att mysa.

Varifrån har jag lärt mig tricket att mysa? Myset bara finns där, i mig - på något konstigt sätt. Var hade jag egentligen varit, utan förmågan att kunna mysa? Det är ju det som gör att jag orkar ta ett steg till, och ett till och ett till..
I myset samlar jag krafter för att gå vidare.

"Höjden av mys är att gosa upp sig bland kuddarna i sängen, hålla en stor kopp med te i handen och avnjuta detta tillsammans med en liten lyxig chokladbit samtidigt som vacker pianomusik ljuder från högtalarna och stearinljusen är tända över hela rummet."

-Becka

capillow.

Äntligen får jag se uppfinningen i verkligheten! Såsom han, min före detta korridorskompis, fillurade hela förra året. Nu finns hans uppfinning; Capillow i produktion.

Titta vad modig han var, då han ställde upp på SVT:s uppfinnarprogram Draknästet: http://capillow.com/press.html

Vill du köpa ett exemplar av capillow så hör av dig. :)

speciella lärare.

Det finns en lärare på universitetet som är lite speciell. Min åsikt är att alla människor är lite speciella, så därför har jag inga större problem med denne lärare. Men, säregna egenskaper, ja, det har denna lärare definitivt.

Det roliga är att jag verkar vara lika säregen jag isåfall- för jag är ju den enda som skrattar tillsammans med läraren på dennes lektioner! Haha. Egentligen tror jag att de andra i klassen också vill skratta men att de har satt på sig en inte-tycka-om-läraren-mask.

Jag tycker iallafall att denne lärare är skön på många sätt och vis. Min humor. Att bara vara en i mängden är tråkigt och ointetsägande. Fler människor borde framvisa sig själva precis som plantan (som jag vaktade åt min korridorskompis förra året (se bild)), på något märkligt sätt gjorde.. Jag undrar vad man själv kommer att ha för egenheter som blivande lärare. Detta påminner mig om några av mina tidigare lärares egenheter:

- Dra upp höger axel till örat för att sedan släppa ner den och dra upp vänster axel istället för att sedan släppa den. Låta axlarna vara normala en liten stund för att sedan göra samma procedur igen.
- Niga och dra ner tröjan för att poängtera något.
- Säga "helt enkelt" efter varje räknat mattetal på tavlan.
- Använda alltför fina ord såsom "åskådarformering" eller "ni kan nu lämna lokalen och ansluta er till uppgifterna".
- Ge bättre betyg på elevernas uppgifter då Modo vunnit i jämförelse med de gånger då Modo förlorat.
- Prata om sina kossor för att sedan ge eleverna ännu ett grupparbete för att därefter fortsätta sitta vid katedern och prata om sina kossor.

Ja, alla är vi lite speciella. Men är inte det charmigt?

kläder=inredning.

Visst är det häftigt att genom att bara studera en människas yttre, kunna få fram så mycket intressant?

Att se på en människas kläder, till exempel, kan säga så mycket om personens inredningsstil. Jag vet inte hur många gånger jag har gissat rätt på en viss persons inredningssmak genom att se på hans/henner kläder, smink och liknande. Jag vet även flera kompisar som varit hemma hos mig för första gången och sagt: "Åå, jag trodde faktiskt att du hade ungefär den här inredningsstilen".

När jag tänker efter så klär jag mig på ett sätt som påminner om min inredningsstil. Dessutom lever jag på ett sätt som utspeglar min inredningssmak. Väldigt intressant faktiskt.

Så, för den som inte känner mig men har sett mig/min blogg, kan säkert räkna ut hur jag har det hemma.
Tänk på det nästa gång du tittar på människor.

stor trivsel.

När bussen kom till torget på stan ändrades allt. Ut ur bussen klev stela svenskar och in kom livfulla människor från världens många länder.

Plötsligt var jag inte längre i Sverige. Plötsligt kände jag mig hemma. Dagens upplevelse var underbar! På väg till praktikskolan för första gången andades jag ut då jag hörde de främmande språken i bakgrunden och såg bussen bli full av invandrare. De skrattade afrikamammorna som satt på sätena bredvid mig ville jag bara kasta mig om halsen på och säga: "ÅÅÅÅ, jag tycker så mycket om er!!!" Men blyg svensk som man är, så gjorde man tyvärr inte det. Fast det ska det nog bli ändring på.

Praktikskolan visade sig inte ha 80% invandrare, utan 87%. Dvs att nästan 90% av eleverna är ifrån andra länder. Det är inte bara skolan som har mycket nysvenskar, utan området runtomkring är ju därmed också ganska invandrartätt. I kassan på affären, till exempel, satt en mörkhyad afrikan som fångade mitt hjärta. Jag var utomlands! Det var helt fantastiskt!! Var kommer kärleken ifrån?? Hur kan man älska människor så mycket?? Jag förstår inte!!

På vägen hem log jag för mig själv och tänkte: "här, här hör jag hemma. Bland de här människorna vill jag vara".

becka läser.

Jag har nu börjat läsa en bok som jag fann på en second hand butik i somras: "David Livingstones reseberättelser" (Missionary travels and researches in South Africa). Det är, som jag tidigare sagt, väldigt ovanligt att jag läser en bok frivilligt. Men när det handlar om Afrika så spelar det ingen roll vilken sorts bok det är. Faktabok som skönlitterär bok - jag slukar den så fort jag kan. Kravet är bara att den ska vara verklig; inte påhittad.

I den nuvarande boken gör jag dessutom rosa markeringar i texten för att riktigt följa Livingstoens liv. Han inspirerar mig att göra det som jag så länge tänkt: packa en ryggsäck och ge mig ut till Afrika för att hjälpa villkorslöst.

korridorsprat.

- en helt vanlig kväll i en studentkorridor.
Jag gick ut till köket för att jag blev väldigt sugen på falukorv och makaroner så här på kvällskvisten. I köket träffade jag min enda tjejkompis i korridoren; Sara. Vi började babbla.. och babbla och babbla. Sara drack kaffe och jag åt min mat vid vardagsrumsbordet. En liten stund senare kom en annan korridorskompis, som skulle äta sin försenade middag, och det ledde till att vi TRE babblade och babblade och babblade.

Sara behövde hjälp med att skruva ner en barnsäker (?) lampa i hallen och wips var den nere då vårt tekniske snille i korridoren kom och fixade det på någon sekund. Då passade jag på att visa mitt nya cykellås, vars konstruktion var något för komplicerad för Beckas hjärna, men som tekniksnillen fixade. Ja, förresten, det är han; teknikkillen, och jag som leker "farmor och farfar" här i korridoren. Vi är båda 87:or och resten av gänget är bara barn. Haha. Nejdå, jag känner mig inte vidare gammal precis men det var "farfar" som införde uttrycken så det är väl bara att ta till sig.

Hela babbel-kvällen slutade med att Sara och jag stod babblande i teknikkillens hall och var helt inne i cykellåsets konstruktion då teknikkillen harklade sig och sade två gånger (eftersom vi så inne i samtalet): "Hm. jag tänkte äta mat nu.. Ja, jag tänkte ÄTA MAT NU". Haha. Vi tittade upp och förstod ju att han ville äta lite i fred inne på rummet så vi gick skrattande därifrån och sade strax därpå godnatt till varandra innan vi stängde våra dörrar. Det ni, det var en helt vanlig kväll här i min mysiga korridor.

Slutligen, måste skriva att vi tre babbelkvarnar fann mögel på allas våra dörrkarmar!! Urk.

vilken lördag.

Ojojoj. Idag hjälpte jag en kompis att flytta.. Haha. Det var en upplevelse.

1. Först stressade vi extremt fort igenom IKEA - något som visade sig vara helt i onödan.
2. Sedan var det ett töntigt fel med blinkerslysena på hyrsläpet.
3. Efter det råkade nycklarna till den nya lägenheten, låsas in i själva lägenheten! - Mindre bra. (Notera: detta är andra gången på två dagar som jag varit med om nyckelproblem..)
4. Sedan fungerade inte uttagsautomaten så min kompis fick springa runt för att slutligen låna pengar av själva securitas-mannen som skulle ha 500:- för att låsa upp dörren.
Plus många andra småhändelser som jag inte skriver om nu.

Hela flytten slutades med att några andra personer, som också hade hjälpt till med flytten, erbjöd mig en cykel! Alltså! En cykel! som jag får låna så länge jag behöver! Jag fick den smord, justerad, tejpad etc. En student kan inte bli mer tacksam. Visst, det är inte år 2009s nyaste modell precis (förstås av det tidigare nämnda ordet tejpad) men det är en cykel!! och den rullar ännu bättre än den förra! Jag var nära att knäböja mig inför familjen som "gav" mig cykeln.

Slutligen, efter att ha cyklat igenom hela staden fylld av glädjerus, kom jag hem och bakade en äppelkaka. Den skar jag i sju bitar och delade sedan ut till korridorskompisarna (varav en bit till mig själv). Jag har därmed gjort det ÅTERIGEN!; bakat och delat ut - helt utan anledning. Idag fick jag kommentaren: "Asså, du. Du är bara så.. varför gör du sånt här?! Man känner ju att det verkligen kommer från hjärtat". En sådan kommentar värmer MITT hjärta.

Idag fick plugget läggas åt sidan och istället gav jag lite omtanke till andra. Wow vad fantastiskt det är!

tappat nyckeln!

Som rubriken säger har alltså någon råkat ut för något som man verkligen inte vill råka ut för; nämligen att tappa sin hemnyckel. Som tur är är det inte JAG som har råkat ut för det denna gång, utan min nya korridorskompis Sara. Stackarn. Hon stod nästan halvt gråtande utanför korridoren när jag kom hem från biblioteket ikväll. "Vad har hänt?" frågade jag. Jag fick förklaringen att nyckeln måste ha ramlat ur väskan när hon cyklade hem från stan och att hon nu varken kom in i korridoren eller till sitt rum.

Jag hade ju min nyckel iallafall så vi kom in i själva korridoren, men för den sakens skull kom ju inte Sara in i sitt RUM. Jag kom på att jag hade numret till Trygghetsjouren inprogrammerat i telefonen - vilket var räddningen för Sara. Stackars vännen, hon hade väl redan börjat tänka i katastrofbanor (som att hon skulle fått sova utomhus eller i köket eller någon annanstans inatt).

Det tog en stund innan securitas-mannen dök upp. Under väntetiden bjöd jag in Sara på kvällsmat i mitt stearin-ljus-tända rum. Det var riktigt mys. Jag fick lära känna henne lite bättre och hon slapp tänka på nyckelns frånvaro. Tänk vad man blir glad av att hjälpa någon!! Helt otroligt.

inspirerad.

"Tematisk undervisning". Det är namnet på den bok som jag har läst idag. Den bestod av 240 sidor text och känns bra att kunna lägga den på hyllan. Visserligen är det en bok som då inte kommer att ligga på hyllan och bli dammig. Jag tror att boken kommer bli väl använd under min lärarkarriär.

Äntligen börjar kurslitteraturen, seminarierna och föreläsningarna likna sådant som verkligen är "lärare" för mig. Det första året innehöll bara bas-kunskaper men nu märker man att "nu börjar det. Nu kommer de bra böckerna. Nu kommer det som man har längtat efter". Kommer att tänka tillbaka på de lektioner som jag höll i Kenya i klass fyra och fem (bild). Vad bra att jag gjorde det egentligen! Minns hur jag och Elin satt och förberedde våra (engelska) lektioner på kvällarna och hur upprymd jag var då jag höll i mina första riktiga lärarböcker och stod framför klassen och skrev med krita på den svarta tavlan för första gången, på riktigt.

Tänk att första gången blev i Afrika. Vem hade trott det?Vi får väl hoppas att sista gången blir där också.

Jag är bara sååå inspirerad att göra egna lektioner, att testa, pröva, förändra nu. Ju mer jag läser, desto mer vill jag bli lärare.

ljud-sladden.

Efter dagens seminarium gick jag förbi den lilla dator-butiken på campus och köpte en efterlängtad sladd. Jag vet inte namnet på den men den gör att jag kan höra datorns musik i stereons högtalare. Hehe. Ja, jag vet att jag är lite efter men äntligen kommer jag iallafall att få lite ljud på grejerna! Att se mysfilm på datorn kommer att vara en helt annan upplevelse nu.

Men nu ska jag inte se film. Här ska boken Mellan raderna av Britta Stensson läsas. Det är en mycket mycket intressant (och snygg) bok angående läsundervisning i skolan. Jag som aldrig har varit någon "god läsare" och som har sett mig som själv som dum i huvudet för att jag aldrig har tyckt om att läsa, kan nu börja skylla på mina före detta lärare istället för på mig själv.. ;) Nejdå, inte riktigt. Bara nästan. Bra bok!

min teckning.

Denna teckning har jag funnit bland mina privata gömmor. Det är en av mina många afrikabilder som jag målade någongång i förskoleåldern:Det är intressant att studera bilden. Älskar till exempel elefanten. Den har de sötaste öronen jag någonsin har skådat! Haha. Att någon dessutom håller elefanten i koppel är ju så klockrent. Frågan är bara vem det är som håller elefanten i styr. Ska det föreställa mig eller är det helt enkelt en afrikansk tjej?

Jag lägger även märke till att bakgrunden är brun; den är inte grön som på mina "sverigebilder", vilket är extra intressant. Palmen är jag ganska imponerad över och stråhusen liksom "hörn-solen" återkommer i nästan alla mina afrikateckningar.

farligt?

Jag har nu ansökt om praktikplats till hösten. Som förstahandsval har jag valt den skola som INGEN väljer frivilligt. Det är 80% invandrarbarn på skolan och den ligger i stadens ökända gangster-område.

Men vadå? Jag vill ju gärna arbeta med invandrarbarn i framtiden och jag känner att det ger mig mer att vara på en sådan skola än att vara på en sedvanlig svensk högklassig skola. Sedan skrämmer inte själva stadsdelen mig i övrigt, efter att jag har varit i Kenya. Man hör om knivhot och skottlossningar där lite nu och då men, ja. Jag vill ju leva i den vardag som folket där lever varje dag. Jag vill bort ifrån den läskigt trygga vardagen!

Det blir som att åka utomlands fastän man bara tar bussen till andra sidan stan (billigt alternativ för studenter). "Utomlands" under två månader och två veckor på ett ställe där många olika kulturer är samlade.. Kan det bli bättre?! Dessutom fick jag nyss reda på att mammas väninna arbetar som skolsköterska på samma skola. Trevligt.

Minns när jag var vikarie på olika dagis för något år sedan. Då trivdes jag allra bäst på det dagis där nästan alla barn hade invandrarbakgrund. Att dessutom få höra tuffaste killens: "Du. Du är så mysig!" och sedan få en kram av honom betydde allt.

Det kan nog bli en tuff höst men samtidigt tror jag att den kan bli väldigt bra och inte minst; spännande.

te-time.

Idag har jag pluggat en hel del på universitetet med en av mina klasskompisar. Väl hemma har jag tagit det lugnt och bland annat druckit te och ätit skorpor på den fina födelsedagspresenten jag fick av storebror och flickvän för ett tag sedan. Appropå storebror och flickvän.. De bor ju utomlands nuförtiden. Undrar hur de har det. Jag måste nog skicka ett mejl eller något när jag tänker efter.Om du vill ha samma stämning som jag har just nu: Sätt på högtalarna och lyssna på de sånger som jag har laddat upp här bredvid. Gör iordning lite te och gosa dig upp framför datorn. Upptäck bloggvärlden. Det är otroligt vad mycket man kan lära sig genom att läsa andra människors bloggar.

Snart ska jag iväg till mina kompisar och se på film i höstmörkret. Det blir en skön avkopplad fredagskväll, vilket är välbehövligt.

korridorstart.

Jag är tillbaka i skolan och det känns bra. Det irriterar mig bara att viss litteratur är svår att hitta. EN bok på 30-40 elever.. Det är väl inräknat kaos då?

Korridorköket här är vidrigt för tillfället. Kan inte öppna skåpsdörrarna där soporna är för då flyger det ut en svärm med bananflugor. Och jag tänker då INTE göra rent efter de som bidragit till dessa sopberg. En kille i korridoren blev lite ledsen då jag sade att jag inte vill ta hand om kökskassan i år. Jag sade att jag inte vill vara en mamma och att någon annan också får ta ansvar. Får se hur det blir då. Hoppas, hoppas, hoppas de gör något innan Becka får ett, ej så vanligt, raseriutbrott.

Nu har jag styrkan att låta det vara äckligt ett tag och vänta på att någon annan ser det äckliga och gör något. Till dess undviker jag att laga avanserad mat i alla bakterier som flurerar i köket.

Det har för övrigt anlänt tre nya människor i korridoren. De verkar trevliga och det är ju positivt.

kära boklåda.

Lådan från Bokus, full med kurslitteratur, är nyöppnad och ur lådan stiger en luft av läslust. Tänka sig va. Becka som verkligen aldrig har gått igenom en bokmal-period i sitt liv verkar få den nu under universitetstiden. Det passar ju bra. Jag vill sluka alla böcker som har med undervisning, läsning och skrivning att göra.

Några böcker som luktar extra gott bland de färskingarna är: Svenska som andraspråk, Den mångkulturella skolan och Hur barn lär sig läsa och skriva.