rebecka.

medelålderssalongen.

2012-02-22T06:10:00.000+01:00

Vid frukosten häromdagen läste jag en artikel om en frisör i tidningen och kom att tänka på frisörsalongen som jag går förbi ibland och som får mig att skaka på huvudet och småle varenda gång. Orsaken är salongens namn: "Kam in". Det är så fruktansvärt dåligt att man inte kan sluta älska det. Inte oväntat är salongens inredning medelåldrig och det är alltid samma kraftiga medelåldriga dam med headset som klipper medelålders människor därinne.

Visst är namnet lite fyndigt men aldrig att en ung person skulle döpa en frisörsalong till det på allvar.

kalufsen.

2012-02-20T06:47:00.003+01:00

Med all respekt för människors olika åsikter och att trender kommer och trender går men jag har fortfarande inte kunnat vänja mig vid att tjejer rakar av sig håret på ett eller annat sätt. Oavsett om det är halvrakat eller helrakat associeras det med cancer och varför vill man frivillligt se ut som att man har cancer!?

Jag försöker gång på gång att se den obefintliga frisyren med konstnärliga ögon men nej, det är alltför svårt. Trenden är ju visserligen bra för de som har cancer och visst är håret är inte allt, men personligen föredar jag min stora kalufs. Särskilt nöjd blir jag när jag vaknar på morgonen och knuten är alldeles perfekt rufsig utan någon som helst ansträngning.

synterskan.

2012-02-19T17:50:00.001+01:00

Med svarta begravningskläder på mig (eftersom resten är i tvätten) försöker jag gå lös på Galenskaparnas "Jag vill ha en synt, farsan, jag vill ha en synt när jag konfirmerar mig". Det svänger!
Eller jag önskar att det gjorde det men konsekvensen av att man inte tränade ordentligt på alla pianoläxor som liten blir väl tydlig.

tacksamheten.

2012-02-19T09:30:00.108+01:00

Tänker på en kenyansk vän som bodde med sin fru och sina tre barn i ett lerrum på max 15 kvadrat i en liten by där alla "hus" och vägar var av soltorkad lera. Dörren bestod av ett utslitet lakan och fönstret var ett 30*30 centimeter stort hål i väggen.

Tacksamheten slår över mig igen och vissheten om att man har det så pass bra som man har det gör lite ont. Fast varför ska man egentligen skämmas för att man har det bra? Någonstans måste man kunna njuta av det också.

Jag hoppas att jag aldrig, aldrig ALDRIG någonsin börjar ta saker och ting för givet och jag är glad över att det fortfarande skär till ordentligt i hjärtat när jag häller ut det överblivna vattnet från kastrullen i diskhon och att jag blir lika förvånad varje gång då lampan tänds när jag trycker på lampknappen.

kamouflage och fynd.

2012-02-18T10:16:00.046+01:00

I den nya inredningstidningen finns många intressanta artiklar och idéen om att kamouflera fula saker i inredningen tycker jag är extra genialisk. En ung kvinna har alltså bland annat gjort ett par snygga ljusstakar som även kan användas som godkända hantlar. Hon berättar också om planer på att kamouflera dammsugaren, och mina fantasier börjar då gå lösa. Hur? Bygga in en dammsugare i en hög med inredningstidningar? Tjaa, varför inte?

Måste säga att när jag ser runt i min lägenhet upptäcker jag fynd efter fynd efter fynd och blir lite glad över det. Soffbordet köptes för 200:-, stolen för 50:-, glasurnan för 69:-, mjölkkannan ärvd, mattan ärvd, silverfatet ärvd, tändsticksasken i plåt har jag fått. Inser att det inte är många saker som jag har köpt för fullt pris och det får mig att vilja ut på secondhand- och skräpaffärsjakt igen.

Men först behöver jag sälja en del saker som bara tar plats i förrådet för tillfället och det är inte det lättaste. Önskar att det fanns traditionsenlig lördagsloppis även i den här staden.

burklock.

2012-02-17T06:51:00.000+01:00

Lock är underskattade. Jag har mängder av begagnade plåtburkar och flera av de är tomma. Då brukar jag ställa burkarna upp och ned och låta locken få andra användningsområden. Förutom att de är fina som de är och att de är perfekta som ramar kan de användas till annat trevligt. Varför inte göra en billig häftig lampa av dem, till exempel? Bara fantasin sätter gränser.

Bra fredagsmusik:
Beirut
Camera Obscura
M Ward
She and him

vi udda.

2012-02-15T07:36:00.015+01:00

Åh, vad jag älskar udda människor! Jag passerade en man som gick och sjöng och pratade glatt med sig själv. Plötsligt sade han med radioröst: "Och nu kommer exempel på några flöjtklassiker!" och sedan försökte han låta som en flöjt. Det var ljuvligt och jag var nära att fortsätta gå bredvid honom och låta som en flöjt jag med.

Alla vi människor är udda på våra egna sätt och en av mina barnteckningar visar min särskilda uddhet.

"Det är natt ute. Stjärnorna lyser och julbollarna är blå".

kärlekens dag.

2012-02-14T07:04:00.000+01:00

Det är visst alla hjärtans dag idag. Åter ett galet snyggt smycke från lillen.

(Nedersta bilderna visar fram- och baksida på smycket).

inredningens näste.

2012-02-13T18:40:00.003+01:00

Ellos är den bästa hemsidan för prisvärd inredning. Där är utbudet stort, vackert och priset fullt överkomligt. Ellos liksom exempelvis Rusta, Jysk, Haléns, Åhléns, HM home och Clas Ohlsson är bra alternativ till IKEA, vilket många svenskar ofta inte riktigt tänker på.

Jag gjorde dessa två bascollage och tänkte än en gång på att det är förargligt att tycka om inredning och Afrika eftersom de är varandras motsatser. Då säger du att man kan starta en inredningsbutik där pengar går till välgörande ändamål i Afrika. Men ja, nej, det är inte optimalt.

vykortet.

2012-02-12T11:36:00.023+01:00

Vad som står på ett handskrivet vykort eller i ett handskrivet brev har egentligen inte särskilt stor betydelse utan vad som har betydelse är tanken på att personen ifråga har tänkt på en, tagit sig tid att skriva ens adress, klistrat på ett frimärke och lagt det i brevlådan.

Fast självklart hade det varit trevligare om det stod något vackert och intelligent i brevet.

lördagsgodiset.

2012-02-11T10:00:00.051+01:00

Kampanjprisäpplen från Willys doppade i färsk kanel från Marocco är bra godis men en varning bör utfärdas då risken finns att man börjar hosta i dödsångest efter att man råkat få för mycket kanel i halsen.

Många människor tycker nog att sådana här blogginlägg är orsaken till varför man inte ska ha blogg. Det ligger ingen djup substans i inlägget, det är inget vettigt, det är inte något världsrevolutionerande men jag frågar mig: måste allting vara det jämt? Det är väl ändå skönt med blandning och lite balans.

överraskningsexperter.

2012-02-10T20:14:00.001+01:00

Mamma tycker att hon är väldigt rolig när hon lägger ett töntigt gosedjur eller något annat under påslakanet eller i kuddfodralet där man ska sova. Som att man inte ser att det står upp en liten bula?! Ja, NUförtiden ser man det ja men i början hände det ofta när man kom hem sena tonårsnätter att man närmast skrek till eftersom det låg något av främmande material nere vid fötterna eller att man fick nackspärr för att mamma hade lagt en stenhård bok i kuddfodralet.

Det ligger i familjen det här med ovväntade överraskningar på oväntade ställen i ovväntade tider. Jag kan faktiskt nästan utnämna vår familj till att vara expert på just det området.

Förutom bilderna kan även detta styrka mitt utnämnande:

- Min brors fästmö berättade nyligen att min bror hade sänt, via blombud, en vacker blombukett med tillhörande text där han berättade att han hade ordnat flygbiljett till sin fästmö för att hon skulle kunna komma och hälsa på honom (han var för tillfället utomlands).

- När mamma blev kär i sin nuvarande man skrev jag och min syster mannens namn med bläck på allt som fanns i köket. På alla päron, tepåsar, servetter, kakboxar etc. stod det hans namn blandat med mammas namn och en del hjärtan. Mamma fick ju nästan panik eftersom han skulle komma och hälsa på för första gången samma dag eller dagen efter.

Sådana är vi.

dammsuga en fredag.

2012-02-10T06:05:00.000+01:00

Att dammsuga med en dammsugare som inte suger suger. Visserligen är min dammsugare snygg, billig (när man köper den begagnad) och lätt att använda men den har det lilla problemet att den inte suger upp skräp och damm.

För att lura ögat lägger jag därför upp detta fredagscollage som döljer dammtussarna och som påminner mig om att lampan vid synten och kuddfodralet längst fram i sängen borde få sig en omgång med färg.

prepositionsbönen.

2012-02-09T07:01:00.001+01:00

"[...]och så ber jag att du sätter änglar runt huset, över huset, under huset, i huset[...]"

För att försäkra mig om att huset inte skulle börja brinna eller att det inte skulle bli inbrott (vilka var mina värsta farhågor som liten) använde jag tvångsmässigt varenda existerbar preposition när jag bad samma kvällsbön kväll efter kväll.

Det värsta var att bönen blev närmast omänskligt lång i slutändan. Först innefattade bönen enbart huset, sedan lade jag till bilen, varenda familjemedlem, sedan katten, hela gatan, området, landet, världen, mitt rum och efter det min säng. Då avslutades den långa enformiga bönen: "[...] och så ber jag att du sätter änglar runt sängen, över sängen, under sängen och här, bredvid mig i sängen. Tack. Godnatt."

Det började aldrig brinna och det blev aldrig inbrott hemma hos oss iallafall. Om det var av en slump eller inte får man avgöra själv.

töntvarelserna.

2012-02-08T19:54:00.010+01:00

Åh, vad teletubbies är underbara. Jag har aldrig sett ett helt teletubbieavsnitt men små klipp visar att jag inte kan annat än att älska filurerna. De småskrattar exakt som min lillasyster och deras rumpor är fantastiska. Titta på klippet HÄR. Den gröna till exempel, vid 1.17, är starkt leendeframkallande.

pyjamasbyxan.

2012-02-08T17:02:00.000+01:00

Du skulle sett mig häromdagen när jag skulle sätta på mig pyjamasbyxorna. Det gick inget bra om man säger så.

Flanellbyxorna låg ihopslängda på golvet, redo att hoppa i hur lätt som helst. Jag stoppade ner det ena benet i det ena byxbenet tills jag kände golvet med foten. Sedan drog jag upp byxan lite för att problemfritt kunna stoppa i andra benet. Men jag var lite väl snabb, tänkte på något annat och råkade stoppa den andra foten i samma byxben som det första benet. Eftersom pyjamasbyxan är vid märkte jag inte misstaget till en början och drog då upp pyjamasbyxan en bra bit innan jag kände mig urbota dum. Jag drog ner pyjamasbyxan och försökte reda ut misstaget men då när jag drog upp byxan igen stod jag plötsligt med båda benen i det ANDRA byxbenet. Jag försökte igen, fick snurra runt både byxorna och mig själv och hålla på. Det var nog den mest komplicerade pyjamasbyxpåsättningen jag någonsin varit med om.

Förresten, det här med att vända sig om i sängen och pyjamasen/nattlinnet inte hinner med i svängarna är visserligen ett ilandsproblem men ändå ett problem

- eftersom det gör mig tokig!!

belöning.

2012-02-07T06:39:00.001+01:00

Det lönade sig att reklamera teboxen som jag skrev om den första februari.

Så om texten på asken ändras framöver är det på grund av mig.

kålpuddingen.

2012-02-06T17:21:00.000+01:00

Den utdragna skärbrädan ger en fenomenal extrayta i det lilla köket, vilket märks tydligt när man gör kålpudding för en sisådär 1000 personer. Men när kålen kostar 2:- per kilo får man ju passa på att göra storkok.

Under tiden jag åt de första tuggorna av, den för en gångs skull lyckade, maten sjöng Coldplay i högtalarna: "Those who are dead are not dead. They're just living in my head" och det var mer än passande eftersom kålpudding för evigt kommer kopplas samman med pappa. Kålpudding var nämligen en av pappas favoriter och så också en av mina.

Bortsett från kålpudding är svensk husmanskost inget att skryta över direkt. Palt, surströmming och sylta skäms många av oss för.

fru Storch på bröllop.

2012-02-05T14:25:00.115+01:00

Bröllopet igår var en en succé, särskilt när Johan Glans dök upp på storbildsskärmen och när en av mina före detta gymnasielärare dansade hiphop med luvtröja på sig. Det är sådant som man bara skulle kunna drömma om men som nu faktiskt blev verklighet.

Brudparet var såklart dagens snygga höjdpunkt och jag njöt extra mycket av den svarta dekorationen i festlokalen, vilket troligen berodde på att chansen för att få hjälpa med dekorationen till ett brudpar som vill ha svart som accentfärg igen är oerhört liten.

Vet du vem fru Storch i filmen Sällskapsresan är? Igår kände jag mig som en blandning av henne, hennes man och Stig Helmer, dvs. extremt töntig och malplacerad när det var partydans i slutet av bröllopsfesten. Om man inte vågar tönta sig helt och inte heller vågar dansa seriöst blir det uppenbart en fruktansvärt mesig kombination.

I Afrika skulle jag dock absolut ha kunnat töntdansa hela natten men jag ogillar starkt det här med personlighetsstämplar som man får efter många år i gemenskap med samma människor och som finns kvar oavsett hur lång tid som går och oavsett hur mycket man har förändrats. Därför är jag oerhört tacksam för att jag bytt miljö och stad både en och två gånger.

skrivande.

2012-02-02T16:25:00.000+01:00

Flera gånger har jag påbörjat skrivandet av en bok men inte blivit nöjd och slängt materialet. Nu försöker jag igen och att bli så pass inne i skrivandet att man inte vill göra något annat måste vara ett gott tecken.

Fortfarande tycker jag det är märkligt att man kan älska att skriva och samtidigt inte vara särskilt förtjust i att läsa. Folk som skriver mycket brukar i regel vara bokomaner och läsare av allt vad litteratur heter, men inte jag. Det är synd eftersom mer litteraturläsning skulle göra oss alla till bättre skribenter.

dubbellurad.

2012-02-01T12:00:00.005+01:00

Why God?! Why me!?

Ungefär så lät det när jag spänd av förväntan öppnade boxen med tepåsar som jag köpt för att fylla på mitt tomma teförråd. Bland tehyllorna i affären (vilka för mig är godishyllor) lystes plötsligt en box upp med en gloria runt sig och jag läste: "Blandning av olika svarta teer". Vilket fynd! Jag som funderade på att köpa Liptons box med olika tesorter ändrade mig kvickt då denna box var mycket mer prisvärd. Men...

det var ju 100 likadana tepåsar!! Dessutom av en english breakfastte-variant som man inte vill dricka varje dag. Sämst. Eftersom jag köpte en billig tebox passade jag på att premiärköpa viktväktarnas mindre prisvärda godis,

och insåg att ett förstoringsglas hade varit bra att ha.

observationer.

2012-01-31T12:02:00.012+01:00

Under mitt första år i skolan stod jag alltid ensam lutandes mot en och samma yttervägg varje rast, vilket inte var på grund av ledsamhet eller mobbning utan för att jag bara älskade att titta på och studera de andra barnens lek.

Under tvåtusenmetersloppen på skolans årliga friidrottsdag trängdes jag aldrig framme vid startlinjen utan ställde mig bakom de andra för att studera deras beteenden och blickar.

Jag har kommit fram till många slutsatser efter allt detta observerande genom tiderna och bland annat har jag kommit fram till att tvåtusenmetersloppet ofta är en miniatyr av ens eget liv.

Tänk efter själv.

Vem var du i starten; den likgiltige, fokuserade, irriterade?

Hur sprang du; hela tiden, några meter, inte alls?

Hur tänkte du; jag ger upp, jag ska i mål, jag måste vinna?

Kan du överföra detta till hur ditt liv har sett ut och ser ut nu?

Du kanske var den som stod längst fram med tävlingsinriktad blick och idag är du drivande, energisk och har stora planer. Du har varit förälskad i livet sedan dag ett. Eller kanske var du den som stod någonstans där i startgropens mitt och idag har ett hyfsat bra jobb, är nöjd och tar dagen som den kommer. Metaforen faschinerar mig oerhört och jag skulle vilja veta om det finns fler som kan se sitt liv speglas i tvåtusenmetersloppet.

stationskillen.

2012-01-30T00:01:00.001+01:00

På lördag är det bröllop och på fredag är det dekorationsdags igen. Med chockade blickar förstod jag och kusinen nyligen att vi tydligen ska på samma bröllop och att vi båda blivit förfrågade att hjälpa till med dekorationen där, vilket var en trevlig överraskning. När jag är på resande fot brukar jag skriva ner roliga händelser på telefonen eller i närmaste anteckningsblock. Idag hittade jag en bortglömd anteckning från i julas när jag satt på Stockholms centralstation och väntade på tåg. Anteckningen lyder kortfattat: På stationen. Kille springer med hörlurar medan han skriker Ursäkta! Ursäkta!.

Det var roligt. Killen var i 20årsåldern och hade gigantiska hörlurar som man nästan kunde se dunka av det höga ljudet. Den väsköverskridande killen kom med sin mindre graciösa löparstil inrusande från entrén, höll på att välta in i en sittande gubbe och fastän det knappt var en enda människa just där ropade killen med långt mer kraft än behövligt "Ursäkta, ursäkta!!". Vi som satt på bänkarna höjde ögonbrynen, såg förvånade ut, vände våra huvuden och tittade efter grabben som sprang vidare med sina knän uppe vid hakan i varje steg och lyxväskorna som inte riktigt hängde med.

Jag hoppas för guds skull att människan hann med tåget.

ormringel.

2012-01-29T10:07:00.043+01:00

Det sägs att fobier ska försvinna om man går tvärtemot rädslan om och om igen. Tss. Jag har klappat ormar både en och två gånger, stirrat på bilder av äckeldjuren, läst om dem, gått på ormmuseum etc. men inget hjälper. Djur som ringlar sig kommer förbli min fasa.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det där ringlandet äckligt. Kanske för att man inte riktigt har kontroll över det och eftersom ringlandet gör djuren luriga och snabba. Som med ödlorna i Kenya. Man missade i stort sett varenda gång som man försökte döda ödlorna eftersom de sprang med ilfart i något zickzackmönster på väggen.

Tänk hur den här vackra bilden från Alcro.se skulle förstöras fullständigt om det låg en snäsande orm där på golvet. Jag förstår inte varför vi inte kan utrota farliga och äckliga djur. Det spelar ingen roll hur många olika unika arter det finns för världen hade varit mycket trevligare och mysigare ifall det bara fanns snälla och gosiga djur.

Nej, medlem i världsnaturfonden lär jag aldrig bli.

knepiga situationer.

2012-01-28T11:14:00.002+01:00

Äter misslyckad mat igen. Jag ska nog inte ens berätta vad jag försökt mig på att laga denna gång eftersom du inte skulle förstå hur det kan vara möjligt att misslyckas med något sådant.

Men jag tröstar mig själv genom att tänka på Uppdrag granskning och Debatt. Det är fruktansvärt jobbigt att titta på de programmen när kostymnissar och vanligt folk ska försöka försvara sig men inte lyckas och man känner i hela skinnet hur obekvämt det är. Jag mår fysiskt illa av att se programmen men tittar ändå och det är troligen enbart för att förminska och mildra mina egna skämmiga och knepiga situationer.

Tack och lov för tidernas bästa citat:

"Mistakes are proof that you're trying"

-okänd

fredsmakten.

2012-01-27T15:02:00.004+01:00

Under hela mitt liv har det nog funnits ett visst mått av storhetsvansinne inom mig då jag trott att jag enkelt skulle kunna få fred över hela jorden. Jag har sett mig som en blandning av Darth Vader, Moder Theresa och Stålmannen svävandes med någon övernaturlig fredsmakt över världen och i min simpla närhet har människor blivit goda och kommit överens med varandra.

Jag har stannat upp i de ofredliga situationerna, gjort någon töntig formation med händerna och med stängda ögon stillsamt sagt: "Peace" för att sedan flyga vidare med hjälp av den klassiska stålmannenrörelsen.

Men ack.

Jag har nu förstått att jag inte har den förmågan,

och det är ju mycket förargligt.

påsen.

2012-01-25T19:07:00.015+01:00

Simon and Garfunkel är verkligen en perfekt duo som dessutom är underhållande att titta på då de uttrycker sig helt olika på scenen. Jag gillar dem skarpt, fortfarande.

Ja, jag lyssnade mycket på Simon and Garfunkel under årskurs tre i gymnasiet då jag och en vän skrev ett 40-sidigt projektarbete om kulturen i Kenya. I ett av mina skåp ligger idag favoritpåsen förvarad från tiden då man ofta satt där på afrikainstitutet bland mängder av afrikaböcker och kände sig som i himlen. Nostalgi.

gardinproblem.

2012-01-23T06:30:00.001+01:00

Jag skulle hjälpa en tjej på styleroom.se med hennes gardinproblem. Hon visste inte vilka gardiner hon skulle ha eller hur gardinerna skulle hänga eftersom fönstrerna var annorlunda, och det är exakt sådana slags utmaningar som jag tycker om.

Ideér kom upp ganska snart och jag gjorde små collage för att riktigt kunna förklara hur jag tänkte för den här tjejen.

Det är i sådana här lägen som man vill ha alla pengar i världen för att kunna uppfylla sina egna indredningstankar. Jag skulle nämligen gärna vilja ha denna nordisk-naturinspirerade inredning hemma hos mig.

obäddat.

2012-01-22T14:19:00.019+01:00

År efter år efter år har jag tränat mig på att kunna lämna sängen obäddad. Jag har noggrant studerat obäddade personers taktiker och ibland har jag lyckats efterfölja personernas råd.
Idag är en sådan dag.

Om du hade kommit förbi skulle du dock inte hunnit se detta tillstånd eftersom sängen då hade bäddats illa fort. Men här du bevis på att jag faktiskt är mänsklig.

skön konstskandal.

2012-01-21T09:38:00.001+01:00

När jag igår njöt av den underbara tidningen Residence (nr2 2012) höjde jag ögonbrynen och skrattade något ljudligt då jag under rubriken 10 största konstskandalerna, läste och såg detta.

"[...]han istället borde uppsöka arbetsförmedlingens kundmottagning. Kjartan Slettemark tyckte att det stod 'hundmottagning' och ägnade därefter sex månader åt att sy en pudeldräkt i sin egen storlek. Iklädd denna pudeldräkt gjorde han sedan flera spektakulära utspel. Vid invigningen av Malmö konsthall 1975 dök Slettemark upp skällande [...]. Därefter bet han konstkritikern Olle Granath i foten".

Fantastiskt.

För tydligare bild: sök på google.

inredningsklockor.

2012-01-20T12:37:00.089+01:00

I inredningsbutiker är det trendigt med gigantiska väggklockor som nästan tar upp en halv vägg. Visserligen är urtavlorna snygga och de flesta människor menar att väl synliga klockor ska vara bra för tidsoptimister men som en tidsoptimist till vän nyligen sade: "Jag har ställt fram klockan fem minuter men det hjälper ju inte eftersom jag vet att jag har fem minuter extra och får då ändå stressa i slutändan".

Klockor är enligt mig förenade med stress och ja, du vet själv om du sitter vid köksbordet och har en gigantisk klocka på väggen bredvid där visaren rör sig steg för steg. Inte kan du slappna av och få en rofylld frukost då inte.

Jag menar att både tickande och icke tickande klockor inte passar in i ett lugnt och avslappnat hem. Även klockor som inte fungerar kan framkalla stress och många gånger har jag tänkt byta ut den lilla prydnadsklockan som stått på bokhögen och har nu äntligen gjort det (men kan inte bestämma mig till vad. Älskar spännande konstellationer).

Jag har hellre en snygg klocka på armen än i inredningen och jag rekommenderar att man byter ut klockorna i inredningen mot ljuslyktor, kandelabrar eller något annat lugnande istället och att man gömmer väckarklockan inlindad i tyg i lådan när klockan inte används.

Återigen: ta lärdom av afrikanerna som inte anser att det här med tid är det viktigaste i livet.

helig stund.

2012-01-20T09:15:00.024+01:00

Det är fredag och en helig stund är slagen; den första tidningen från den nya prenumerationen har landat på hallmattan.

Bilden kan verka något missvisande då det ser ut som om jag är materialisternas värsta materialist. Jag lovar att när jag läser en inredningstidning tänder jag inte först stearinljus under en särskild inredningsbön och gör en massor ritualer med bugningar och rökelse.

Men nästintill, och det är ju en aning skrämmande.

hallonmums.

2012-01-19T06:36:00.005+01:00

Kampanjpris på hallon och keso. Inte en jättehärlig kombination enligt mitt tycke men ack så mycket c-vitaminer jag har fått i mig.

I varje tugga försökte jag intala mig att bären varit frysta och att alla eventuella maskar isåfall dött men nej, allas vårat barndomsminne då man precis skulle stoppa ett färskt hallon i munnen och såg en mask krypa fram, sitter kvar. Minns du hur man skräckslaget såg den lilla masken, släppte hallonet, skrek högt och efter det alltid delade hallonen och kollade sjukligt noggrannt efter minsta spår av mask innan man åt bäret?

Eller kanske är det bara jag som är förföljd av det traumatiska barndomsminnet.

____________________

Övrigt: Min bästa vän har blivit mamma!

och jag har därmed blivit officiell lektant eller något liknande.

kusinfika.

2012-01-18T06:46:00.002+01:00

Som barn och tonåringar besökte jag och kusinen varandra i stort sett varenda skollov. Vi blev stamkunder hos Swebus och trots de täta besöken skickade vi däremellan mängder av vykort och doftande brev som alltid började: Hej! Hur mår du? Jag mår bra.

Nu bor jag och kusinen i samma stad och vi åker därför inte längre Swebus eller skickar brev till varandra. Istället kan vi skicka sms samma dag och träffas på fika samma kväll.

Det är något visst med släktingar. Man har ett band till dem på ett sätt som man inte har till andra.

kastrullen.

2012-01-17T07:10:00.028+01:00

Jag stod här och diskade kastrullen när jag plötsligt kom att tänka på min vän Elins varnande ord "Akta, akta!" då hon med båda händerna höll hårt i det trasiga handtaget på den stora vattenfyllda kastrullen och förde den snabbt, med en nästan läskigt koncentrerad blick, från kokplattan till diskhon.

Det var ju lika farligt varje gång men Elin lyckades jämt. Visserligen brände vi oss om vartannat när vi försökte tömma vattnet ur kastrullen i diskhon utan att ha durkslag till hands, men prestationen i att bära en kokhet kastrull på ett enda löst minihandtag... ja, den prestationen är stor och få som kan.

Kenyatiden hade inte varit densamma utan Elin, och idag fyller hon år. Mängder av minnen kommer upp och vi två kommer nog aldrig glömma hur denna dag firades i Kenya. Grattis Koffe.

för tidigt födda.

2012-01-16T06:24:00.009+01:00

Måste dela med mig av en djup beckatanke till.

Denna gång handlar det om för tidigt födda barn och dokumentären jag såg angående det på svt nyligen.

Neonatalavdelningarna och forskningarna kring tidigt födda har fått mängder av pengar de senaste 20 åren. Och visst, idag kan man ibland rädda barn i vecka 23 men samtidigt visar statistiken att antalet äldre som inte får hjälp, personer som begår självmord etc. ökar. Ständigt får det höras att pengar saknas inom vården och att personer inte kan få den vård de behöver.

Det lyfts fram som något ädelt och nästan heligt att rädda små barn men man suckar över den övriga negativa statistiken och kan inte göra något åt den. "Alla människor har rätt till ett liv" påstås det tårande vackert men som den funktionshindrade 18åriga kvinnan i filmen tänkvärt säger: "Ni höll mig vid liv men nu kan ni inte ta hand om mig".

Det finns inte hur mycket pengar som helst och någonstans måste prioriteringar göras. Jag tycker att man borde prioritera annorlunda ett tag så att den negativa statistiken ska få chans att kunna ändras, och efter det kan det läggas mer pengar på extremt tidiga födslar igen.

spenatdagen.

2012-01-15T12:06:00.024+01:00

Skulle till affären för att köpa spenat.

Det blev lite mer än bara spenat och med en kasse i vardera hand var jag inte direkt förberedd på isfläcken under den nyfallna snön. Om jag hade varit en pensionär skulle jag troligen fått hjälp av den mötande killen på vägen men nu när jag inte var pensionär fick jag ju lov att skämmigt pallra mig upp på egen hand. Tack, killen med den röda 90talsmössan och hiphopinspirerade byxorna.

Väl hemma gjorde jag iallafall min efterlängtade spenatsoppa och orsaken till att maten lyckades idag beror nog på att spenatsoppa ska smaka gräs och jag är expert på att få mat att smaka gräs.

Att det sedan blev soppa av ett helt kilo spenat kan ju ses som en liten tabbe när man bara är en person i hushållet.

fredagsdukning.

2012-01-13T07:21:00.002+01:00

Vem säger att kniv och gaffel måste ligga på vardera sida om tallriken?

Vem säger att dessertskålarna måste placeras bredvid tallriken?

Vem säger att glaset måste stå upprätt?

Inte jag iallafall.

Här har min mysfilt använts som duk, och nu säger du - svensk som du är - att det är mycket opraktiskt. Vadå opraktiskt? En filt går väl utmärkt att tvätta? Men är du ändå väldigt rädd om filten så gå till tygaffären och köp en transparent vaxduk och lägg över isåfall.

-Kakformar (som hittas för en billig penning på loppisar och som kan målas om efter behag) fungerar denna gång som excellenta tepåsehållare.

-Att använda assietter istället för otympliga mattallrikar är bra. De mindre portionerna man tar känns lyxigare och man njuter längre av maten.

-Du undrar varför det inte finns några koppar. Jag tänker att man kan återanvända glasen alternativt ställa högar med fyra glas i varje på bordet och binda fast en snygg lapp som nämner glasens användningsområde tydligt.

Trevlig fredag.

kilon.

2012-01-12T17:31:00.007+01:00

Glömmer aldrig kenyanen som kom in i våran lägenhet och glatt utbrast: "Wouch! Becka, you've gained weight! Really!". För kenyanen var det positivt att jag lagt på mig några kilon medan det för mig var en ren katastrof.

Den kulturkrocken var rejäl då men efter fem år har de fastbrända afrikakilona ännu inte släppt mig och jag har väl kanske inte ansträngt mig maximalt till att få bort dem heller. Ja, kanske är det till och med så att jag rentav är lite stolt över dem? Stolt över att min kropp tålde den afrikanska maten, att jag faktiskt på det viset kom ett steg närmare afrikanerna.

Om jag kan vara stolt över det borde mammor som har fött barn kunna vara stolta över sina mammakroppar. Vad är det att skämmas för?

rökelse och respons.

2012-01-10T16:49:00.005+01:00

Hittade två små bortglömda kartonger med rökelse i en låda. Gladeligen testade jag pinnarna och upptäckte snart det barnsligt roliga i att skriva och rita med efterföljande rök i luften. Nu kan jag knappt andas för att luften i hela lägenheten är rökelseförpestad, och fönstret får stå halvöppet trots minusgrader.

Nåväl.

Vem är du som läser min blogg egentligen? Jag har ingen vidare koll på statistiken eftersom det inte är därför jag skriver, men jag är ändå väldigt nyfiken på vilka ni är som kikar in här. Alla vet ju att när man försöker kommunicera är det väldigt trevligt om man får någon slags respons på det man säger.

ordet hjärntvättad.

2012-01-10T06:14:00.023+01:00

Tänker lite djupt på det uttjatade ordet hjärntvättad. Folk som är ateister anklagar ofta kristna, muslimer etc. för att vara hjärntvättade, vilket jag kan bli riktigt sur på eftersom människor uppvuxna i ateistiska familjer är minst lika hjärntvättade.

De ateistiska föräldrarna menar sig vara fullt vissa om att det inte finns någon gud medan de religiösa föräldrarna påstår att det absolut finns en gud. Ateisten kan inte bevisa att gud inte finns och den religiöse kan inte bevisa att gud finns. Så är det - även om båda är helt övertygade om sin upplevelse.

Barnen växer således upp med den ena eller andra åsikten starkare fäst i bakhuvudet än den andra åsikten, dvs. båda barnen har blivit "hjärntvättade", men en dag kommer dessa barn bli gamla nog att fatta egna beslut. Då kan varken den ateistiske eller religiöse föräldern göra något, så varför detta tjat om hjärntvättning?

Det finns ateister som blir religiösa när de blir vuxna och det finns religiösa som blir ateister när de blir vuxna. Att det skulle vara svårare för en person med religiös bakgrund att sluta tro än en person med ateistisk bakgrund att börja tro tror jag inte ett dugg på.

färgexplosion.

2012-01-09T06:30:00.001+01:00

Har du varit i Östeuropa?

Har du varit i Afrika?

Båda de delarna av världen är till stor del mycket fattiga men det är en oerhörd skillnad mellan dem.

För ett tag sedan satte min brors fästmö fingret på vad det var. Hon sade att Östeuropa är väldigt grått och trist eftersom det inte finns färger någonstans. Husfasaderna är gråa, vägarna gråa, människorna gråa. Medan folken i Afrika har färgglada kläder, målar sina plåtskjul i galet starka färger, sjunger och dansar och steks av solen nästan jämt.

Tänk om fler afrikaner kunde invandra till östeuropa, eller hit till Sverige för den delen, och därmed liva upp stämningen. Vilket rejält uppåtsving det skulle vara!

köttfärssåskvinnan.

2012-01-08T13:43:00.034+01:00

Det sägs att det inte går att misslyckas med köttfärssås

men jo, jag har bevisat åtskilliga gånger att det visst går.

Idag hällde jag i nästan en halv påse med svartpeppar (eftersom köttfärssåsen i vanliga fall inte smakar någonting) och det var som om jag förvandlades till en eldsprutande drake redan efter första tuggan. Med ett utbristande "vatten, vatten vatten!!" for jag upp till diskbänken, satte på kranen, slet fram ett glas ur skåpet och drack intensivt varpå jag slutligen kände ett lättat "Ahhhh".

Sedan tittade jag på den matöverfulla tallriken, de tomma matlådorna som skulle fyllas och frågade mig själv om det verkligen finns hopp för mig och min matlagning. Det ser inte särskilt ljust ut på den fronten.

abstrakt konst.

2012-01-06T17:00:00.002+01:00

Många människor påstår att de inte kan se skillnad på abstrakt vuxenkonst och barnklotter. (Personligen menar jag att man absolut kan det eftersom abstrakt konst har en alldeles unik känsla i sig). Varför förstår vissa människor inte sig på abstrakt konst? Vilka personer är det som inte förstår? Är det ytliga personer? Stabila personer? Oförändringsbara personer?

Jag målade några abstrakta tavlor idag och insåg att det som är bra med abstrakt konst är att man inte behöver vara duktig på att måla... utan att man bara måste kunna tänka flummigt och försvinna till ett vrickat universum under tiden som man håller i penseln.

till salu.

2012-01-04T14:29:00.011+01:00

Kom och köp!

Mina tre plåthyllor säljer jag nu billigt. 100:-/styck eller alla tre för 250:-.

(Cd-spelaren ingår inte).

Varje hylla: bredd 60cm, djup 27cm, höjd 140cm.

Varför inte passa på att ändra om lite hemma när det är nytt år och allt?

kontraster.

2012-01-03T06:39:00.005+01:00

Blandning av tufft och mjukt är min melodi. Jag försöker få det att märkas i både inredning och klädesval etc. men är ännu lite mesig och faller oftare för det mjuka framför det ruffa. Tack och lov har man en lillasyster som fattar var man vill komma.

Det är spännande på något sätt. Kontraster.

bäcken.

2012-01-02T20:21:00.030+01:00

- Varning till känslosamma personer (exempelvis höggravida och pms-tjejer) -

Under tiden i Norge chockades jag många gånger över att se pappas tavlor där, i naturen, på riktigt. Tavlorna kom till liv överallt och man kunde ofta undra om pappa hade stått eller suttit på samma ställe som mig och målat utifrån den utsikt som jag för tillfället såg.

När jag tog bilden på bäcken nedan stod jag leende och tittade länge, länge. Det var som om pappa fanns där men jag visste inte helt varför. När mamma idag skickade bilder på alla pappas tavlor förstod jag på en gång varför den där bäcken var så bekant och kopplad med pappa.

Lite vackert måste du hålla med om att det är iallafall.

få ord.

2012-01-01T06:12:00.000+01:00

Det är faschinerande hur få ord kan säga så mycket.

Men jag tror nog att män/killar är bättre på att fatta sig innehållsrikt och kort än vi tjejer som av någon anledning jämt ska måla upp situationer närmast onödigt detaljerat. Exakt som i detta klipp. Någon mer som känner igen sig?

-is och marrakech.

2011-12-30T06:55:00.002+01:00

Taget ur Språkrådets nyordslista 2011:

Förväntis =
en person eller något man förväntar sig något av [lanserat av professor Micael Dahlén].

Ett is-ord?? Ska "korvis" för korvgubbe, "köpis" för en som handlar mycket och "godis" för både sötsaker och personer som är snälla hamna i ordlistan nästa år då? Det är min förväntis. Spännande.

Tittar på två av de fina prylarna jag fick i julklapp och tänker att ett vackert marrakech-golv på detta skulle gjort susen. Om du inte vet vad marrakech-design innebär bör du klicka här.

fuskeriet.

2011-12-29T06:15:00.000+01:00

För varje gång som vinden viner utanför fönstret blir jag tacksam för min lägenhet. Som vanligt småfuskar jag lite med inredningen och genom att hänga fina raggisar på det avstängda elementet tror jag att det är varmare än vad det egentligen är.

Likaså har jag filtar nära till hands hela tiden. Man lurar kroppen på något sätt och kan på så vis sänka värmen några grader på elementen.

själviska fotografier?

2011-12-28T19:50:00.002+01:00

Vad innebär det att ha fotografier på sig själv hemma?

En något onödig fråga men ack så intressant.

I mitt nittiotalsgula barn/tonårsrum var baksidan av min dörr full av skolkort på mig. Jag tyckte det var kul att för egen del se hur jag utvecklats under mina skolår och ville även att folk skulle känna att mitt rum var personligt, att man skulle se och förstå vem som bodde där. I årskurs nio hängde det nyaste skolkortet (där man knappt såg mitt ansikte eftersom fluffhåret täckte större delen av kortet) väl synlig på en vägg och det fick hänga där för att riktigt plåga mig själv, tvinga mig att se på kortet och intala mig att jag var fin som jag var.

Nuförtiden är därför min åsikt att när man har foton på sig själv hemma håller man på att bearbetar och försöker acceptera sig själv eller så tycker man att man är snyggast i världen och vill att folk bekräftar det eller så kan det, i enstaka fall, vara för att man bara vill ha ett mer personligt hem. Inget är fel utan detta är bara ett konstaterade. Okej?

Idag gör jag mitt hem personligt med hjälp av foton på familj och vänner, betydelsefulla små brev och annat trevligt. Jag är ju ett levande kort i mig själv och besökarna behöver nog inte mer av just den varan när de hälsar på.

synt.

2011-12-28T06:12:00.017+01:00

Nej, Ernst i tjejformat är jag inte.

Men Ross i tjejformat - det är mer troligt.

Eller kanske är jag en underlig blandning mellan dem.

Hursomhelst, jag fick en synt i julklapp och när syntens alla roliga läten upptäcktes blev det en aning jobbigt eftersom jag insåg att jag faktiskt betedde mig nästan exakt som Ross gör i detta klipp.

ernstformatet.

2011-12-27T19:23:00.040+01:00

Lars Winnerbäck sjunger poetiskt vackert i högtalarna och alla röda julsaker är borttagna. Jag är på ErnstKirschsteiger-humör och ändrar lite här och lite där i lägenheten medan det i huvudet bildas märkliga meningar. Flera gånger har det påståtts att jag är Ernst i tjejformat, men att han alltid går barfota och jag alltid har töntiga tofflor på mig gör att påståendet kommer förbli ett påstående och aldrig bli en sanning. En trolig sanning kan däremot vara att enbart Ernst och jag tillsammans står för mer än hälften av Sveriges stearinljusproduktion.

två diken.

2011-12-27T07:26:00.015+01:00

Dags för en djup Becka-tanke igen.

I jantelagssverige tänker människor väldigt ofta: "Det finns alltid någon som har det värre än mig". Och det är ju bra att tänka så, för det finns det. Det finns alltid någon som har det värre än en själv. Att däremot tänka att det också alltid finns de som har det bättre än en själv är djup tabu. Det är detsamma som att tycka synd om sig själv. Fast är det verkligen det? Tänk efter nu.

Om man inte inser att det finns de som har det bättre än en själv - hur ska man då veta när man själv har det tufft, när man själv behöver ha hjälp? Du kanske sitter i fängelse, har förlorat hela familjen, varit med i ett krig, är hjärnskadad och stammar på vart tredje ord men tänker ödmjukt: "Äh, det finns alltid någon som har det värre än mig" och tror då på något sätt att du mår som du SKA må, att du har det bra eftersom det ju alltid finns någon som har det värre.

Svenskar, i synnerhet, tror jag är experter på att hamna i det ena eller andra diket (alternativt den ena eller andra brödrostskåran).

Antingen

"Det finns alltid någon som har det bättre än mig"

eller

"Det finns alltid någon som har det värre än mig".

Det vore bra om svenskar kunde ta sig upp på vägen istället och bli uppmärksamma på att båda dikena måste finnas men att de inte är till för att ramla ned i.

årets dialog.

2011-12-26T19:38:00.022+01:00

År 2011s bästa dialog utspelades vid en klassisk alfapetmatch runt köksbordet nu under julen:

-"Ja men det där ordet! Det där Q-ordet. QI.. när man inte kommer på.. Meen! Ja, det där när man har lågt... Ehm. Åh! Q.. Ja, ni vet".

-"IQ!??!"

-"Ja!"

Vem den skyldiga var får nog förbli sekretessbelagt ända ner i graven.

Antingen var det hon som för det mesta drömmer, hon som för det mesta pratar eller hon som för det mesta tänker. Gissa kan du göra - men svar kommer du aldrig få. Grattis.

min tomte.

2011-12-25T19:58:00.020+01:00

Julen är över och nog är det ganska häpnadsväckande att tomten skänkt mig julklappar fastän jag inte önskat mig något och fastän jag inte varit genomsnäll. Tomten har gett mig fantastiska paket som jag bara kunnat drömma om. Men sedan tror jag också att tomten måste ha blivit övertrött och fått fnatt någonstans där under det mest hektiska julklappstänkandet. För vad hände här??

Att tomten har samma humor som mig känns stort. Jag vet att tomten kommer skratta sådär som bara tomtar kan när jag promenerar till tvättstugan och grannarna vänder blickarna diskret efter mig...

hundvagnen.

2011-12-22T22:58:00.011+01:00

Varför varnade ingen?! Jag gick in i det kilometerlånga tåget, hittade min plats (som visserligen till varje svensks lycka inte hade något grannsäte) men kände snart odören av hundar och reagerade på antalet jyckar som gick förbi.

En husdjursvagn! Där hade jag hamnat. Mitt ibland ett gäng högt skällande odjur och deras hussar och mattar som inte i sin vildaste fantasi kunde förstå att deras små älsklingar faktiskt ses som monster i andras ögon.

Den vidriga stanken av fuktiga hundar slog emot mig igen och bekräftades av kvinnan från en annan vagn som samtidigt passerade och kommenterade öppet: "Det luktar prutt. Känner du inte det? Det luktar prutt!". I samma veva skällde två jyckar så öronbedövande högt att jag höll på att bli tokig och i hörlurarna sjöng Hellström:

"Jag sköt en hund när jag var fem [...]".

förbjudet ord.

2011-12-22T13:04:00.029+01:00

Någongång under uppväxten när läxorna hopade sig betydligt mer än innan och aktiviteter tog en allt större del av fritiden började jag använda ordet stressad. Jag var stressad än hit än dit men ganska snart fick jag vänliga med skarpa tillsägelser av pappa att inte använda det ordet. Pappa stoppade mig varenda gång och menade att ordet stressad gjorde att man blev ännu mer uppe i varv och att det bara förvärrade situationen.

Jag svor alltså aldrig, använde aldrig obscena ord eller liknande utan det fulaste ordet som funnits på min tunga genom åren har varit "stressad" och det innebär fortfarande ett visst motstånd att både säga och till och med skriva ordet. Det hade varit bra om fler människor skulle ha problem med det eftersom pappas påpekande faktiskt är väldigt sant.

journalister i etiopien.

2011-12-21T07:09:00.010+01:00

Är det någon mer som följt utvecklingen av de gripna svenska journalisterna i Etiopien, Martin Schibbye och Johan Persson? Idag kom domen som innebar: skyldiga. Journalisternas straff kan bli 18 år i etiopiskt fängelse för att de tog risken att visa världen hur det står till i Ogaden - ett väldigt stängt område i Etiopien.

Tyvärr blir jag inte förvånad över domen men ilskan väller inom mig och jag får ett MartinLutherKing-anamma i mig. Vill samla ihop en gigantisk skara med svenskar, utlänningar och åka in till Ogaden som ett slags uppror, en protest. Visa att det inte tillhör tidsåldern att ha stängda områden. Kanske flera av oss skulle bli skadade, dödade, satta i fängelser men hela världen skulle se vad som pågick och lilla Ogaden skulle få resten av världen emot sig, varpå de till slut skulle bli tvungna att ge sig och människor i området skulle äntligen bli fria.

I medlidande lägger jag idag huvudet sorgset på sned och tänder ett ljus för Schibbye och Persson (samt ett extraljus för Martin Luther King) eftersom de har fått mig och säkert många med mig att tagga till och inse att något verkligen måste göras. På vilket sätt det BÖR göras kan man visserligen diskutera men dessa herrar har åtminstone gjort något.

sjalbandage.

2011-12-20T06:25:00.006+01:00

Den där springturen jag hade i rummet för cirka tre veckor sedan ledde till inflammation i vänstra foten som ännu inte helt gått över. Egentligen borde jag ha kryckor men till skillnad från tonårstiden då flera av oss tyckte att det var coolt med kryckor tycker jag nu att det är coolare utan. Det skulle inte heller gå särskilt bra med rullande resväska och kryckor i julrushen.

Därför blir det lite haltande och ett hemmagjort stödbandage med hjälp av en av sjal istället.

koordination.

2011-12-19T06:59:00.002+01:00

Igenkänningshumor är den absolut bästa humorn.

Jag personligen har aldrig haft någon vidare bra koordinationsförmåga och under tidigare dans- och aerobicslektioner har jag varit den i gruppen som prickat in dansstegen absolut sist av alla.

Det är skönt att veta att det finns fler som mig..

Vi är nog bra på något annat.

sista advent.

2011-12-18T09:56:00.006+01:00

Sista ljuset på adventsljusstaken är tänd och en märklig känsla infinner sig.

Jag kollar ner i min lilla mjölkkanna som var proppfull av tepåsar när hösten började men som nu nästan är tom. Jag ser in i köksskåpet, och där de tre kartongerna med övriga tepåsar en gång stod är nu bara tomrum. Det ekar dessutom i mitt före detta överfulla stearinljusförråd och jag inser:

väldans vad fort tiden går.

pensionärskrisen.

2011-12-17T09:06:00.003+01:00

Min kompis tonårsrumsväggar var fyllda av planscher på bland annat Leonardo Dicaprio, Spicegirls och Sveriges fotbollshjältar. En annan kompis hade väggarna fyllda av Hanson-bröderna. Jag hade också planscher på mina väggar. Eller planschER var väl att ta i. Jag hade EN plansch och det var på en sovande katt.

Det är bara under tonårstiden i livet som man får och ska ha planscher på snygga killar, häftiga musikband och annat på väggarna. Varför hade inte jag det? Jo, jag tyckte det var fånigt och att det inte passade in i inredningen (= en udda tonåring).

På grund av den därför ofullständiga tonårstiden finns det en överhängande risk att jag som pensionär kommer hamna i en kris där jag klär hela pensionärslägenheten med planscher av den dåvarande Christer Sjögren.

Så var glad om du fick utskällningar av dina föräldrar för att man inte kunde se väggfärgen i tonårsrum pga. alla planscher. Du kommer bli en hyfsat normal pensionär iallafall.

ordfamiljen.

2011-12-16T07:03:00.002+01:00

Ibland kan det vara småjobbigt att härstamma ifrån en släkt som ständigt leker med ord. Förutom att pappa kom på en väldigt lång mening som blev densamma oavsett om man läste den framifrån eller bakifrån blev även detta en av släktklassikerna:När bilden ska tas på farmor avbryter alltså farfar raskt och säger "Vänta vänta!". Han sträcker sig efter kaffekannan, håller den i riktning mot farmors tår och får på så vis till ordet kaffetår.

Jag hör dig säga: ååå! och när jag påpekar att detta bara är en av miljontals ordvitsar som uppstått och fortfarande uppstår i släkten undrar du förstås om det är fiffigt eller rentav bara lite sjukt.

Svaret på den frågan är att jag faktiskt inte riktigt vet själv..

de speciella barnen.

2011-12-15T06:30:00.002+01:00

Marina är en av de goaste människor jag har träffat. Jag vet inte hur många gånger som hon har gett mig en kram i rätt tid, pussat mig på kinden i rätt tid, lagt sitt huvud mot min arm i rätt tid.

Denna informationsvideo, som ska skickas ut till höga instanser lite här och var, är både otroligt vacker och vansinnigt hemsk.

Forskningen har gått så pass långt att man idag, kanske något magstarkt sagt, kan agera SS-soldat (läkare/förälder) och där på perrongen (på abortavdelningen) bestämma: Du är annorlunda - du får dö. Du är frisk - du får leva. Du kommer vara en arbetsbörda - du får inte leva. Du kommer kunna arbeta effektivt - du får leva.

Det. Det tycker jag är oerhört läskigt. Har du en annan åsikt vill jag gärna ta del av den.

en testund.

2011-12-13T12:44:00.007+01:00

Med ansiktet halvvägs ned i tekoppen inser jag

att jag de senaste fem minutrarna har tänkt på...

Christer Sjögren!?

Hur i..? Bort bort bort!

kulturblandning.

2011-12-12T14:54:00.054+01:00

På väg till affären, haltandes pga. inflammation i foten, möttes jag av en invandrarman sittandes i ett gatuhörn. Det jag på långt avstånd lade märke till var att mannen kryddat varenda julsång med sitt dragspel. Stilla natt var inte direkt en stillsam sång. Helga natt spelades i en rockigare version och när jag gick förbi log den mössbeklädda mannen stort, medan han gungade i takt till musiken och sa glatt: "Ga jol!!".

Jag gillar invandrare. De behövs i Sverige. Jag tror också att svenskar behövs i andra länder. Varför ska egentligen merparten svenskar bo i Sverige, merparten kineser bo i Kina och merparten polacker i Polen?

Tänk om gränserna vore lättare att rubba. Då skulle alla människor ha hela världen som sitt land och då skulle invandrarstämpeln sluta existera. En svensk familj skulle inte bli sedd som exotisk för att de flyttat till Colombia och en familj från Irak skulle inte bli nedvärderade för att de kommit till Sverige. Alla folkslag skulle blandas fullkomligt, och alla folkslag skulle komplettera och hjälpa varandra.

Jag gillar den tanken och kom inte och säg att det är omöjligt, för tänk på allt som stenåldersmänniskorna trodde var omöjligt men som idag är möjligt.

tygfix.

2011-12-11T17:35:00.008+01:00

Det vackra tyget som jag köpte på stranden i Kenya kommer nu till användning igen.

Dagens pysselredskap har varit sax och häftpistol. Utan symaskin är afrika-kuddfodralen tillfälligt ihophäftade med häftstift. Pappas vackra oljetavla passar inte helt in i inredningen just nu och därför kom jag på ideén att fästa afrika-tyget över tavlan, fästa med fyra häftpistolsskott (går bra med tex stark tejp eller häftmassa också) på baksidan och vips har jag en helt ny stil fast med vissheten att originaltavlan ändå finns därbakom, redo att plockas fram närhelst jag vill.

Den tomma skräpramen i fönstret fick också tyg med hjälp av häftpistol, och i cylindervasen fick en liten afrikagiraff plats.

Ja, jag försöker få in lite mer afrikavärme. Det behövs i den kalla vintern.

harmoni.

2011-12-11T12:25:00.008+01:00

Det är märkligt att en sådan liten sak som att ha ordning inuti ett skåp kan göra mig lugn och harmonisk. Vissa blir rofyllda av vackert väder medan jag blir rofylld av detta.

På Rustas hemsida hittade jag ett exakt sådant avlastningsbord som jag är på jakt efter. (Bilden är redigerad. Bänken är i ljus oljad ek egentligen fast jag vill ha den i denna mörka färg). Så om du har 1500:- till övers när du betalat alla räkningar och gett stora mängder till välgörenheter, kan du kanske överväga att köpa denna till mig. Jo, jag tackar jag! Då skulle du minsann bli bjuden på te och hur mycket prinsesstårta du vill. Något att tänka på?

linneskåpet.

2011-12-10T11:59:00.008+01:00

Linneskåpet är på plats och man får göra det bästa av vad man har helt enkelt, trots att idéerna är väldigt många.

En av mina barndomskompisar som hjälpte till att bära in skåpet inatt fick flashbacks. "Det här påminner mig om när vi var små. Alltid hade du möblerat om och ibland kunde man knappt få upp dörren för då hade du en säng precis innanför."

Nu har jag alltså möblerat om igen och känner att jag på detta sätt utnyttjar kvadratmetrarna bättre. Det blir mer ombonat, intimt, mysigt och jag slipper se de öppna hyllorna som jag varit trött på ganska länge eftersom de gett ett rörigt intryck.

På väggen bakom soffan vill jag ha en viss skänk i mörkt trä så om någon vill köpa mina tre nuvarande plåthyllor (tre stycken för 300:-) eller göra ett byte är jag mer än öppen.

ugn.

2011-12-07T12:07:00.007+01:00

I ugnen ligger den enda mat som jag brukar lyckas med.

Laxpaket.

Står där och tittar in på maten när en tacksamhetsvåg plötsligt kommer över mig.

Tänker på ugnen som stod i skolköket i Kenya.

gökuret.

2011-12-06T15:53:00.010+01:00

Idag är det den där skumma klockan som låter igen. Från någon lägenhet intill är det ett gökur (utan gök) som låter några gånger under ett dygn, cirka en gång i månaden. Ytterst märkligt.

Appropå gökur:

Jönssonligan spelar högt och Jönssonligan och den svarta diamanten är väldigt bra filmtips, särskilt för min nyblivna gravid/mammalediga(?) vän.. Filmerna finns att se gratis på youtube.

dolda superlativ.

2011-12-05T10:36:00.016+01:00

När Lasse Brandeby dog nyligen vällde internet över av okänt folk som berättade vilken stor betydelse Brandeby haft i deras liv. Folket överöste mannen med fina ord och det jag undrar är: hur många av de människorna berättade dessa saker för Brandeby när han levde?

Ofta är effekten densamma när kändisar (och även vanligt folk) dör. Då verkar folk i omgivningen plötsligt krypa ut ur sina skal och börjar använda varenda positivt superlativ som finns, men vad har det för betydelse? Människan är ju död. Tänk vad mycket bättre världen skulle vara om folk kunde lära sig att använda dessa superlativ och uppmuntringar medan personer ifråga lever.

tacodagen.

2011-12-04T12:25:00.010+01:00

Det är en stor dag idag. Jag har ätit taco och:

1. jag fick upp guacemole- och tacosåsburken på första försöket

2. jag behövde inte använda servett en enda gång

3. ingenting föll/rann ner på tallriken

Vilken dag, vilken dag. En tallrik mindre att diska och jag tänker förundrat: Är detta sant?? Har jag, efter alla dessa åtskilliga år, äntligen fått in tacoätar-snitsen? Ja, det verkar så. Otroligt.

på listan.

2011-12-03T11:30:00.012+01:00

Det kändes märkligt att gå till affären med kombinationen vantar och paraply idag. Men för den sakens skull sätter jag inte igång att klaga på och dra upp varenda orsak till varför polarisarna smälter, för det här med miljöfrågor är inte direkt min drivkraft i livet.

Några åsiktsområden ligger faktiskt väldigt VÄLDIGT långt ner på min lista av sådant som engagerar mig. Förutom miljöfrågor tillhör även djurfrågor listans nedre del.

Det finns till exempel en svensk dam i Kenya som ägnar hela sitt liv åt att hjälpa chimpanser, vilket för mig är ofattbart. Hur kan man vilja göra allt för chimpanser när det finns människor i samma by som lever under vidriga förhållanden? Samtidigt kan man fundera på varför folk väljer att arbeta på djurparker i Sverige när alla vet att barn misshandlas, personer är fast i missbruk, att människor har det svårt även i detta land.

I övrigt förstår jag inte heller varför man ska skydda farliga utrotningshotade djur och jag skulle aldrig kunna sluta äta kött. För mig är djur djur och har inte samma värde som människor.

Det finns mycket att säga om detta ämne men charmen är väl ändå att vi alla är olika och brinner för olika saker. Hur skulle det annars vara?

ny flik.

2011-12-02T19:51:00.008+01:00

Det finns nu en flik längst upp på bloggen som heter for Amélie. Där kan man ställa in vilket språk man vill läsa bloggen på. Orsaken till varför den heter for Amélie är eftersom den främst är tillägnad min franska vän som jag lärde känna under första korridorsåret.

Så, Amélie. Om du läser det här inlägget nu kan du väl skriva en kommentar? Jag saknar dig väldigt mycket, kompis!

För er andra kan det kanske vara ett trevligt sätt att träna upp högstadietyskan eller lära sig finska. Jag tror inte grammatiken eller orden alltid blir korrekt översatta men kanske det kan förgylla allt det ointressanta som skrivs här.

varning: materiellt.

2011-12-01T11:54:00.008+01:00

Det finns chans att mitt fina slitna, mörkbruna linneskåp som står hos min faster i en annan stad, kan komma att flyttas hit till mig nästa vecka!! Då. Då blir det inredningsbyte i stora rummet. Då är det tänkt att ska det bli mer Afrika, mer orientaliskt, mer värme.

Ideerna, möblerna, allt - allt finns i mitt huvud och vill så gärna tränga sig ut och bli till något konkret men i vanlig ordning finns det begränsningar som försvårar det hela. Och jag håller inte med Gunde som påstår att ingenting är omöjligt. För ibland är saker och ting faktiskt det.

Jag måste få tillägga hur oerhört salig jag är i årets nykomlingar: patchworkmattorna. Fantastiskt vackra! (Men jag skulle aldrig betala 17000:- för en).

den atletiske.

2011-11-30T15:07:00.008+01:00

Så här var det. Jag skulle vara duktig. Springa lite. Ja, i min ensamhet, i mitt rum, som på ett löparband fast utan en massa perfekta fitnessmänniskor runt mig och utan dyra träningskortskostnader.

Så, där sprang jag på ett och samma ställe i mina skruttkläder i takt till fartig töntmusik. Kände mig som ett fån och i huvudet hördes en desperat bön till gud: Må det inte ske att jag är med i ett nytt projekt av The Truman show!!

Nu kommer det nog dröja ett år eller två innan jag överhuvudtaget kan röra mig igen också... Lyckat.

töntigast.

2011-11-30T15:00:00.000+01:00

Bästa julsångversionen och bästa musikvideon till denne är detta:

Suck. Vad är det med mig och töntiga saker? Jämt ska jag fastna vid dem.

schindler.

2011-11-29T17:29:00.011+01:00

Hittade filmen Schindlers list bland mina gömmor och tittade på den, efter många års uppehåll eftersom jag mindes att filmen bara var full av hemska scener. Tydligen mindes jag rätt men några sekvenser är så vansinnigt vackra och genomtänkta och hela filmen blir ett fantastiskt konstverk som man kan studera och tänka över väldigt länge. Slutet till exempel. Jag har aldrig sett något finare slut på en film någongång.

Snart är alla personer som var med i förintelsen döda och det har jag visserligen fått höra sedan mellanstadiet, men nu är det ju verkligen så.

Många tankar kommer efter den där filmen och om man känner mig vet man att tankarna kommer snurra länge länge i huvudet. Men hur farligt är det egentligen? Folk verkar vara livrädda för att tänka djupt, vilket jag inte riktigt förstår. Det är ju i de extremt djupa tankarna som man får den obeskrivliga "fylligheten", insikten, visdomen.

Mmmm. De fachinerar mig; tankarna.

finnar/kviser.

2011-11-28T21:28:00.009+01:00

Varför heter egentligen finne just finne på svenska? (Nu syftar jag inte på finländare utan på de där prickarna i ansiktet som, i motsats till finländare, aldrig är välkomna). Varför heter det inte norsk till exempel? "Titta så många norskar jag har i ansiktet, mamma!"

På norska heter finne kvise, och det är väl ändå lite bättre genomtänkt? För inte hade det varit roligt om norrmännen skulle gå omkring och säga: "Se! Se så mange svensker jeg har på nesen min!", eller att höra den norska tonåringen stå framför spegeln och skrika: "Åh, vad jeg hater svensker!!".

Ja, det var dagens onödiga becka-tanke det. (Passande klipp HÄR).

advent igen.

2011-11-27T10:19:00.006+01:00

För 24e året i rad tänder jag, liksom tusentals andra, ett ljus idag. Som vanligt blev det en udda adventsljusstake vilken förhoppningsvis kommer ersättas av gröna eller röda ljus såsmåningom. Jag har inte orkat vara så väldans kreativ i år. På tidningshögen står originallådan med äkta julgranskulor från 50-talet, och på golvet har jag ställt två julstjärnor. Det är ungefär det. Har hängt upp en stjärna i köket och två kulor i hallen också.

Oh, vad intressant att läsa det.

Nej, något intressant är hur barn kan vara så HÄR (1.30-3.00) charmiga.

från affären.

2011-11-22T13:40:00.002+01:00

Jultomar, julmust, julclementiner och julpepparkakor. Det var nästan att jag föll omkull med cykeln hem från affären igår. Inte bara på grund av att jag hade tre överfulla kassar med mat utan också för att cykeldäcken var utan luft och flera av småvägarna fulla med geggig lera + att andra hastighetsöverstigande cyklister inte hade lampor på sina fordon.

Ibland skulle man ju vilja filma sig själv och se hur fånig och virrig man faktiskt ser ut och beter sig vid olika tillfällen. Eller nja, kanske inte.

topp tre reklam.

2011-11-21T12:52:00.005+01:00

Jag gör en Anders- och Månsare; topp tre.

Topp tre fantastiska reklamer, Sverige

Radiotjänst

Telepriskollen

Lotto

Topp reklam fantastiska reklamer, Norge

Stratos

Kavli kaviar

Netcom

mot juletider.

2011-11-20T15:51:00.005+01:00

Det är ytterst konstigt att det är advent nästa helg. Att snön inte har kommit än är jag personligen bara glad för men tycker synd om alla pulkaälskande barn som inte kan åka i backen. Ja, jag har nog denna klassiker någonstans i tankarna: Suns jul skidvallan.

Till de som undrar:

Jag önskar mig inget i julklapp.

Verkligen. Jag menar det.

Får jag äta julmat och en biskvi eller två är jag mer än nöjd.

dagens tacksamhet.

2011-11-19T11:20:00.009+01:00

När man efter ett tag har börjat ta saker och ting för givet är det viktigt att återuppväcka sina minnen.

"Så på morgonen fick vi vara med att förbereda denna fest genom att skala och hacka lök.. i våra bara händer! Ingen skärbräda här inte. "Aj! Där var jag nära att skära mig!" fick vi höra varann säga ett par gånger.. Och så fick vi hacka vitlöken i en mortel, svettas som grisar i den 30-gradiga värmen och se på när de förberedde den afrikanska rätten pilao."

"Ni ska vara evigt tacksamma om ni ager: potatisskalare, skarbrada, durkslag, duschskrapa, en riktig skurhink, varmvatten i duschen, konservoppnare, grytlappar, grytunderlagg, hela kastruller, stekpanna, tvattmaskin, en skon sangmadrass (dar man inte kanner sangens 'revben') etc. Ja, å vad ni ska vara glada for det!"

Jag äger allt det där nu,

och är oerhört tacksam för det.

heja hjärnan.

2011-11-16T14:46:00.006+01:00

Pappa berättade ofta om den gången när jag som treåring försvann och pappa hittade mig cyklandes på trehjulingen varpå pappa frågade: "Nämen Becka, var är du på väg?" "Till sosken", svarade jag med en ton av självklarhet i rösten. "Men har du några pengar då?" Hm, nej, så långt hade jag inte tänkt.

Ibland undrar man ju hur outvecklad liten hjärna man har haft genom åren egentligen, och när det nu tydligen sägs att hjärnan har vuxit färdigt först vid 25 års ålder, undrar jag hur fasansfullt fort min hjärna måste sätta igång att växa de kommande sex månaderna.

pappa-dagen.

2011-11-13T10:08:00.005+01:00

Det är ju fars dag idag och man ska skänka sin pappa en extra tanke oavsett vilken slags pappa man har eller har haft - en närvarande, icke närvarande, en kärleksfull, icke kärleksfull, en ful, snygg, en rolig, tråkig. En pappa är ändå en pappa och vare sig man vill eller ej kommer man alltid vara en del av honom.

_____________________

Jag glömmer aldrig slipsen som jag köpte till pappa på fars dag för mängder av år sedan. Den svarta slipsen med en datormus + en riktig mus på. Stackars pappa. Han var ju tvungen att använda slipsen hemma ibland men av någon anledning använde han den aldrig i närheten av andra människor...

Stackars föräldrar som ständigt måste använda sina barns hemmagjorda och fula presenter och samtidigt vara livrädda för att de ska råka gå till jobbet eller gå ut i trädgården med den fula slipsen eller den fullständigt felvirkade mössan på. Hua. Vilken ständig psykisk press föräldrarna måste leva i!

fredagsklippet.

2011-11-11T19:27:00.003+01:00

Svenska humorfilmer är riktigt bra ibland. Det här favoritklippet från Sällskapsresan Snowroller älskar jag fortfarande lika mycket som när jag var liten.

gästvänligt.

2011-11-09T14:30:00.005+01:00

Det är minsann inte vem som helst som hälsar på och lämnar avtryck hemma hos mig. Nu senast var det babegrisen.

Jag rekommenderar verkligen att ha någon form av lättillgänglig gästbok hemma. Häng en fin gästbok med penna på toaletten, i köket eller i hallen. Eller, om man är översocial och alltid har folk på besök, kan man se till att ha en väggvänlig penna så att en eller alla väggar i till exempel hallen blir överfyllda med trevligt, personligt och snyggt gästklotter.

dessa norskar.

2011-11-08T12:57:00.003+01:00

Ursäkta, men,

Bjarnhild??

Norskar fortsätter förundra mig med sina...

extremt norska namn.

paulina.

2011-11-06T22:05:00.008+01:00

Och...

PAULINA ÄR MED I FINALEN!!

Helt otroligt. Eller nja. Inte otroligt precis för hon är ju helt fantastiskt duktig och det var mycket troligt att hon skulle gå långt i tävlingen (True talent, tv3). Nu är hon där, utsedd till att inneha en av Sveriges absolut bästa sångröster. Lyssna bara på detta enkla och vackra:

Jag blir lycklig i hjärtat, för hennes skull. Blir lycklig av att se hur hennes talang har fått blomma ut under de senaste åren, och särskilt nu under True talent. Tänk om man kunde få vara med om att lyfta fram människors gåvor och talanger. Vilken lycka det skulle vara.

afrika-appar.

2011-11-06T13:13:00.006+01:00

Jag är helt salig över att lyssna på afrikansk radio i hörlurarna när jag går på stan. Varenda affär förvandlas ju till ett charmigt plåtskjul, den perfekt asfalterade vägen blir till en soltorkad lerväg och alla sura höstsvenskar förvandlas till leende afrikaner.

Så fort jag hinner tar jag mig också en titt på Kenyas främsta tidningar East african Standard och Daily nation. Det är verkligen märkligt att läsa svenska lokalnyheter samtidigt som man tar del av kenyanernas lokalnyheter, eftersom ländernas huvudnyheter är av så olika innehåll.

Ur the Standard idag: [...]"A witness Mary Nginya said that after the explosion he heard the attackers saying "na bado. Ni mwanso tu". Kiswahili for "It is just the beginning"[...].

_______________

OBS!! PAULINA PALMGREN - med i SEMIFINAL TRUE TALENT- TV3- ikväll 19.30! MÅSTE RÖSTA!

s-orden.

2011-11-05T10:34:00.010+01:00

Vissa ord läser jag alltid fel. Singlar och sniglar är sådana ord.

Plötsligt står det någonstans på skärmen:

"Söker du också efter singlar i Sverige?"

vilket förstås blir något helt annat när man istället läser

"Söker du också efter sniglar i Sverige?"

och innan jag har förstått mitt misstag hinner jag alltid tänka:

Eh, nej!? Vad är det för sjuk annons? Varför skulle någon söka efter SNIGLAR?!

tankemaskinen.

2011-11-04T15:32:00.003+01:00

Ja! En ny säsong av programmet Från Sverige till himlen (svt1) har startat. Kanske inte det bästa programmet för en som tänker väldigt mycket. Eller? Kanske är det just det BÄSTA programmet för en som tänker mycket.

Mia Skäringer berättade i sin hyllade föreställning att hon, liksom jag, funderar alltför mycket på existenstiella frågor och att hennes mamma aldrig borde svarat: "Nej, rymden den har inget slut den" när Mia frågade hur stor rymden var.

De flesta människor låter bli att tänka djupt och kan stänga av tankemaskinen hyfsat lätt. Men så är vi ett litet gäng personer här på jorden som bara inte kan stänga av det där tankemaskineriet eftersom vi inte äger någon stoppknapp!

Fast det är trevligt att tänka onödigt djupt, ibland. Särskilt när man sitter vid köksbordet och lyxar till dagen med te och varm baguette. (Extrapris på Willys).

hon med maten.

2011-11-03T16:25:00.004+01:00

Det är inte bra när man efter sin hemmagjorda lunch säger: "Usch!!" och suckar när man inser att det finns fem lika äckliga matlådor kvar i frysen. Jag försökte nämligen mig på att göra chiliconcarne och därmed för första gången sedan kenya-resan (2006) äta vita bönor igen. Men nej, jag har tydligen inte kommit över bön-förätandet än.

Drömmen är ju att mina måltider ska se ut och smaka som den på bilden, men vissa drömmar tycks inte kunna uppfyllas hur mycket man än försöker att uppnå dem.

inredning, inredning.

2011-11-02T10:22:00.011+01:00

I små utrymmen är det bra om möbler är flyttningsbara. Min lilla rullvagn på toan är ett sådant billigt alternativ, som är ett resultat av citatet "man får göra det bästa av vad man har".

Dagens becka-fundering lyder:

om det nu finns mängder av färger -

varför då bara använda vitt?

Jag tycker visserligen att det är fint med vita shabby-hem men njaa, jag personligen är inne på spåret att skapa något mer spännande i inredningsväg, vilket också är perfekt att experimentera fram när man nu inte har hela världsekonomin liggandes i plånboken.. Det finns ju så många färger och former som bara väntas på att få användas!!

smilegroparnas tid.

2011-11-01T15:13:00.002+01:00

Jag förstod inte helt vad Steve Jobs betytt för mänskligheten, men nu, nu förstår jag gott och väl när jag sitter här och spelar en-oktavs-piano samtidigt som jag lyssnar på radiostationer från Afrika, bevakar olika intressanta nyhetsämnen och spelar wordfeud utan att knappt röra skärmen. Vilken vansinnigt genialisk uppfinning!

Salig är ordet. Visserligen ett halvt decennium efter alla andra men ändå: iphonesalig.

På bussen i helgen var jag nog övertrött eftersom jag såg humor i allt jag tittade och tänkte på. Det var som om hjärnan plötsligt hade fått en bit av någon rolig ståuppkomikers hjärna; kanske Johan Glans. Tack för lånet isåfall, Glans.

Några av tillfällena då mina smilegropar blev väl synliga:

- när jag fick titta två gånger på det stillastående sj-tåget utanför fönstret för att försäkra mig om att det stod "Mot Afrika" på det. Men det stod det ju inte. Det stod: "Mot Arvika", vilket var en tung besvikelse.

- när jag återigen noterade dessa medelålders kvinnor som ständigt tränger sig före och betér sig som bittra småstressade svenskar överallt.

- när jag automatiskt höll andan så fort bussen åkte igenom en tunnel i den kungliga huvudstaden. Försökte dock förhindra mig att blåsa upp kinderna såsom man gjorde som barn, men med den främmande grannens konstiga blick på mig tror jag att jag inte helt lyckades.

tekonologin.

2011-10-30T17:48:00.004+01:00

Min telefon, som på senaste bokstavligen har fallit ihop i bitar, har nu ersatts av en iphone. Du ljuva värld! Nyinskaffad iphone och utländsk släkt som kunde närvara i fredagens begravning via skype måste vara tecken på de enorma framsteg som teknologin gjort de senaste åren.

I spåren av teknologi kan jag fortsätta berätta att min bekanta Paulina Palmgren fortfarande är kvar i tv-programmet True talent. Helt fantastiskt då hon är den enda orsaken till varför jag fortfarande tittar lite halvt på programmet. Ja, det är dubbellycka att under samma vecka höra Paulina sjunga denna duett:

och i samma veva njuta av Anna Ternheims alldeles ugnsfärska skiva. Mmm, det är musik när den är som allra allra bäst det.

peppareländet.

2011-10-24T15:27:00.007+02:00

Varför hostar man av peppar? Jag skulle fylla på mitt pepparkar idag och efteråt hostade, hostade och hostade jag - helt förskräckligt mycket! Jag började småskratta åt mig själv på samma sätt som mamma gör när hon får peppar i näsan och jag eller syster bara tittar på henne med blicken: "Men nu får du väl ge dig? Så där mycket kan man ju inte hosta på grund av lite peppar!?"

Men jo, nu har jag bevisat mig själv. Man kan tydligen hosta så mycket på grund av den där eländiga lilla kryddan!