bröllopsinbjudningar.

En och annan bröllopsinbjudan har trillat ner i brevinkastet på sistone. Det påminner mig om vilken bakgrund jag har eftersom andra i min ålder ofta undrar hur det kommer sig att jag blir bjuden till så många bröllop. Personer utan min bakgrund, i min ålder, är nämligen inte helt haj på det där med att gifta sig och det är förståeligt eftersom en väldigt stor del av min generation kommer från skilsmässohem och personerna anger ofta just det skälet för att inte gifta sig. De vågar inte binda sig, vågar inte lita fullt ut på någon.

Det tycker jag förstås är väldigt tragiskt men det bör sägas att på alla bröllop jag varit på de senaste åren har varenda brudpar haft föräldrar som varit gifta under väldigt många år, och det är fint att se. Det ger ett litet hopp iallafall.

måndagsmys.

Till mammalediga vänner och andra som vill ha en mysig stund en måndag som denna. Det här är garanterat min absoluta favoritfilm, och säkert blir det din också. Du måste se den!

Det är den enda filmen som jag fällt några tårar till och då särskilt till slutscenen som är den vackraste i mannaminne. Får gåshud varje gång.

historieböckerna.

Två historieböcker från mamma eller mormors tid ligger numera på köksbordet och om man bläddrar igenom de ser man mammas klotter från när hon var barn. På en sida har hon skrivit med rosa bläck "mamma är dum", strukit över ordet dum och skrivit snäll under. På en annan sida har hon skrivit sitt namn, ett hjärta och därefter flera frågetecken.

Det man slås av mest är hur vansinnigt tråkiga dessa böcker är i jämförelse med dagens historieböcker. Styckeindelning existerar inte och de enda bilderna som finns är några svartvita bilder på Sveriges kungar, men märkligt nog tilltalar dessa böcker mig mer än de historieböcker vi hade i skolan. Därför har jag nu min chans att försöka komma ifatt med all den historiekunskap som jag gick miste om under de gäspande historielektionsåren.

de vita sipporna.

Min innergård är den finaste i staden.

Där finns äppellund, grönsaksland, harar som springer, fåglar som kvittrar och inte minst hus av njutbar arkitektur. När klockan slår 11 en söndagmorgon och man sitter på en bänk där i solen och hör stadens kyrkklockor ljuda kan man nästan tro att man är i himlen.

Men när man sedan kommer in, sätter de nyplockade vitsipporna i en kopp och efter några minuter tappar hakan när man ser att sipporna både slagit ut och vissnat allihop inser man att man inte är i himlen och att man dessutom verkligen har stora problem när det gäller relationen mellan blommor och en själv. Alla stackars blommor dör ju så fort de kommer i min närhet! Ja, till och med kaktusen jag hade som ung möglade ihop och dog utan fövarning.

Be därför aldrig mig att passa dina blommor när du är bortrest för du skulle bli förtvivlad när du kom hem och såg det dystra resultatet.

champangeglaset.

Vissa människor brukar unna sig ett glas dyrt vin efter en tuff dag på jobbet. Provivadryck för endast 10 kronor drucken ur ett vackert champangeglas känns oerhört lyxigt och smakar extra gott. Det är mitt alternativ till kvällsvinet.

Det är något visst med champangeglas för till och med vatten smakar gott i ett sådant glas. Bara för att det är ett champangeglas dricker man vattnet, med en citronskiva på glaskanten, som om det vore ett vällagrat vin gjort på Italiens bästa druvor. Man fäller automatiskt ut sitt lilla lillfinger och ringfinger medan man håller de andra tre fingrarna försiktigt runt glasets tunna fot och sedan smuttar man lite försiktigt åt gången med munnen på den fabulösa drycken (vattnet).

Att man känner sig som ett fån väljer man att stå ut med.

humor vid trötthet.

Hahaha! Du måste testa det här, särskilt om du är trött.

Kopiera min fina meningslösa text:

Jag heter Bert Arne. Jag är en liten liten mört. Min katt heter Jan Harald och min mor Gull Marie. Jag vill inte leta bland fjällen efter min lunchbox. Jag vill leta efter den i min jackficka.

Sök sedan på google translate, klistra in texten och lyssna på den utifrån olika språk. Norska, tyska och engelska till exempel. Mycket roligt.

kanske.

Funderar på att sluta blogga för gott. Har ändå bloggat sedan 2006 och jag tänker att man kanske borde skaffa sig ett dyrare telefonabonnemang för att ringa och prata med folk istället för att skriva här. Men det här är ju så praktiskt! Folk kan läsa det när de själva vill och behagar, man behöver inte betala extra för att göra det, man kan förmedla känslor via bilder, videos och mycket annat som man inte kan i ett telefonsamtal.

Fast jag vet inte. Kanske är min bloggperiod över. Kanske ska man satsa på att samla sina tankar i en bok istället.

lördag med madicken.

Per Kornhall, som tydligen är Skolverkets undervisningsråd nuförtiden, har jag inte hört talas om på många år. Men i en artikel han skrivit på DN idag håller jag märkligt nog med honom till stor del. Artikeln Principen om en bra skola för alla gäller inte längre kan du läsa här. Det slutade faktiskt med att jag skrev ett personligt meddelande till Jan Björklund om mitt missnöje med dagens flummiga skola.

Elever har det tillräckligt rörigt hemma nuförtiden - tillbaka med strukturen, säger jag.

Denna lördag tycker jag vi ska ta oss 27 minuter och titta på Madicken. Så mysigt, roligt och otroligt vackert.

hon i tv.

Programledaren i SVTs Från Sverige till Himlen är en favorit i min värld delvis eftersom hon är den enda som jag har sett hittills som klär sig precis som jag försöker klä mig, hon har mängder av sjalar, använder ytterst lite svart och har dessutom fluffhår.Utöver det verkar hon ha en fantastisk personlighet, är intresserad av existentiella frågor och till på köpet har hon perfekta tänder, perfekta lockar, fina smycken och är helt enkelt en naturlig skönhet. Ja, vissa människor beundrar man lite extra (men med det menar jag inte att jag vill vara någon annan) och det häftiga är att de flesta av oss beundrar olika sorters människor av olika anledningar. Att diskutera sådant under en tjejmiddag skulle jag tycka vara mycket intressant.

envishet och tålamod.

Vad är skillnaden mellan att vara envis och att vara tålmodig?

Kan samma person ha båda egenskaperna eller tillhör envishet vice tålmodighet två olika sorters personligheter?

Dagens beckafundering.

vinnaren i badminton.

Det enda jag tyckte var roligt på idrotten i skolan och det enda min kropp var hyfsat duktig på var badminton, och orsaken lär vara att jag slapp springa eftersom jag har långa armar och ben och bara behövde stå på samma ställe och sträcka ut armarna och benen åt det ena eller andra hållet.

Jag minns att jag under en match vann mot en tjej som inte var en god förlorare på något sätt. Hon blev arg, kastade racket i marken och satte sig på en bänk, började grina och mumlade bitska ord. Då fick jag en sådan skuldkänsla över min vinst, eftersom det för mig inte spelade någon roll att vinna eller förlora men för henne var det tydligen väldigt viktigt, att jag gick fram och sade: "Du, förlåt. Jag är hemskt ledsen för att jag vann. Det var inte meningen".

Med detta minne vaknade jag här om morgonen och insåg att jag måste vara knäpp! Det är väl ingen vettig människa som ber om ursäkt för att man har vunnit?!

svårt att förstå.

Som en fortsättning på gårdagens inlägg har vi människor ibland svårt att förstå andra människors åsikter, varför en viss människa väljer att beté sig på ett visst sätt eller varför en människa tänker på det sättet den gör.

Ibland kan det vara extra svårt att förstå.

sömntankarna.

När jag låg i sängen för att sova igår kväll tänkte jag på allt möjligt och började bland annat fundera på vad andra människor i Sverige funderade på just i samma stund som jag själv.

Kungen till exempel. Vad tänkte han på när han skulle sova igår? Började han le nöjt i den gustavianska sängen när tanken "Jag är ju verkligen kung!" slog honom igen? Vad tänkte Silvia på; "Vilken tiara är egentligen finast? Är det kröningsdiademet mån tro, och just det, hur ska min stickade tröja till Estelle se ut"?

Samtidigt fanns det kanske någon kvinna som tänkte: "Ska han slå ihjäl mig nu?", en pojke som undrade: "Var ska jag ta vägen om Nisse och de andra är dumma mot mig imorgon också?" och säkert fanns det någon som tänkte: "Oh, du ljuva liv! Jag bara älskar dig!".

Att tänka på vad andra tänker är en hisnande tanke.

vårdekoration.

Min lägenhet börjar fyllas med många olika färger och det kan verka både intressant och kanske något rörigt. Risken finns att det börjar se ut som en secondhandbutik men nja, jag har alltid haft som motto att man inte ska gömma de saker som man tycker är fina och jag tycker det blir mycket personligare och spännande med det där stilrent röriga.

Som Ellen Key sade redan 1899: "En människa mår bättre, blir vänligare och gladare ifall man i sitt hem möter vackra former och färger på de ting man omger sig med".

Den del av höganässervisen som jag fått av min faster för många år sedan kommer för första gången till användning, och pinnarna som jag plockade likt en hemlös på marken ute i närmaste park får agera dekoration inför våren.

3. hörsel.

Den enda låten som jag gillade på årets melodifestival var Thorsten Flincks "Jag reser mig igen". När man har ett hum om hans bakgrund och då hör denna väldigt välskrivna text med Flincks inlevelse och hans JohnnyCash-liknande röst är det nästan så att man ryser.

Flincks läskiga framträdande kan visserligen ta bort koncentrationen på texten och rösten. Jag rekommenderar att man blundar.

Att få in sinnet hörsel i inredningen får man lättast genom just passande bakgrundsmusik från datorn eller högtalarna. Men en sprakande brasa, en kvittrande fågel eller ett skrattande barn bidrar också till att hörseln får sitt i hemmets inredning.

lampfoten.

Jag har en tanke angående fyndet av lampfoten på secondhand.

Någongång vet jag att jag såg denna lampfot i en fin inredningsaffär och blev blixtförälskad i den. Men kostnaden som låg på flera hundra kronor gjorde att jag suckade, kände lite patetiskt sorgset med handen på lampfoten och gick därifrån.

Nu hittade jag alltså lampfoten för 50:- och jag tror mig ha kommit på varför den här lampfoten var mycket billigare jämfört med de andra i butiken. Den ser smutsig ut. (Dock svårt att få till en bra bild på det).

Eftersom det mest jobbar medelålders kvinnor i secondhandbutiken tror jag att kvinnorna ihärdigt försökt att rengöra lampfoten men att de till slut givit upp och därmed satt ett lågt pris.

Vad de medelålders kvinnorna inte förstått är att det är just det som är meningen: att lampfoten ska se smutsig och sliten ut. Jag tackar de medelåldriga hjärtligt för det låga priset. I övrigt bör sägas att secondhandbutikerna har fått fnatt när det gäller priser! De har alla höjt priserna på allting vilket gör att det knappt lönar sig att handla där längre. Riktigt dåligt.

Kony 2012.

Nej, nu hörrni. Nu får vi väl dra in på några härliga laxfileér och snåla med toapappret någon vecka men att vara med i detta projekt måste vi, åtminstone jag.

Ni facebookmänniskor har nog sett hur nyhetsväggen blivit närmast spammad av en video som heter Kony2012, och det är för att det är en mycket speciell video på 30 minuter:

Den lilla kritiken som flurerar tycker jag är larvig. Kom igen.. På den HÄR hemsidan köpte jag ett armband både till mig och till min syster samt 25 affischer. Jag och syrran delar på antalet affisher och på frakten, och därför blir det ingen större summa rent pengamässigt.

Köp snarast så att det hinner fraktas (tar 5 veckor) över atlanten innan den 20 april! Leta också upp en kony2012-grupp i din stad på facebook och låt armbandet för evigt finnas i din ägo som en påminnelse om att fortsätta agera och så att du inte tappar hoppet om mänskligheten när inget verkar gå att påverka eller förändra.

2. känsel.

Att vira in sig i en bukowski-len pläd och att smörja in händerna med en väldoftande handkräm kan vara förslag på hur man får in känselsinnet i inredningen. Kanske har man också golvvärme, dricker gott te och har sköna lakan i sängen. Även en mjuk skön soffa och en lurvig stor golvmatta är bra för känselsprönen.

Ja, man kan ju bara känna av den sammanhållna stämningen i ett hem för att använda sig av känseln.

Tips: Klä handaget på ytterdörren med gosig ull..

Nej, okej. Det är kanske att gå för långt men att låta känseln få mer utrymme i inredningen skulle man kunna bli mycket bättre på.

vårfynd.

"Den som ger - han fyndar".

Jag skänkte bort en hel del gamla prylar och kläder till en secondhandbutik. Sedan tittade jag mig omkring i butiken och framför min näsa fanns drömtavlan och några steg längre bort stod en vacker lampfot och en perfekt lampskärm. Sammanlagt blev kostnaden 100 riksdaler.

På köksbordet ska kvistar med ljusgröna knoppar stå i en avlång vas och vips är det som att gå in i ett nytt kök. Det är skönt med förändring och särskilt när något litet kan göra så mycket.

1. lukt

Bästa tipset för personer som varken hinner eller orkar städa är att använda fräscha dofter. Med dessa freshlinen-ljus luktar mitt hem som en ren och lyxig inredningsbutik.

Vi männskor borde bli bättre på att använda de fem sinnena i inredningen, som jag nämnt förut; syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Särskilt luktsinnet intresserar mig nu och jag märker att jag stannar mycket längre i butiker där det doftar gott och där stearinljus är tända. Village och Blomsterlandet/Plantagen brukar vara experter på doftområdet. Indiska är också med i dofttoppen fastän det oftast bara luktar fantastiskt i närheten av teerna och rökelserna (inte i HELA butiken).

Tips: Köp hem en billig kaffesort och lägg kaffet i en fin öppen burk någonstans där burken passar in, exempelvis i din samling med andra fina burkar alternativt som översta lagret i krukornas blomjord, och känn hur hela hemmet alltid doftar nybryggt kaffe när du kommer hem. Mer goda dofter åt folket!

kast och kakformar.

Mormors kakformar i en ytterligare ny funktion:

förvaring av smycken.

Jag skulle vilja tillverka ett modernt kast, det vill säga ett skåp med många jämnstora småfack (se här) att ställa in kakformarna med en liten innehållsetikett på i varje fack. Sedan skulle jag sätta upp kastet på väggen i badrummet eller så skulle jag låta badrumsbords/byråbänken ha en glasskiva till överdel och använda kastet som en utdragbar låda därunder.

Oj, vad läckert och fenomenalt enkelt det hade varit att hålla koll på sina smycken då.

solglimten.

När persiennerna är neddragna och solen lyser in med smala strimmor i rummet känns det alltid som att jag är hemma hos mormor och morfar eller farmor och farfar. Det är något visst med det där speciella vårljuset som gör att jag åter kan höra det tickande gökuret, övrig tystnad och veta att det snart är dags för förmiddagsfika med sju sorters kakor och saft till.

Att drömma sig bort till mormor och morfars sommartorp gör att det spritter i fingrarna och jag vill gå lös med borrar, färger, tapeter, kuddar etc. där. Det torpet har potential till att bli en fantastiskt fin liten idyll och jag är väldigt sugen på att flytta till ett sådant litet hus helt själv.

Jag verkar tydligen ha fått stort behov av att bli ett självlärt proffs på att tapetsera, borra och såga. Jag vill kunna gå lös med knäppa inredningsideer utan att behöva fega eller vara rädd för att göra fel, vilket man alltid är skraj för i hyreslägenheter.

något in - något ut.

Det går inget bra att sälja saker via internet. Ingen verkar vilja ha mina fina grejer trots kanonpriser. Mina tre plåtbokhyllor, mina tre järpenvägghyllor i ek och en annan mörkgrå plåthylla tar bara plats i mina förråd just nu och du kan väl ha dem (plus en balklänning i mörklila färg, en festklänning i rostig färg, en i svagt blå och en i creméfärg) i åtanke om någon i din närhet säger med desperation i rösten: "Jag behöver bara få tag på tre järpenhyllor från IKEA!" eller "Jag ska på bröllop nästa vecka och behöver hitta en fin rostfärgad klänning för billig penning!".

Jag har nämligen bestämt mig för att inte köpa något nytt till lägenheten eller till mig själv förrän åtminstone något av det ovan nämnda har blivit sålt. Om en sak ska IN - måste en annan sak UT är mitt motto. Fast när mina favoritkängor nu har slitits sönder till den milda grad att man kan hälla ut en halv deciliter grus från vardera sko varje gång man varit ute är det nästan så att jag vill ge några prylar till välgörande mellanmål (höll jag på att skriva. Menar förstås ändamål) bara för att att fortsätta stå fast vid mitt motto.

Tyvärr använder även min hjärna samma motto. Om någon form av kunskap kommer IN i min hjärna är det alltid någon annan kunskap som försvinner UT. Det är jag säker på för annars hade jag varit många gånger mer intelligent än vad jag är idag.

perfekta matkassen.

I filmer och serier är matkassarna alltid perfekt packade; i den överfulla kassen sticker en nybakad baguette liksom en bunt med gröna fräscha salladsblad upp och i de amerikanska tv-serierna har matkassarna aldrig handtag. Varför?

Jag gillar de perfekt packade matkassarna och jag packar gärna min picknickväska eller dylikt enligt samma metod.

musikchocken.

Vet du känslan av att plötsligt höra en sång i hörlurarna som du inte varit riktigt förberedd på?

Min bror laddade ner mängder av låtar till mig för en del år sedan och än idag kommer det överraskningar när jag lyssnar på den överhängande bra musiken. Vissa låtar har troligen kommit med av en slump eller så har min bror medvetet tagit med de låtarna för att riktigt förstöra musikupplevelsen för mig.

Ja, som nyligen när jag lyssnade på vackra, rofyllda sånger av Anders Widmark och plötsligt kom DENNA:

Man blir genast stel i kroppen men försöker att inte stanna upp och inte höja ögonbrynen synligt utan man fortsätter gå och tittar diskret runt sig för att försäkra sig om att det inte finns någon människa i närheten som skulle kunna höra det man själv hör. Sedan fortsätter man chockad och märkligt förundrad att ändå lyssna på sången eftersom man inte förmår att byta låt.

vårpigmentet.

Till skillnad från de flesta svenskar är jag inte särskilt förtjust i våren. Men det är klart, om man går upp innan befolkningen vaknat en lördagsmorgon, tar med sig te och filt och sitter på en bänk med anteckningsblock i handen och musik i hörlurarna är det okej.

Under vintern har jag letat efter mina egna händer när jag varit ute och gått utan vantar eftersom hudfärgen varit densamma som snön. Men nu går det inte att missta mina händer längre, eller jo, kanske ändå, för deras kritvita färg bländar en! Man blir tvungen att blunda och känna sig fram för att veta var man placerar händerna.

Det är nästan skrattretande vilket dåligt pigment jag har. Men vadå? Jag bor längst upp på jordklotet. Här ska folk tydligen ha samma pigment som isbjörnar, och någongång måste man väl acceptera det.

(Bilden på handen är något redigerad. Om du skulle sett den verkliga färgen hade du stängt ner den här sidan för du hade fått ont i ögonen).

understämman.

Lyssnar återigen på världens mest meningslösa sång som samtidigt är världens bästa sång eftersom den är busenkel att sjunga stämmor till; Ingen vet var du har köpt din tröja. För mig går det inte att sjunga med i den sången utan att hamna i understämman, och om min lillasyster vore i närheten skulle hon bli tokig på mig eftersom hon stör sig på att jag alltid ska försöka mig på understämmorna.

Vissa sånger går bättre, andra sämre men när det gäller den här sången får jag till stämman varenda gång och det är en härlig känsla. Försök du också. Särskilt om du inte brukar sjunga stämmor i vanliga fall och berätta gärna om du också automatiskt fastnar i någon av stämmorna.

tofsen.

Fick till en fin rufsfläta för ett tag sedan och när jag såg bilden var det något som saknades.

90talstofsen. Den där fluffiga tygbeklädda saken som jag alltid satte upp mitt hår med och som gjorde att man såg ut som ett ointelligent troll när man hade två mönstergalna tofsar på vardera sida av huvudet.

Jag saknar 90talstofsarna litegrann. De var billiga, livade upp håret, och enkla att sy om man så ville. Men om tofssuget blir alltför stort kan jag såklart bara kila över till Östeuropa en sväng, köpa några tofsar på marknaden och känna mig som en i mängden. Det är en bra visshet.

prinsessdagen.

En historisk dag som denna borde man joina (töntigt ord men använder det ändå) de prinsessbakselseätande tanterna på ett café någonstans. Jag gillar kungafamiljen och tycker det är bra att åtminstone monarkitraditionen fortfarande finns kvar i det här landet. Ja, nuförtiden verkar väldigt många människor vara emot allt vad tradition heter och jag tycker visserligen också att vissa traditioner bör diskuteras och förnyas men när det gäller kungahuset står jag stenhårt fast i min åsikt. Det är fint med en liten lillprinsessa.

medelålderssalongen.

Vid frukosten häromdagen läste jag en artikel om en frisör i tidningen och kom att tänka på frisörsalongen som jag går förbi ibland och som får mig att skaka på huvudet och småle varenda gång. Orsaken är salongens namn: "Kam in". Det är så fruktansvärt dåligt att man inte kan sluta älska det. Inte oväntat är salongens inredning medelåldrig och det är alltid samma kraftiga medelåldriga dam med headset som klipper medelålders människor därinne.

Visst är namnet lite fyndigt men aldrig att en ung person skulle döpa en frisörsalong till det på allvar.

kalufsen.

Med all respekt för människors olika åsikter och att trender kommer och trender går men jag har fortfarande inte kunnat vänja mig vid att tjejer rakar av sig håret på ett eller annat sätt. Oavsett om det är halvrakat eller helrakat associeras det med cancer och varför vill man frivillligt se ut som att man har cancer!?

Jag försöker gång på gång att se den obefintliga frisyren med konstnärliga ögon men nej, det är alltför svårt. Trenden är ju visserligen bra för de som har cancer och visst är håret är inte allt, men personligen föredar jag min stora kalufs. Särskilt nöjd blir jag när jag vaknar på morgonen och knuten är alldeles perfekt rufsig utan någon som helst ansträngning.

synterskan.

Med svarta begravningskläder på mig (eftersom resten är i tvätten) försöker jag gå lös på Galenskaparnas "Jag vill ha en synt, farsan, jag vill ha en synt när jag konfirmerar mig". Det svänger!
Eller jag önskar att det gjorde det men konsekvensen av att man inte tränade ordentligt på alla pianoläxor som liten blir väl tydlig.

tacksamheten.

Tänker på en kenyansk vän som bodde med sin fru och sina tre barn i ett lerrum på max 15 kvadrat i en liten by där alla "hus" och vägar var av soltorkad lera. Dörren bestod av ett utslitet lakan och fönstret var ett 30*30 centimeter stort hål i väggen.

Tacksamheten slår över mig igen och vissheten om att man har det så pass bra som man har det gör lite ont. Fast varför ska man egentligen skämmas för att man har det bra? Någonstans måste man kunna njuta av det också.

Jag hoppas att jag aldrig, aldrig ALDRIG någonsin börjar ta saker och ting för givet och jag är glad över att det fortfarande skär till ordentligt i hjärtat när jag häller ut det överblivna vattnet från kastrullen i diskhon och att jag blir lika förvånad varje gång då lampan tänds när jag trycker på lampknappen.

kamouflage och fynd.

I den nya inredningstidningen finns många intressanta artiklar och idéen om att kamouflera fula saker i inredningen tycker jag är extra genialisk. En ung kvinna har alltså bland annat gjort ett par snygga ljusstakar som även kan användas som godkända hantlar. Hon berättar också om planer på att kamouflera dammsugaren, och mina fantasier börjar då gå lösa. Hur? Bygga in en dammsugare i en hög med inredningstidningar? Tjaa, varför inte?

Måste säga att när jag ser runt i min lägenhet upptäcker jag fynd efter fynd efter fynd och blir lite glad över det. Soffbordet köptes för 200:-, stolen för 50:-, glasurnan för 69:-, mjölkkannan ärvd, mattan ärvd, silverfatet ärvd, tändsticksasken i plåt har jag fått. Inser att det inte är många saker som jag har köpt för fullt pris och det får mig att vilja ut på secondhand- och skräpaffärsjakt igen.

Men först behöver jag sälja en del saker som bara tar plats i förrådet för tillfället och det är inte det lättaste. Önskar att det fanns traditionsenlig lördagsloppis även i den här staden.

burklock.

Lock är underskattade. Jag har mängder av begagnade plåtburkar och flera av de är tomma. Då brukar jag ställa burkarna upp och ned och låta locken få andra användningsområden. Förutom att de är fina som de är och att de är perfekta som ramar kan de användas till annat trevligt. Varför inte göra en billig häftig lampa av dem, till exempel? Bara fantasin sätter gränser.

Bra fredagsmusik:
Beirut
Camera Obscura
M Ward
She and him

vi udda.

Åh, vad jag älskar udda människor! Jag passerade en man som gick och sjöng och pratade glatt med sig själv. Plötsligt sade han med radioröst: "Och nu kommer exempel på några flöjtklassiker!" och sedan försökte han låta som en flöjt. Det var ljuvligt och jag var nära att fortsätta gå bredvid honom och låta som en flöjt jag med.

Alla vi människor är udda på våra egna sätt och en av mina barnteckningar visar min särskilda uddhet.

"Det är natt ute. Stjärnorna lyser och julbollarna är blå".

kärlekens dag.

Det är visst alla hjärtans dag idag. Åter ett galet snyggt smycke från lillen.

(Nedersta bilderna visar fram- och baksida på smycket).

inredningens näste.

Ellos är den bästa hemsidan för prisvärd inredning. Där är utbudet stort, vackert och priset fullt överkomligt. Ellos liksom exempelvis Rusta, Jysk, Haléns, Åhléns, HM home och Clas Ohlsson är bra alternativ till IKEA, vilket många svenskar ofta inte riktigt tänker på.

Jag gjorde dessa två bascollage och tänkte än en gång på att det är förargligt att tycka om inredning och Afrika eftersom de är varandras motsatser. Då säger du att man kan starta en inredningsbutik där pengar går till välgörande ändamål i Afrika. Men ja, nej, det är inte optimalt.

vykortet.

Vad som står på ett handskrivet vykort eller i ett handskrivet brev har egentligen inte särskilt stor betydelse utan vad som har betydelse är tanken på att personen ifråga har tänkt på en, tagit sig tid att skriva ens adress, klistrat på ett frimärke och lagt det i brevlådan.

Fast självklart hade det varit trevligare om det stod något vackert och intelligent i brevet.

lördagsgodiset.

Kampanjprisäpplen från Willys doppade i färsk kanel från Marocco är bra godis men en varning bör utfärdas då risken finns att man börjar hosta i dödsångest efter att man råkat få för mycket kanel i halsen.

Många människor tycker nog att sådana här blogginlägg är orsaken till varför man inte ska ha blogg. Det ligger ingen djup substans i inlägget, det är inget vettigt, det är inte något världsrevolutionerande men jag frågar mig: måste allting vara det jämt? Det är väl ändå skönt med blandning och lite balans.

överraskningsexperter.

Mamma tycker att hon är väldigt rolig när hon lägger ett töntigt gosedjur eller något annat under påslakanet eller i kuddfodralet där man ska sova. Som att man inte ser att det står upp en liten bula?! Ja, NUförtiden ser man det ja men i början hände det ofta när man kom hem sena tonårsnätter att man närmast skrek till eftersom det låg något av främmande material nere vid fötterna eller att man fick nackspärr för att mamma hade lagt en stenhård bok i kuddfodralet.

Det ligger i familjen det här med ovväntade överraskningar på oväntade ställen i ovväntade tider. Jag kan faktiskt nästan utnämna vår familj till att vara expert på just det området.

Förutom bilderna kan även detta styrka mitt utnämnande:

- Min brors fästmö berättade nyligen att min bror hade sänt, via blombud, en vacker blombukett med tillhörande text där han berättade att han hade ordnat flygbiljett till sin fästmö för att hon skulle kunna komma och hälsa på honom (han var för tillfället utomlands).

- När mamma blev kär i sin nuvarande man skrev jag och min syster mannens namn med bläck på allt som fanns i köket. På alla päron, tepåsar, servetter, kakboxar etc. stod det hans namn blandat med mammas namn och en del hjärtan. Mamma fick ju nästan panik eftersom han skulle komma och hälsa på för första gången samma dag eller dagen efter.

Sådana är vi.

dammsuga en fredag.

Att dammsuga med en dammsugare som inte suger suger. Visserligen är min dammsugare snygg, billig (när man köper den begagnad) och lätt att använda men den har det lilla problemet att den inte suger upp skräp och damm.

För att lura ögat lägger jag därför upp detta fredagscollage som döljer dammtussarna och som påminner mig om att lampan vid synten och kuddfodralet längst fram i sängen borde få sig en omgång med färg.

prepositionsbönen.

"[...]och så ber jag att du sätter änglar runt huset, över huset, under huset, i huset[...]"

För att försäkra mig om att huset inte skulle börja brinna eller att det inte skulle bli inbrott (vilka var mina värsta farhågor som liten) använde jag tvångsmässigt varenda existerbar preposition när jag bad samma kvällsbön kväll efter kväll.

Det värsta var att bönen blev närmast omänskligt lång i slutändan. Först innefattade bönen enbart huset, sedan lade jag till bilen, varenda familjemedlem, sedan katten, hela gatan, området, landet, världen, mitt rum och efter det min säng. Då avslutades den långa enformiga bönen: "[...] och så ber jag att du sätter änglar runt sängen, över sängen, under sängen och här, bredvid mig i sängen. Tack. Godnatt."

Det började aldrig brinna och det blev aldrig inbrott hemma hos oss iallafall. Om det var av en slump eller inte får man avgöra själv.

töntvarelserna.

Åh, vad teletubbies är underbara. Jag har aldrig sett ett helt teletubbieavsnitt men små klipp visar att jag inte kan annat än att älska filurerna. De småskrattar exakt som min lillasyster och deras rumpor är fantastiska. Titta på klippet HÄR. Den gröna till exempel, vid 1.17, är starkt leendeframkallande.

pyjamasbyxan.

Du skulle sett mig häromdagen när jag skulle sätta på mig pyjamasbyxorna. Det gick inget bra om man säger så.

Flanellbyxorna låg ihopslängda på golvet, redo att hoppa i hur lätt som helst. Jag stoppade ner det ena benet i det ena byxbenet tills jag kände golvet med foten. Sedan drog jag upp byxan lite för att problemfritt kunna stoppa i andra benet. Men jag var lite väl snabb, tänkte på något annat och råkade stoppa den andra foten i samma byxben som det första benet. Eftersom pyjamasbyxan är vid märkte jag inte misstaget till en början och drog då upp pyjamasbyxan en bra bit innan jag kände mig urbota dum. Jag drog ner pyjamasbyxan och försökte reda ut misstaget men då när jag drog upp byxan igen stod jag plötsligt med båda benen i det ANDRA byxbenet. Jag försökte igen, fick snurra runt både byxorna och mig själv och hålla på. Det var nog den mest komplicerade pyjamasbyxpåsättningen jag någonsin varit med om.

Förresten, det här med att vända sig om i sängen och pyjamasen/nattlinnet inte hinner med i svängarna är visserligen ett ilandsproblem men ändå ett problem

- eftersom det gör mig tokig!!

belöning.

Det lönade sig att reklamera teboxen som jag skrev om den första februari.

Så om texten på asken ändras framöver är det på grund av mig.

kålpuddingen.

Den utdragna skärbrädan ger en fenomenal extrayta i det lilla köket, vilket märks tydligt när man gör kålpudding för en sisådär 1000 personer. Men när kålen kostar 2:- per kilo får man ju passa på att göra storkok.

Under tiden jag åt de första tuggorna av, den för en gångs skull lyckade, maten sjöng Coldplay i högtalarna: "Those who are dead are not dead. They're just living in my head" och det var mer än passande eftersom kålpudding för evigt kommer kopplas samman med pappa. Kålpudding var nämligen en av pappas favoriter och så också en av mina.

Bortsett från kålpudding är svensk husmanskost inget att skryta över direkt. Palt, surströmming och sylta skäms många av oss för.

fru Storch på bröllop.

Bröllopet igår var en en succé, särskilt när Johan Glans dök upp på storbildsskärmen och när en av mina före detta gymnasielärare dansade hiphop med luvtröja på sig. Det är sådant som man bara skulle kunna drömma om men som nu faktiskt blev verklighet.

Brudparet var såklart dagens snygga höjdpunkt och jag njöt extra mycket av den svarta dekorationen i festlokalen, vilket troligen berodde på att chansen för att få hjälpa med dekorationen till ett brudpar som vill ha svart som accentfärg igen är oerhört liten.

Vet du vem fru Storch i filmen Sällskapsresan är? Igår kände jag mig som en blandning av henne, hennes man och Stig Helmer, dvs. extremt töntig och malplacerad när det var partydans i slutet av bröllopsfesten. Om man inte vågar tönta sig helt och inte heller vågar dansa seriöst blir det uppenbart en fruktansvärt mesig kombination.

I Afrika skulle jag dock absolut ha kunnat töntdansa hela natten men jag ogillar starkt det här med personlighetsstämplar som man får efter många år i gemenskap med samma människor och som finns kvar oavsett hur lång tid som går och oavsett hur mycket man har förändrats. Därför är jag oerhört tacksam för att jag bytt miljö och stad både en och två gånger.

skrivande.

Flera gånger har jag påbörjat skrivandet av en bok men inte blivit nöjd och slängt materialet. Nu försöker jag igen och att bli så pass inne i skrivandet att man inte vill göra något annat måste vara ett gott tecken.

Fortfarande tycker jag det är märkligt att man kan älska att skriva och samtidigt inte vara särskilt förtjust i att läsa. Folk som skriver mycket brukar i regel vara bokomaner och läsare av allt vad litteratur heter, men inte jag. Det är synd eftersom mer litteraturläsning skulle göra oss alla till bättre skribenter.

dubbellurad.

Why God?! Why me!?

Ungefär så lät det när jag spänd av förväntan öppnade boxen med tepåsar som jag köpt för att fylla på mitt tomma teförråd. Bland tehyllorna i affären (vilka för mig är godishyllor) lystes plötsligt en box upp med en gloria runt sig och jag läste: "Blandning av olika svarta teer". Vilket fynd! Jag som funderade på att köpa Liptons box med olika tesorter ändrade mig kvickt då denna box var mycket mer prisvärd. Men...

det var ju 100 likadana tepåsar!! Dessutom av en english breakfastte-variant som man inte vill dricka varje dag. Sämst. Eftersom jag köpte en billig tebox passade jag på att premiärköpa viktväktarnas mindre prisvärda godis,

och insåg att ett förstoringsglas hade varit bra att ha.