, och jag undrar vad mina kenyanska vänner säger om att jag har en denna lykta och dessutom tycker att den är vacker. Flera av de fattigaste kenyanerna själva har ju liknande lyktor. 

Sedan måste jag påpeka något som jag är väldigt irriterad på. Den svenska skolan blir allt sämre i många undersökningar och det enda som utbildningsministrarna har lyckats förändra genom åren är betygssättningen. Antingen ändrar de A,B,C-betyg till G,VG,MVG eller så ändrar dem vilket år betygen ska sättas. Som nu när Björklund går ut och säger att betygen ska komma redan i årskurs fyra istället för i årskurs åtta(?). Kom igen, Björkis! Det är väl inte sådana petitesser som man ska diskutera nu. Blir frustrerad. 

Appropå politiska upplysningar; läsningen av morgontidningen nådde en ny dimension idag... Stolt lillasyster här.

en tåghändelse.

Att vakna upp till ruggigt väder då de tända stearinljusen lyser vackrare än vanligt och man måste kurra in sig i en varm filt när man äter frukost är den bästa starten på dagen. 

I helgen var jag ute och reste en sväng, och att åka tåg i Sverige bidrar alltid till leende på ett eller annat sätt. Förutom att jag såklart hamnade vid den enda fönsterplatsen utan fönster skedde även detta:

- Skratch, skratch. Är du där? Kom.
- Ja, jag är här. Kom.
- Kan du komma fram hit? Det tjuter och lyser någon röd lampa här. Bromsarna verkar inte fungera.
- Okej, jag kommer men kör vidare. Vi är redan 45 minuter sena.

SJ-tjejens walkitalki lät högt i hela vagnen och folk började titta på varandra. En ung vuxen man vände sig till sin granne, skrattade nervöst och sade: "Det är sånt här man INTE vill höra. De borde skaffa hörlurar eller något." Jag kunde inte hålla med mannen mer.

2000:-

T-shirtar och linnen med stora tryck på framsidan tillhörde tonårstiden. Eftersom folk fortfarande tycker att jag ser ut som 19 år måste jag försöka göra något åt det. Ens utseende kan man inte göra mycket åt men kläderna kan man ju ändra en aning.

Ja, du. En sisådär 2000:- till kläder så hade jag haft denna mumsiga vårgarderob. Om man tänker att jag istället skulle samla på mig en mumsig vårgarderob från de mer exklusiva märkesbutikerna hade 2000:- inte ens räckt till en simpel tröja.

Därför är 2000:- alltså inte särskilt mycket egentligen men ja, du fattar. Man får köpa någon sak åt gången men när man väl har samlat på sig allt är det redan höst 2020 och då är ju inget av det snyggt längre. Jag får helt enkelt dra klassikern: "Man kan ju alltid drömma".

badrumshyllan.

Jag gillar att golvet i badrummet är målat i gammalgrön färg, säkert originalfärg från 1920-talet då huset byggdes. Någongång ska jag se till att tillverka mig ett litet hyllplan över de två billiga konsollerna från Classes (Clas Ohlsson) och hyllplanet ska bestå av mörka trägrenar från någon park i närheten. 

Sedan ska jag kapa av pinnarna till samma längd, lägga de på rad och fästa med med grovt natursnöre i ändarna. Det blir fint. Särskilt om man efteråt bland annat ställer dit ett lyxigt doftljus i frostad vit glasburk med ett snyggt klistermärke på. Försöker beskriva ett sådant HÄR ljus. Åh, vad jag älskar sådana ljus! De ger en känsla av lyx på något vis.

20+jeansen.

Det finns ett par jeans i min garderob som på bilden visserligen ser ganska stora ut men som jag vill kunna ha på mig utan att blodcirkulationen försvinner i benen och utan att jag ska behöva dra in magen och bli röd i ansiktet av ansträngning vid varje knäppning.

Min syster säger att det brukar gå utför när man passerar 20-strecket för helt plötsligt börjar man då växa på bredden istället för på längden. Jag tror att man hamnar i ett chocktillstånd under några år, där vid 20-25 års ålder, och sedan vaknar man upp och inser att man faktiskt inte längre  kan äta lika mycket som i tonåren och ändå förbli lika snärt. 

Mellan 25-30 årsåldern börjar man därför springa, gymma, träna och håller sig i form fram till 40-årsåldern då man hamnar i 40årskris och sedan går det utför igen. Därför är denna sång tillägnad alla 25-30+are.

idrottslärarens handbok.

Det första tecknet på att man aldrig kommer få mvg i idrott är när idrottsläraren säger under brännbollsmatchen: 

"Du, ta det platta racket".

Man testar racket och får överlycklig iväg bollen på tredje eller fjärde försöket efter att ha stått och slagit med det andra runda träracket i luften under säkert en fjärdedels tid av hela idrottslektionen. 

Det är något speciellt med det platta racket och det finns även annat som idrottsläraren går på när han/hon ska ge betyg eller omdöme. Såhär ser det garanterat ut i idrottslärarens handbok:

Platt rack - IG/G

Runt smalt rack - VG/MVG

Back på innebandyn - IG/G

Målskytt på innebandyn - VG/MVG

Kommer tillbaka med en bukett blommor och en stämpel (felstämplad) på orienteringen - IG/eventuellt G vid fina blommor

Alla stämplar på orienteringen rätt stämplade - VG/MVG

Skadar sig fördärvad vid enkelt hopp över plint - IG/G

Gör ett graciöst hopp över plint - VG/MVG

Hoppar in i madrassväggen vid försök av fångande av boll - IG/G

Fångar boll med ett snyggt handgrepp - VG/MVG

Kan ej bromsa långskidor vid klassåkning på led i nedförsbacke - IG/G
Åker långskidor som en norsk på tur - VG/MVG

Inte konstigt att jag aldrig uppnådde de högre betygen alltså.

utslitet.

Att använda saker till dess att de är helt utslitna ger en tillfredsställande känsla.

Jag har bland annat älskat mitt påslakanset sedan jag köpte det billigt på Jysk för många många år sedan. Men nu måste det kastas i soporna för att kuddfodralet börjar upplösas i beståndsdelar och tvättmedlet har dessutom blekt färgen så pass att de mörkgråa medaljongerna numera är på gränsen till vita.

Mina kängor har också sjungit på sista versen ett bra tag nu men att hitta ett nytt snyggt påslakan och ett par nya snyggsköna skor är inte det lättaste, och så länge skorna ändå går att gå i utan att falla isär känns det inte fullt nödvändigt att köpa nya. 

Kanske kallar du mig snål. Isåfall kallar jag mig ekonomisk.

påskafton med mat.

I en blogg, sociala medier och i sociala sammanhang överhuvudtaget är det väl meningen att man ska sprida det glada budskapet om hur fantastisk man själv är nu och då. Man ska berätta om sina storsinta reseberättelser, lägga upp de perfekta matbilderna där tallriksmodellen gör att det vattnas i munnen och där solstrålarna lyser in perfekt genom fönstret...

 Wupsi. 

Men hur ofta har jag egentligen en god blandsallad på mackorna? När har jag avokado, sallad, citron, färskpotatis och en god laxbit till middag? Ärligt talat: aldrig. Men eftersom jag nu har lagt upp dessa bilder kommer du tro att jag alltid har det och det känns bra.

en lång fredag.

När det är långfredag ska man nog försöka sova extra länge på morgonen men jag vaknade illamående av att några stillbilder från filmen Passion of the Christ snurrade i huvudet. Jag har aldrig sett hela filmen men de få scener som jag sett har etsat sig fast ordentligt. Vissa tycker att filmen är riktigt bra och att den nästan är obligatorisk att se men neej, att se en person torteras ska man inte behöva stå ut med om man verkligen inte måste.

Kristen eller inte. 

Det hör iallafall till allmänbildningen att påsken har med Jesus död och uppståndelse att göra, och det hör påsken till att man åtminstone en gång ska lyssna på den HÄR sången och såklart försöka sjunga med i understämman.

påsktid.

Mamma skickar några chokladägg och en töntig liten kycklig på studsande fjäder. Jag försöker hälla upp påskmust men gör det klassiska misstaget, som alltid sker vid första mustglaset till påsk och jul: man häller för mycket för fort så att det bubblar över.

Det är helt klart påsk.

Jönsson/Olsen.

Jönssonligan är starkt kopplad med barndom för mig. Jag vet inte hur många tusen gånger de vhs-filmerna spelades fram och tillbaka i våran videospelare, och en av favoritscenerna var denna korta på 11 sekunder, hämtad från Jönssonligan och Dynamitharry. Höj ljudet innan du tittar.

I Norge blev jag mobbad för att jag inte hade någon aning om att Jönssonligan (Olsenbanden) fanns både i Norge och Danmark långt innan motsvarande filmer kom till Sverige. Så, grattis. Nu slipper åtminstone du bli mobbad och utskrattad av våra konkurrenter i grannländerna.

kaffepressen.

Personer i min närhet som dricker alkohol tycker att jag är irriterande och tråkig som inte dricker alkohol. De tycker att alkohol är en självklar dryck som man SKA dricka eftersom det tillhör den sociala biten i samhället. 

Men den argumentationen har jag inte helt förstått förrän efter det att jag började dricka kaffe för cirka 5-6 år sedan. 

Då insåg jag snart att jag ser likadant, som alkoholiser, på folk som inte dricker kaffe. "Så fånigt att inte dricka kaffe. Det är ju en del av kulturen. Självklart ska man dricka kaffe, man får lära sig det, och inte sitta med ett glas saft när man är 20+".

Frid till alla de personer som varken dricker alkohol eller kaffe men... 

neej, känn pressen. 

Börja dricka kaffe. Det är en magisk social dryck som för samman människor på ett alldeles unikt sätt, särskilt i detta land. Dricker man inte alkohol så bör man iallafall dricka kaffe för att komma närmare, få djupare och mer innerliga relationer i sociala sammanhang.

alltid?

Det roligaste svensk-norska missförståndet som jag har varit med om måste ha varit när jag och pappan i Norge satt vid ett bord på ett högljutt kalas och jag frågar:

- Har du alltid bindestreck mellan dina två namn? (Alla norskar har dubbelnamn).

Pappan: Alltid..?

Jag, med en något tydligare stämma: Ja, har du alltid ett bindestreck mellan dina namn?

Pappan, igen: Alltid..?

Jag, höjer rösten och försöker säga ännu tydligare: Ja, HAR. DU. ALLTID. BINDESTRECK. MELLAN. DINA. NAMN?

Pappan, med frustrerad rådjursblick: ALLTID!

Jag: Jahaaaa!! Jag trodde du sade det med ett frågetecken efteråt!

Vi skrattade länge och gott åt det och nu i efterhand har jag förstått att det ju inte var så konstigt att det blev missförstånd eftersom det alltid låter som om norskar ställer en fråga när de går upp i falsett i slutet av varje mening.

norskheter.

Riktigt äcklig mat gjorde jag igår. Då menar jag RIKTIGT riktigt äcklig mat. Fast det positiva med det är att man inte äter lika mycket och att maten därmed varar längre.

Något oväsentligt jag har tänkt på är att barnprogrammen i Norge var i en klass för sig. Det norska språket gjorde att varenda program jag såg på med barnen blev väldigt roligt att titta på, och jag satt alltid storleende och sjöng med i eller nynnade till de töntiga texterna. 

Du måste också ta del av dem. Några exempel:

Postman Pat

Mikke Mus

Fantorangen

Båten Elias

ljus i burk.

Det är kanske inte så konstigt att det går åt mängder av stearinljus hemma hos mig när man ser bilden nedan.

Jag lyste nu upp den fina tavlan som jag köpte på stranden i Kenya för att uppmärksamma och visa sympati för den person som blev dödad och de 31 som blev skadade i granatexplosioner i Kenya igår (artikel kan läsas här). De två explosionerna skedde i närheten av där vi bodde och det gör lite extra ont i hjärtat då.

Hemskheter som sker i världen kan ofta kännas avlägsna och overkliga men i sådana här fall känns det som om det sker i kvarteret bredvid mig fastän det är tusentals mil emellan. Jag vet att de boende människorna där i Kenya lever sina vanliga liv, har jobb, hämtar vatten, festar, läser läxor och att det är lika hemskt för dem som det skulle vara för oss om någon kastade in granater här på restaurangen i stan eller i kyrkan i grannbyn.

Egentligen behöver man inte gå utanför vårat land för att se hemskheter och skräck. Det finns så mycket fruktansvärt som sker i Sverige och det blir väldigt fel om vi alla sticker härifrån för att rädda resten av världen,

 men vissa av oss kanske ska det. Vi som tapetserade väggarna med bilder på en annan världsdel, vi som alltid målade teckningar med motiv från en annan del av världen, vi som blev varma i kroppen när vi såg en person av annat folkslag. Vi kanske ska göra något utanför Svea rike.

-Afrika-

nördglasögon.

Jag hörde det sägas att nörd numera är ett fint ord och att nörderi är mer accepterat idag än vad det var för 20 år sedan. Själv tycker jag fortfarande att ordet låter nedvärderande och hemskt men iallfall, varför har alla genuina nördar glasögon? 

Det är en sådan där riktigt onödig beckafundering som man kanske inte borde ägna sig tid att fundera över men jag undrar verkligen.Vad är det med synfel och nörderi egentligen?! Finns det någon forskning kring det? 

ljushållare.

Ljushållare har man gott om hemma utan att man kanske riktigt tänker på det. De fina dessertskålarna som jag fick någongång och som också funnits att köpa på ÖoB för 10 kronor styck har kommit väl till pass igen.

Det enkla och billiga kan ofta bli bra och det ger alltid en extra skön känsla av tillfredsställelse i magen.

starka vårtecken.

Skattedeklarationen har landat och det är väl det främsta och definitivt tråkigaste tecknet på att våren är här. Jag måste säga att skatteverket och de andra högt uppsatta myndigheterna lika gärna skulle kunna skicka ut sina papper med arabiska krumelurer eller kinesiska tecken för man fattar ändå ingenting av vad som står i de där blanketterna. 

Ett annat vårtecken är ju att påsken är i antågande, och jag hoppas att det kommer förbi små påskkärringar som gått fullständigt lös på sin mammas smink i år.

 Fast hm, nu tänkte jag att påskkärringarna kommer för att ge MIG godis men det är ju jag som ska ge DE godis! Jag ångrar mig. Inga påskkärringar hit, tack. Ärligt talat gillar jag inte påskärringsutklädningar utan vill hellre att barn ska komma förbi vid andra tillfällen och sälja använda bussbiljetter eller små egenplockade blombuketter. Påskkärringar och halloweenutklädningar skrämmer mig bara.

chockartade minnen.

Ett minne slog mig, och det är bland de konstigaste minnena jag har.

Det var när jag och min vän var i Kenya och satt på ett kontor för att sortera julkort som sponsorer skickat till deras fadderbarn. Helt plötsligt ramlade ett kort ner på golvet och mitt hjärta höll på att hoppa ur halsen när jag såg att jag kände igen personerna på kortet.

Det var mammas bror och hela hans familj! Min närmaste kusin och hennes syskon. Jag hade ingen aning om att de hade ett fadderbarn i den organisationen och de hade ingen aning om att jag jobbade för den organisationen.

Chocken var nästan lika stor som när jag och min vän hittade plasten från ett paket av ICAs spaghetti på postkontorets golv i Mombasa eller som när en entandad fattig man med två fruar och sjuttioelva barn längst ner i slumdalen började prata med oss om Olof Palme. Mannen hade visserligen inte fått med sig att Palme dött för 20 år sedan men ändå.

Vissa minnen älskar man lite extra.

bröllopsinbjudningar.

En och annan bröllopsinbjudan har trillat ner i brevinkastet på sistone. Det påminner mig om vilken bakgrund jag har eftersom andra i min ålder ofta undrar hur det kommer sig att jag blir bjuden till så många bröllop. Personer utan min bakgrund, i min ålder, är nämligen inte helt haj på det där med att gifta sig och det är förståeligt eftersom en väldigt stor del av min generation kommer från skilsmässohem och personerna anger ofta just det skälet för att inte gifta sig. De vågar inte binda sig, vågar inte lita fullt ut på någon.

Det tycker jag förstås är väldigt tragiskt men det bör sägas att på alla bröllop jag varit på de senaste åren har varenda brudpar haft föräldrar som varit gifta under väldigt många år, och det är fint att se. Det ger ett litet hopp iallafall.

måndagsmys.

Till mammalediga vänner och andra som vill ha en mysig stund en måndag som denna. Det här är garanterat min absoluta favoritfilm, och säkert blir det din också. Du måste se den!

Det är den enda filmen som jag fällt några tårar till och då särskilt till slutscenen som är den vackraste i mannaminne. Får gåshud varje gång.

historieböckerna.

Två historieböcker från mamma eller mormors tid ligger numera på köksbordet och om man bläddrar igenom de ser man mammas klotter från när hon var barn. På en sida har hon skrivit med rosa bläck "mamma är dum", strukit över ordet dum och skrivit snäll under. På en annan sida har hon skrivit sitt namn, ett hjärta och därefter flera frågetecken.

Det man slås av mest är hur vansinnigt tråkiga dessa böcker är i jämförelse med dagens historieböcker. Styckeindelning existerar inte och de enda bilderna som finns är några svartvita bilder på Sveriges kungar, men märkligt nog tilltalar dessa böcker mig mer än de historieböcker vi hade i skolan. Därför har jag nu min chans att försöka komma ifatt med all den historiekunskap som jag gick miste om under de gäspande historielektionsåren.

de vita sipporna.

Min innergård är den finaste i staden.

Där finns äppellund, grönsaksland, harar som springer, fåglar som kvittrar och inte minst hus av njutbar arkitektur. När klockan slår 11 en söndagmorgon och man sitter på en bänk där i solen och hör stadens kyrkklockor ljuda kan man nästan tro att man är i himlen.

Men när man sedan kommer in, sätter de nyplockade vitsipporna i en kopp och efter några minuter tappar hakan när man ser att sipporna både slagit ut och vissnat allihop inser man att man inte är i himlen och att man dessutom verkligen har stora problem när det gäller relationen mellan blommor och en själv. Alla stackars blommor dör ju så fort de kommer i min närhet! Ja, till och med kaktusen jag hade som ung möglade ihop och dog utan fövarning.

Be därför aldrig mig att passa dina blommor när du är bortrest för du skulle bli förtvivlad när du kom hem och såg det dystra resultatet.

champangeglaset.

Vissa människor brukar unna sig ett glas dyrt vin efter en tuff dag på jobbet. Provivadryck för endast 10 kronor drucken ur ett vackert champangeglas känns oerhört lyxigt och smakar extra gott. Det är mitt alternativ till kvällsvinet.

Det är något visst med champangeglas för till och med vatten smakar gott i ett sådant glas. Bara för att det är ett champangeglas dricker man vattnet, med en citronskiva på glaskanten, som om det vore ett vällagrat vin gjort på Italiens bästa druvor. Man fäller automatiskt ut sitt lilla lillfinger och ringfinger medan man håller de andra tre fingrarna försiktigt runt glasets tunna fot och sedan smuttar man lite försiktigt åt gången med munnen på den fabulösa drycken (vattnet).

Att man känner sig som ett fån väljer man att stå ut med.

humor vid trötthet.

Hahaha! Du måste testa det här, särskilt om du är trött.

Kopiera min fina meningslösa text:

Jag heter Bert Arne. Jag är en liten liten mört. Min katt heter Jan Harald och min mor Gull Marie. Jag vill inte leta bland fjällen efter min lunchbox. Jag vill leta efter den i min jackficka.

Sök sedan på google translate, klistra in texten och lyssna på den utifrån olika språk. Norska, tyska och engelska till exempel. Mycket roligt.

kanske.

Funderar på att sluta blogga för gott. Har ändå bloggat sedan 2006 och jag tänker att man kanske borde skaffa sig ett dyrare telefonabonnemang för att ringa och prata med folk istället för att skriva här. Men det här är ju så praktiskt! Folk kan läsa det när de själva vill och behagar, man behöver inte betala extra för att göra det, man kan förmedla känslor via bilder, videos och mycket annat som man inte kan i ett telefonsamtal.

Fast jag vet inte. Kanske är min bloggperiod över. Kanske ska man satsa på att samla sina tankar i en bok istället.

lördag med madicken.

Per Kornhall, som tydligen är Skolverkets undervisningsråd nuförtiden, har jag inte hört talas om på många år. Men i en artikel han skrivit på DN idag håller jag märkligt nog med honom till stor del. Artikeln Principen om en bra skola för alla gäller inte längre kan du läsa här. Det slutade faktiskt med att jag skrev ett personligt meddelande till Jan Björklund om mitt missnöje med dagens flummiga skola.

Elever har det tillräckligt rörigt hemma nuförtiden - tillbaka med strukturen, säger jag.

Denna lördag tycker jag vi ska ta oss 27 minuter och titta på Madicken. Så mysigt, roligt och otroligt vackert.

hon i tv.

Programledaren i SVTs Från Sverige till Himlen är en favorit i min värld delvis eftersom hon är den enda som jag har sett hittills som klär sig precis som jag försöker klä mig, hon har mängder av sjalar, använder ytterst lite svart och har dessutom fluffhår.Utöver det verkar hon ha en fantastisk personlighet, är intresserad av existentiella frågor och till på köpet har hon perfekta tänder, perfekta lockar, fina smycken och är helt enkelt en naturlig skönhet. Ja, vissa människor beundrar man lite extra (men med det menar jag inte att jag vill vara någon annan) och det häftiga är att de flesta av oss beundrar olika sorters människor av olika anledningar. Att diskutera sådant under en tjejmiddag skulle jag tycka vara mycket intressant.

envishet och tålamod.

Vad är skillnaden mellan att vara envis och att vara tålmodig?

Kan samma person ha båda egenskaperna eller tillhör envishet vice tålmodighet två olika sorters personligheter?

Dagens beckafundering.

vinnaren i badminton.

Det enda jag tyckte var roligt på idrotten i skolan och det enda min kropp var hyfsat duktig på var badminton, och orsaken lär vara att jag slapp springa eftersom jag har långa armar och ben och bara behövde stå på samma ställe och sträcka ut armarna och benen åt det ena eller andra hållet.

Jag minns att jag under en match vann mot en tjej som inte var en god förlorare på något sätt. Hon blev arg, kastade racket i marken och satte sig på en bänk, började grina och mumlade bitska ord. Då fick jag en sådan skuldkänsla över min vinst, eftersom det för mig inte spelade någon roll att vinna eller förlora men för henne var det tydligen väldigt viktigt, att jag gick fram och sade: "Du, förlåt. Jag är hemskt ledsen för att jag vann. Det var inte meningen".

Med detta minne vaknade jag här om morgonen och insåg att jag måste vara knäpp! Det är väl ingen vettig människa som ber om ursäkt för att man har vunnit?!

svårt att förstå.

Som en fortsättning på gårdagens inlägg har vi människor ibland svårt att förstå andra människors åsikter, varför en viss människa väljer att beté sig på ett visst sätt eller varför en människa tänker på det sättet den gör.

Ibland kan det vara extra svårt att förstå.

sömntankarna.

När jag låg i sängen för att sova igår kväll tänkte jag på allt möjligt och började bland annat fundera på vad andra människor i Sverige funderade på just i samma stund som jag själv.

Kungen till exempel. Vad tänkte han på när han skulle sova igår? Började han le nöjt i den gustavianska sängen när tanken "Jag är ju verkligen kung!" slog honom igen? Vad tänkte Silvia på; "Vilken tiara är egentligen finast? Är det kröningsdiademet mån tro, och just det, hur ska min stickade tröja till Estelle se ut"?

Samtidigt fanns det kanske någon kvinna som tänkte: "Ska han slå ihjäl mig nu?", en pojke som undrade: "Var ska jag ta vägen om Nisse och de andra är dumma mot mig imorgon också?" och säkert fanns det någon som tänkte: "Oh, du ljuva liv! Jag bara älskar dig!".

Att tänka på vad andra tänker är en hisnande tanke.

vårdekoration.

Min lägenhet börjar fyllas med många olika färger och det kan verka både intressant och kanske något rörigt. Risken finns att det börjar se ut som en secondhandbutik men nja, jag har alltid haft som motto att man inte ska gömma de saker som man tycker är fina och jag tycker det blir mycket personligare och spännande med det där stilrent röriga.

Som Ellen Key sade redan 1899: "En människa mår bättre, blir vänligare och gladare ifall man i sitt hem möter vackra former och färger på de ting man omger sig med".

Den del av höganässervisen som jag fått av min faster för många år sedan kommer för första gången till användning, och pinnarna som jag plockade likt en hemlös på marken ute i närmaste park får agera dekoration inför våren.

3. hörsel.

Den enda låten som jag gillade på årets melodifestival var Thorsten Flincks "Jag reser mig igen". När man har ett hum om hans bakgrund och då hör denna väldigt välskrivna text med Flincks inlevelse och hans JohnnyCash-liknande röst är det nästan så att man ryser.

Flincks läskiga framträdande kan visserligen ta bort koncentrationen på texten och rösten. Jag rekommenderar att man blundar.

Att få in sinnet hörsel i inredningen får man lättast genom just passande bakgrundsmusik från datorn eller högtalarna. Men en sprakande brasa, en kvittrande fågel eller ett skrattande barn bidrar också till att hörseln får sitt i hemmets inredning.

lampfoten.

Jag har en tanke angående fyndet av lampfoten på secondhand.

Någongång vet jag att jag såg denna lampfot i en fin inredningsaffär och blev blixtförälskad i den. Men kostnaden som låg på flera hundra kronor gjorde att jag suckade, kände lite patetiskt sorgset med handen på lampfoten och gick därifrån.

Nu hittade jag alltså lampfoten för 50:- och jag tror mig ha kommit på varför den här lampfoten var mycket billigare jämfört med de andra i butiken. Den ser smutsig ut. (Dock svårt att få till en bra bild på det).

Eftersom det mest jobbar medelålders kvinnor i secondhandbutiken tror jag att kvinnorna ihärdigt försökt att rengöra lampfoten men att de till slut givit upp och därmed satt ett lågt pris.

Vad de medelålders kvinnorna inte förstått är att det är just det som är meningen: att lampfoten ska se smutsig och sliten ut. Jag tackar de medelåldriga hjärtligt för det låga priset. I övrigt bör sägas att secondhandbutikerna har fått fnatt när det gäller priser! De har alla höjt priserna på allting vilket gör att det knappt lönar sig att handla där längre. Riktigt dåligt.

Kony 2012.

Nej, nu hörrni. Nu får vi väl dra in på några härliga laxfileér och snåla med toapappret någon vecka men att vara med i detta projekt måste vi, åtminstone jag.

Ni facebookmänniskor har nog sett hur nyhetsväggen blivit närmast spammad av en video som heter Kony2012, och det är för att det är en mycket speciell video på 30 minuter:

Den lilla kritiken som flurerar tycker jag är larvig. Kom igen.. På den HÄR hemsidan köpte jag ett armband både till mig och till min syster samt 25 affischer. Jag och syrran delar på antalet affisher och på frakten, och därför blir det ingen större summa rent pengamässigt.

Köp snarast så att det hinner fraktas (tar 5 veckor) över atlanten innan den 20 april! Leta också upp en kony2012-grupp i din stad på facebook och låt armbandet för evigt finnas i din ägo som en påminnelse om att fortsätta agera och så att du inte tappar hoppet om mänskligheten när inget verkar gå att påverka eller förändra.